Ni vet hur det är (fast det hoppas jag i och för sig inte), man äter lite mer än man borde enligt de allmänt rådande idealen, ens kläder blir för små, man vacklar mellan att tappert lyfta hakan och försöka sticka hål på alla onödiga tankar om otillräckligt utseende samtidigt som man med ett hörn av tanken ändå är fullt upptagen med att planera en ny, hälsosammare livsstrategi... (numera hejdar jag mig så gott som alltid innan jag faktiskt försöker skrida till verket men det verkar nästan omöjligt att få bukt med de där tankarna om att man alltid kunde vara lite smalare och därmed lite snyggare, två saker som givetvis inte alls behöver ha med varandra att göra.)
Tur att det finns andra som kan se förbi dravlet.
Ylva hade en jättesmart insikt som jag bad om lov att få dela med er här på min blogg. Jag citerar:
"Jag har inte kropp för att jag ska kontrollera den och forma den efter världens ideal och normer, jag har en kropp för att jag ska kunna finnas i världen tillsammans med andra och göra den till en trevligare plats att finnas på för alla.
Det är inte världen som ska förbättra min kropp, det är min kropp som ska förbättra världen."
There.
Word!
SvaraRaderaJa men oj så fint!
SvaraRaderaJust det. kroppen, den kroppen.
Här en tid. En konstig organisk varelse som lever sitt eget dolda liv och vägrar lyda. Märkliga ting...
Och ändå försöker man få människan att tro att det finns en ideal form som alla kan pressa sig in i bara man FÖRSÖKER tillräckligt.
RaderaMan kan säkert ta hand om sin kropp utan att kontrollera eller forma den. Om det e en ren njutning att röra sig, använda den o om man dessutom mår bra att sund mat. Kanske sover bättre, orkar mera o känner sig mera harmonisk. Förstås lätt att tänka så om man har en kropp o själ som skrattar av svett ( å av choko o vin...) /Mikaela
SvaraRaderaJo, men det är ju en helt annan sak det, då drivkraften är rörelseglädje och välmående. Problemet ligger i att man inte känner sig tillräcklig och därför går med på nån annans syn på hur man borde se ut, vilket bara skapar ångest och elände. Som sagt: jag hoppas ju att så många som möjligt ALDRIG känner sig otillräckliga och att så många som möjligt tänker så som Ylva skrev.
RaderaDen var bra! Tänk om man någongång skulle vara riktigt kaveri med ens kropp, så där på riktigt. Att man inte brydde sig ALLS. Men samtidigt vill jag att min kropp ska förbättra världen och då borde den väl ändå vara lite i skick. Stark och modig.
SvaraRaderaMan är ju mest kaveri med sin kropp när man använder den. Men nu hinner jag inte det, och då känner jag mig bara hemsk och ful och så där. Det är ju förskräckligt egentligen. För inte blir ju världen sämre av att jag ätit för mycket bulla. Men den blir sämre av att jag surar över resultatet.
RaderaJAA!!!
SvaraRaderaJAA!!!, visst!
RaderaJubel och applåder! Tack för de orden.
SvaraRaderaJa, TACK Ylva!
Radera