27 februari 2013

Sista minuten

Jag vet att vi är många som gör saker i sista minuten. Jag har hela veckan hajat till med jämna mellanrum eftersom jag har varit säker på att fjolårets stipendier skall redovisas den här veckan. Idag hade jag till och med satt in en påminnelse i telefonen så jag inte skulle glömma det.

Nåja. Ikväll, lite efter åtta, satte jag mig ned vid datorn, printade ut redovisningsblanketterna... och insåg att de skall skickas in senast 31.3, inte sista februari som jag hela tiden trott.

Vad gör jag då?

a) redovisar ändå eftersom jag redan har börjat?
b) tänker YES och skjuter upp det en månad till?

Det är absolut inte det att jag inte skulle vara tacksam. Jag är OERHÖRT tacksam. Verkligen. Tack Kulturfonden! Men det är ju det att jag hellre skriver böcker än redovisar stipendier. Och till och med när jag gör det jag helst vill kan det behövas en deadline för att jag skall bli klar.

ps. rätt svar är förstås b)
ps 2. jag har också en tidningsartikel till jobbet som skall vara klar 28.2. Tror ni den är färdig? Nej. För deadlinen är ju imorgon. Plenty of time. Nu skall jag njuta av min lediga kväll. Ah.

6 kommentarer:

  1. Exakt sådär är det! Onödigt att ens försöka annat, ändå gör jag det hela tiden "den här gången ska jag minsann..." men så skiter det sig ändå. Varför inte bara direkt boka in tid sista natten inför deadline liksom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men så har jag nästan börjat göra ibland. Jag vet ju hur det brukar bli.

      Radera
  2. Samma här! men alltså påriktigt, jag HATAR det draget hos mej själv. Ändå kan jag inte bryta mönstret.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska försöka börja bejaka det istället, för fast jag ofta är ute i sista minuten BLIR ju saker gjorda till slut. Det är ju rätt fantastiskt, egentligen.

      Radera
  3. Haha, jag känner igen det där! Idag har jag skrivit om vårt recyclade hönshus :) Kram! Svarade jag förresten på hur gärna vi vill att ni tittar förbi i sommar om ni är ute och åker i Sverige :) Jo, jag tror jag gjorde det, usch vad jag är förvirrad. Kram igen!

    SvaraRadera
  4. Ja, Pia, vi kommer så gärna nån sommar, fast inte den här eftersom vår bebis är alldeles ny då. Men jag är glad över att du tog det på allvar när jag bjöd in oss, för det var synnerligen allvarligt menat! :) kram!

    SvaraRadera