Ju mer intensivt vi packar, desto mer grälar vi med barnen, som helst vill spara varenda liten papperslapp och som inte vill packa ner nånting, samtidigt som de tycker det tar så länge, det här flyttandet. De skulle helst åka genast, nu när de har vant sig vid tanken. Men utan att städa själva. Helst vill de leka komplicerade lekar som kräver att vi rotar fram olika sorters papper, lim, lådor och annat åt dem. Tyvärr säger vi nej varje gång och de vänjer sig aldrig utan blir lika besvikna varje gång. Jag minns att jag en gång hörde att en nära anhörigs död, en skilsmässa och en flytt är de tre mest påfrestande sakerna i livet. Jag vet inte om det är sant, men nog är det ju slitsamt att flytta.
Caj och jag är dock fortfarande sams och det är bra. Det går framåt. I skrivande stund räknar jag till 67 färdigpackade lådor. Största delen av köksutrustningen är fortfarande i skåpen, men så där i övrigt har vi kommit långt, med tanke på att det är en hel vecka kvar tills vi åker. Långt inne göder jag en dröm om att vi ska hinna turista här på Åland ännu innan vi lämnar ön, men jag vågar inte hoppas alltför mycket. Så jag jobbar på och drömmer tyst.
Jag kommer ihåg att ni gjorde er av med grejer före ni flyttade till Åland. Märks det nu när ni packar att det är mindre grejs? Håller själv på med en rejäl utrensning inför stundande flytt och hoppas innerligt att ska märkas när vi sedan börjar packa på allvar. Ida
SvaraRadera