Utvärderingen

Man skall ju alltid ge feedback nuförtiden. Utvärdera. För att känna att jag kan gå vidare från vår resa har jag därför beslutat mig för att sammanfatta den i några lättöverskådliga punkter, för den som är intresserad. Om jag har utelämnat något viktigt kan man ställa frågor i kommentarsfältet. Volià.

PLUS med resan
+ underbart att slippa mörkret och den värsta kylan
+ ljuvt att få simma i havet utan att frysa
+ superkul att märka att min franska fortfarande håller måttet så pass att jag till och med kan reda ut byråkratiskt (franskt byråkratiskt) krångel med hjälp av den.
+ att barnen visade sig vara utmärkt resesällskap, de krånglade aldrig när det var kritiskt och orkade, orkade, orkade hur mycket som helst
+ att jag lyckades slutföra omarbetningen av manuset
+ att jag kom vidare med ett annat manus jag började på för ett år sedan
+ att jag skrev 33 sidor på ett helt nytt manus
+ att jag inte längre är vinterblek och eländig
+ att vi fick se Dominica, som vi inte alls planerat in från början. Det var underbart, nästan så att man kunde bo där jämt
+ att det fortfarande, efter två månader där vi praktiskt taget tillbringat varenda minut tillsammans, är roligt att vara tillsammans med familjen
+ att vi sov så mycket. Jag har inte sovit så många och långa nätter på år.
+ att resan blev precis lagom lång: barnen tröttnade precis innan vi skulle åka hem
+ att vi inte blev sjuka. Idun hade feber en dag, Caj spydde en gång. Det var allt. Vi mådde toppen.
+ att det ordnade sig smidigt med boendet, hela tiden

MINUS med resan
– att vi åt dåligt, vi hade inte möjlighet att äta ute jämt och kokmöjligheterna var dåliga
– att det gick så hiskeligt mycket pengar
– att vi inte träffade särskilt många människor att hänga med. Jag vet inte om det berodde på att folk utan barn inte vill prata med sådana som har barn. Man verkar inte resa (i Martinique eller i Karibien?) med barn i fyra-femårsåldern på sådana där oorganiserade semestrar, trist. På Dominica träffade vi ett roligt skotskt-tyskt par som vi gärna hade umgåtts mera med, men vi var på väg åt olika håll.
– att det inte var skördesäsong, fruktutbudet var skralare än vi väntat oss.
– att vi trots allt aldrig fick lust att flytta till Martinique, så där som man kan få ibland när man reser. (Det brukar vara en indikator på att man verkligen trivs superbra även om man aldrig flyttar på riktigt) Martinique var ett bra ställe, men inte SÅ bra. Inte så bra att vi vill resa tillbaka dit, till exempel. Vi har sett det och världen är stor.

Så där ja. Nu kan jag börja blogga om annat. Tack för att ni hängde med oss utomlands!