Förr var jag alltid stressad. Eller trött. Men så är det inte längre, tycker jag. Speciellt inte just nu. Eftersom DT, tidningen som jag jobbar på, har övergått till att komma ut en gång i månaden istället för en gång i veckan är takten också ungefär en fjärdedel av vad den tidigare varit. Nu har jag möjlighet att tacka ja till författarbesök, kursledarskap och så fortsätter jag skriva på mina egna hemliga små projekt.
Barnen är på dagis fyra timmar om dagen. Caj är arbetslös men har alldeles tillräckligt att göra ändå. Jag med. Men utan stress.
För första gången på länge (ja förutom under resan då, men det var en parentes) känns det som om vi hinner andas.
Och ändå sitter Luther (eller gemene österbottning, kanske) på min axel och viskar. Får man ha det så här lugnt? Borde du inte förbereda dig på ett bakslag? Borde du ha dåligt samvete för att ni inte har fullt upp som folk i din ålder ska ha? Borde du inte oroa dig lite för pengarna, kanske? Borde du inte oroa dig för vad folk ska tycka?
Men jag väser bara nä tillbaka. Det är riktigt bra som det är, tack bara.
Tycker mycket om det väsande nä:et!
SvaraRaderaJag tror inte att Luther viskar så ;). Och du kan strunta i vad den gamla österbottningen säger. Jag har varit hemma nu två år med barnen. Dessa år har varit de lugnaste under mitt vuxna liv och jag har njutit så mycket av dem. Och jag är såker på att Gud har också varit nöjd med mina val ;). PS: Jag läste idag att vi har gemensamma sommarsplaner. Det blir roligt att träffas IRL :)
SvaraRaderaMen vad skönt att höra att nån inte har kalendern full. Man har liksom mer tid att njuta då och det är ju aldrig fel. Fortsätt så så länge det är möjligt.
SvaraRaderaLåter bara såå sköönt!
SvaraRaderaLinn: Ibland måste man väsa till
SvaraRaderaElina: Vad spännande det blir att ses på riktigt!
Linnea: Det har tagit många år för mig att komma så här långt. Och det är mycket möjligt att jag är stressad igen om ett tag, så det gäller nog att passa på och njuta nu.
Sofia: det ÄR skönt!
Jag har just suttit o debatterat med en kollega på Facebook, om detta med att vara hemma när man e sjuk. Numera är det helt självklart för mej att vara hemma när jag är sjuk! Jag har inte alltid varit så! Jag har varit "snäll" o jobbat fast jag har varit febrig o snorat! O jag e sjukskötare! Men nu har jag insett att jag gjort alla en björntjänst; kollegor som patienter o inte minst mej själv! Men visst, jag förlorade inga pengar på karensdagar o chefen behövde inte ringa in nån ersättare eller se över bemanningen!
SvaraRaderaTror jag blir nackad när jag kommer tillbaka till jobbet! ;) Men jag tar gärna diskussionen med både kollegor o chefer!
O ändå sitter jag här o funderar på om jag ska ha dåligt samvete!
O vi som strax ska köpa hus o funderar på att utöka duon i hushållet med både djur o barn...Jag borde ju jaga varje krona (bor i Sverige!), vara jäktad o stressad!
Men nä, jag vägrar! Jag vill njuta av livet! Mina res- o karriärsdrömmar har lagt sej o nu drömmer jag om trädgårdsland, trevliga möten i vårt nya hem o en sprakande brasa i kaminen!
Kram! //Maria Blomqvist
Helt rätt!
SvaraRadera