10 september 2014
Loopar i mitt huvud
Vår vardagstillvaro går på som vanligt (mekaniskt: hämta och lämna barn, byta blöjor, jobba, skriva, hjälpa med läxor, städa, tvätta, laga mat, plocka i och ur diskmaskin osv.) men på ett mentalt plan tycker jag allt är så konstigt och märkligt. Var vill vi bo? Hur vill vi bo? Hur vill vi att våra vardagar ska se ut? Vad är viktigt? Om vi nån gång flyttar tillbaka till Jakobstad, kommer det att kännas som vanligt eller kommer det att kännas som att rycka upp rötterna igen? Om vi flyttar nån helt annanstans om några år, kommer barnen att få fel i huvu av att hela tiden bli uppslitna ur sitt sammanhang? Om vi köper ett hus på Åland snart, hur ska vi hitta ett sånt vi vill ha? (Det enda vi kommit fram till i nuläget är att vi helst vill bo i ett hus som är minst hundra år gammalt. Och det verkar nästan omöjligt att hitta här.) Hur ska vi kunna skiljas från Staffansnäs om den dagen kommer? Varför går det så otroligt mycket mer pengar åt när man jobbar än när man är hemma utan jobb (skillnaden är verkligen enorm, tycker jag, man hinner inte alls med de billigare lösningarna utan köper sig en enklare vardag, vilket man inte alls skulle behöva om man hade mer tid)? När ska vi hinna titta på film eller bara hänga och göra ingenting? Hur hinner folk träna, lyssna på podcasts, se på teveserier och städa sina hus OCH jobba heltid och varför hinner/orkar vi inte ens packa upp våra lådor och skaffa vettiga förvaringsmöbler? Och så vidare, och så vidare, och så vidare. Sånt här går jag och tänker på om dagarna och kommer inte fram till några svar, och om jag mot förmodan gör det fortsätter jag ändå att ställa mig samma frågor gång på gång för att se om jag får ett mer tillfredsställande svar följande gång. En off-knapp till hjärnan skulle sitta fint. Går kanske att beställa på e-bay?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Malin! Angående din fundering kring hur folk hinner göra andra saker än saker kring familjen. Jag tror (utan att alls veta egentligen) att ni tar er tid för barnen, pratar, lyssnar, hjälper m.m. Tror också att du och din man pratar mycket mera med varandra än genomsnittet. De som hinner med en massa annat prioriterar nog bort det och kanske har det ännu rörigare och med mindre kontakt med familjemedlemmarna. Jag tänker lite på er familj som det var förr. Det fanns tid för varandra och det kändes inte rörigt eller att någon hela tiden var påväg någonstans. Så vad jag menar är att jag tror dina barn har en superbra uppväxt! Och din tid kommer nog snart då du kan börja träna lite och kanske höra på en podcast samtidigt.
SvaraRaderaIntressant detdär med att det går mindre pengar när en är hemma. Är det inte så att när man har mindre pengar går det mindre? Tack för din superintressanta blogg! /aesofia
Jag hoppas du har rätt! Det är ju omöjligt att veta, förstås, man kan ju aldrig veta exakt hur andra familjer funkar. Men ja, jag tycker inte om känslan de dagar då alla faktiskt ska åt olika håll, de bästa dagarna är de när man inte har något inplanerat utan allt är okej och allt hinns med.
RaderaOch angående pengar: man rättar väl alltid munnen efter matsäcken, på ett sätt, men det är obehagligligt att märka att det går båda vägarna, för jag vill inte bli en som konsumerar med och kanske oansvarigare bara för att vi har råd på ett annat sätt nu.
Hejsan Malin!
SvaraRaderaJag har sen 2 års ålder flyttat från ställe till ställe med mina föräldrar. Född i Österbotten men efter det bodde vi på olika ställen i det svenskspråkiga Finland. Själv upplevde jag det aldrig som hemskt eller negativt. Varken att byta hus och hem eller skola.
Det enda jag märkt är att jag inte som många andra kan säga var mina rötter finns. Och då folk frågar varifrån jag kommer brukar jag svara Svenskfinland.
Men klart att vi alla är olika och hur du och dina barn kommer att känna kan man inte veta. Ville bara berätta att det inte är alldeles rysligt hemskt att bekanta sig med olika platser. Och att alla definitivt inte mår dåligt av att ha flyttat.
Och det där med pengar, är det inte så att ju mer man har desto mer gör man av med? Märkligt men sant. Åtminstone gäller det mig :-)
God fortsättning på Åland! Hälsar Maria från Esbo
Hej Maria!
RaderaVad bra att höra att det inte nödvändigtvis blir jobbigt och rotlöst att flytta runt!
Jag gillar inte alls att det är som vi konstaterat: ju mer man har, desto mer gör man av med. Jag vill inte göra så. Jag vill hellre ha tid att hitta på alternativa lösningar. Men vi gör så här nu, och kanske på något annat sätt om några år. Vi får se.
Jag hinner inte sköta gården. Alls. Inte baka. Inte tvätta fönstret. Inte bädda. Inte lappa kläder. Inte sy. Inte delta i talko. Inte skriva. Inte sminka mig. Inte fixa håret. Inte jobba heltid. Hinner bara koka mat, hjälpa med läxor, träna, läsa o sova. Massvis :-) Om nån undrar ;-) å så tycker jag livet är ett äventyr o gläds åt varje dag som är vanlig. Ovanliga dagar gör ont. Tror era barn blir trygga hur ni än väljer, eftersom ni är trygga!! H. Mikaela
SvaraRaderaVad skönt med en lista på vad du INTE hinner med, faktiskt :) Bra att veta att alla inte hinner med allt, så där svart på vitt. Ibland känns det nämligen tvärtom...
RaderaHåller fullständigt med om att det är dyrt att jobba. Konstigt nog.
SvaraRaderaDet är underligt. Men något man borde påminna sig om när man funderar på hur mycket man vill/kan/måste jobba. Man blir inte automatiskt jätterik (och lycklig? Nå, det tror jag ju inte ens själv på, men vet att många sätter likhetstecken mellan pengar och lycka) av att jobba eftersom allt annat kostar mer.
RaderaMen det där med hur folk hinner... hinner de verkligen? Eller är det bara som vi tror? Någon hinner kanske baka massor, nån hinner träna aktivt, nån hinner med extraknäck, nån hinner organisera sitt hem - men jag undrar om vi inte lurar oss själva om vi tror att det finns NÅGON som hinner med allt det där som "folk" gör. Jag vet att vi inte hinner i alla fall.
SvaraRaderaNå antagligen är det precis som du säger, att vi jämför oss med alla samtidigt, typ. Åtminstone vet jag att jag INTE hinner, det är en massa saker jag väljer bort hela tiden.
RaderaJamen, jag vet! Jag går också omkring med en massa tankar. Var ska vi bo, bygga, hyra eller renovera..? Vi bor nu på hyra, trivs jättebra, men vet att det bara blir ett år till. Skulle man flytta utomlands? Hur skulle barnen reagera?
SvaraRaderaHåller med om att det verkligen borde finnas en off-knapp! Men i brist på den knappen kan man bli tröstad av att veta att andra också grubblar.
Tack för din blogg! Tycker alltid om att kika in här.
Det tröstar att vi sitter i samma båt. Och det reder ju upp sig med tiden. Men just för att det inte går att veta något nu, ändå, skulle det vara så skönt med en stoppknapp. Kanske vi får börja träna oss i mindfullness?
Radera