"Typiskt"

Idag när jag skulle låsa upp en dörr tappade jag hela nyckelknippan som gled ner på golvet... och slank ner mellan trappan och husgrunden.


Ofta när sådant här händer säger man "Äh, typiskt". Det är ett uttryck jag ogillar skarpt och nästan aldrig använder, fast jag kan vara på vippen ibland. För det stämmer nästan ALDRIG. Det tyder på en oerhört negativ livsinställning. Jag tror inte att det någonsin har hänt förr att nycklarna har ramlat ner under trappan. Det typiska är ju att man låser upp dörren och går in utan att tänka på det. Det är inte ett dugg typiskt mig (eller nästan någon överhuvudtaget) att ha sådan här otur.

Typiskt är att vi äter gröt till frukost under vardagsmorgnarna.Typiskt är att barnen leker snällt med varandra.
Typiskt är att vi får det att gå runt ekonomiskt.
Typiskt är att vi kramar och pussar varandra och tycker om varandra.
Typiskt är att vi skrattar åt Idun när hon demonstrerar sina knäppa gångstilar för oss.
Typiskt är att Caj sjunger roliga sånger och hittar på sagor med oväntade vändningar åt oss.
Typiskt är att Lovis arrangerar och dirigerar roliga lekar.
Typiskt är att jag ligger på sängen och kommer på roliga idéer, läser eller vilar.
Typiskt är att vi städar på torsdagar och råddar de övriga dagarna.
Typiskt är att vi är hemma nästan jämt.
Typiskt är i och för sig också att vi kommer lite för sent varje morgon när vi för Lovis till förskolan. Men när man ser på listan ovan är det mesta som faktiskt är typiskt väldigt bra saker. Ändå är det nästan bara när något jobbigt händer som man säger att det är typiskt, fast det inte ens är sant.


Vi bestämde oss för att begränsa vårt användande av "typiskt" till de tillfällen när något faktiskt ÄR typiskt. Och mest åt bra saker. Det är ju mycket roligare att påpeka hur ofta saker går bra än påstå att de alltid går dåligt, trots att det sällan är så. Eller hur?