24 september 2013

Barn och fritid

Jag är rädd för att våra barn skall vänja sig vid att allt är schemalagt, både skola och fritid. Jag vill undvika att de tycker att de inte har något att göra om de inte har något inbokat.

Detta läsår har de två fritidsaktiviteter var, Idun är med i en konstskola (balatako), båda har börjat med truppgymnastik och Lovis har börjat i församlingens barnkör. Jag vet att åtminstone Idun gärna skulle göra fler saker. Men jag stretar emot. Jag tycker det är jätteviktigt med tid att bara vara hemma. Och det är verkligen inte som att de har tråkigt när de är hemma, de leker, både ute och inne, ställer till med butik, kontor, vad de nu råkar komma på. (Idag har de t.ex. stickat hela dagen.) Men Idun är så ivrig, skulle helst börja i alla klubbar, genast, samtidigt (som jag, ungefär) och tycker att allt låter roligt. Lovis är medveten om att hon förlorar tid hemma om hon är med i för många klubbar, och det vill hon inte.


Det enda man har är tid, det skriver Pia ofta om på sin blogg. Jag tänker mig att barnen ska få rå om sin tid själva, att de inte skall behöva ha aktiviteter inplanerade hela tiden utan att de själva skall kunna leka vad som faller dem in just då. Att de ska få äta i lugn och ro, att vi skall hinna läsa godnattsaga varje kväll och att de skall få tid att komma på egna idéer. Samtidigt finns det ju så mycket som låter roligt. Karate, dans, matlagningsklubb, ja, allt möjligt som vore roligt att hoppa på. Jag är tämligen övertygad om att vi har valt ett sätt som passar oss, men nu undrar jag: hur tänker ni om den här saken? Är det ni eller barnen som bromsar aktivitetsmängden? Hur många aktiviteter kan man ha per vecka om man är barn? Har ni som har äldre barn sett positiva effekter av mycket "dötid"?

35 kommentarer:

  1. Jag tror och tycker att det är mycket sunt att bromsa mängden aktivitetskvällar för små barn. Det är nog viktigt att barnen har tid att bara vara hemma också t.o.m. hinna få lite långtråkigt. När barn dessutom har så fantastiskt fina föräldrar som Idun och Lovis har, som ger dem så mycket av sin tid och hittar på roliga hemmaktivteter tillsammans så är det ju toppen. Men i sådana hem där barnen största delen är placerade framför tvn eller datorn, DÄR kanske det vore bättre med kreativ klubbverksamhet. Jag har märkt att många föräldrar inte vågar lyssna in sina barn i deras välvilja att ge sina barn bästa möjliga grund i livet, att de istället stressar ihjäl sina barn med för många inbokade program. Sen är förstås barn olika och har olika behov och ork med ledda aktiviteter. Våga lita på att ni som vuxna känner och vet vad sm är bäst för era barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, klubbar framom ständigt tevetittande tror jag också på.

      Radera
  2. jajamen, det där med tid är minsann viktigt!
    Vi gör lite både ock, både begränsar som föräldrar och lyssnar på ungarna. Den äldsta bestämmer mest själv, dom yngre bestämmer vi helt och hållet. Den yngsta har noll aktiviteter, mellanungen en och storebrorsan riktigt många, men dom är alla i faggorna här hemma (typ ett stenkast från huset) och inte nåt som går ut över skolarbetet. Dessutom är ingen av ungarna i eftis eller nåt så dom är hemma med mej och har tråkigt tills dom hittar på nåt skoj varje dag :)
    Det är bra att ha tråkigt ibland -det är så man blir kreativ!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis min tes också, att man blir påhittig av långtråkighet.

      Radera
  3. Jag vågar inte blogga om det, men våra kids är mycket aktiva.. Jag försöker att inte skjuta ner alla hobby-idéer, men lite bromsar jag nog. Hörde nyss om en familj som inte har några hobbyn alls utan istället går de alla tillsammans tex till simhallen eller biblioteket på vardagskvällar. Tyckte det lät underbart! Vågar inte ens berätta hur många hobbyer vi har, men till vårt försvar kan sägas att det blir nog död tid också, speciellt på helger.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter ju underbart att göra en massa saker tillsammans, det är vi dåliga på. Eller vi ÄR ju mycket tillsammans men vi aktiverar oss inte så väldans. Och jag tror ju att ni känner era barn bäst och vet vad de orkar med (och har på känn att du är en supermamma, dessutom) så det är säkert alldeles perfekt med så många aktiviteter som de har.

      Radera
  4. Våra barn är väldigt olika. Vårt första barn blir stressat om han har för mycket aktiviteter. Han mår bra om han har mycket fritid hemma. Däremot mår vår dotter bäst om hon har mycket aktiviteter. Hon är mycket mer balanserad under skoltiden då hon har mycket att göra både i skolan och i aktiviter. Vårt tredje barn är sådan att för honom spelar det inte så stor roll om han har många aktiviteter eller inte. Allt funkar. Själv har jag haft massor av aktiviteter som barn och jag har mått bra av det. Jag blev väldigt effektiv att göra läxor och delta i olika aktiviteter och ändå upplevde jag att jag hade massor av fritid. Jag hann läsa väldigt mycket. Skoldagarna är så korta att barnen hinner nog göra mycket under kvällarna om de inte är på eftis. Jag skulle lyssna på barnens egna intressen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har rätt, det är säkert väldigt olika på barnen. Och en av orsakerna till att våra barn inte har så mycket är att de ännu är så små att de måste skjutsas överallt. Sen när de kan cykla själva kanske hobbymängden också ökar...

      Radera
  5. Jätteintressant! Hur mycket aktiviteter som är lämpligt är beroende av så mycket. Som t.ex. var man bor. Bor man på landet finns det kanske inte så många kompisar i närheten och därför är bra med aktiviteter. Bor man mitt i stan kanske man inte får leka på så många ställen (farlig trafik, skumma typer, trånga lägenheter..) Jag har kört den kinesiska stilen och pushat barnen till idrottsliga aktiviteter (alltså tvingat/mutat dom när de var yngre, nu vill de själva). De har hållit på med barnjumppa, fotboll, friidrott, simskolor, dans... Jag tycker det är viktigt att de rör på sig och i lagsport tränar de socialt spel. I individuella grenar tränar de att bygga upp tillit till sin egen förmåga. Jag har däremot inte tvingat dem till musikaktiviteter, och ingen av dom har velat det heller. Fast barnen har mycket aktiviteter så hinner vi både med simhall och bibliotek på vardagskvällar. Hos oss är det jag som varit drivande. Jag tycker det är bra att barnen har något att göra. Däremot är jag väldigt emot läxor och prov som tar av deras fritid, speciellt när de blir äldre. Generellt tycker jag att en sex-sjuåring kan ha en-två ledda aktiviteter i veckan. När de är äldre kan barnen själva bestämma mer. Barn under sex ska helst inte behöva passa tider.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är STOR skillnad på var man bror tror jag med. Och på ens personlighet. Och ålder...

      Jag fattade inte vitsen med läxor förrän för ett tag sedan då jag insåg att det är ett ypperligt sätt att koppla ihop föräldrar och skola. Om man hjälper sina barn med läxorna får man veta vad de håller på med och barnen får visa vad de har lärt sig och får ens fulla uppmärksamhet... ja. Efter den insikten började jag tycka mycket bättre om läxor.

      Radera
    2. Sen handlar läxor också om att man helt enkelt inte hinner lära sig allt man borde bara på skoltid. I skolan lär man sig nytt, hemma repeterar och automatiserar man det. Skolan skulle aldrig kunna få in allt som står i läroplanen om man var tvungen att använda skoltid till att sitta och plugga in ord till exempel. Finland har ju också väldigt korta skoldagar jämfört med många andra länder.

      Radera
    3. Det är sant, och jag gillar att skoldagarna är korta. Men ibland kan jag tycka att mängden grejer man förväntas lära sig (längre fram, i fyran-femman-sexan) kan vara onödigt stor. Det leder till att man inte lär sig något ordentligt utan bara försöker memorera så mycket som möjligt för att få bra i proven (OBS, nu pratar jag från ett väldigt personligt perspektiv, det är nämligen så där jag har gjort hela grundskolan, vilket har gjort att jag har fina betyg men dålig allmänbildning, jag minns nästan inget alls av allt vi lärde oss).

      Radera
  6. Hej!

    Visst är det så Sant som du säger och för viss del så har ju alla rätt och göra som det känns bäst för ens familj.
    Men jag är också en sådan mamma som vill hålla igen.
    Vi lever i ett samhälle med ett högt tempo. vardagen har sin gång... jag vill också att man ska kunna få vara hemma och känna att man är ledig.
    Hitta på det som känns rätt.Hinna äta middagarna tillsammans.

    Barn ska ju inte behöva bli sönderstressade heller så....mycket intresant är det.
    Och om man jämför med sin barndom.

    Kul att hitta hit till dig ! Ha det gott !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, världen ser väldigt annorlunda ut idag jämfört med för 25 år sedan. Det är en av orsakerna till att jag håller igen. Tempot är så högt ändå. Men ingen vet väl i slutändan vad som är bäst...

      Radera
  7. Aktiviteter i måttliga mängder är nog bra. Men söta vad dyrt. Plötsligt damp det ner räkningar för 450€ för höst terminen. Betyder 900 på årsbasis... Har presentbarn på deltid så antar att det borde bara vara halva mängden avgifter..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj hjälp, Sådana priser är det inte här. Vi betalar väl sammanlagt ungefär 120€ för barnens alla aktiviteter per termin. En fördel med att bo på mindre ort...

      Radera
  8. våra barn och jag och min man är väldigt aktiva. vår äldsta tränar 7 1 /2 timmar i veckan,hon har alltid varit sån som vill använda kroppen. mellersta barnet har 2 aktiviteter i veckan och minstingen har 1. vi hinner hela familjen med simhall besök,skogspromenader med picknick,myskväll,och så är vi ute på gården och hittar på nåt skoj.vi njuter att få göra saker tillsammans. Godnatt saga är en väldigt viktig punkt för våra barn. Just nu läser vi Sagan om ringen åt äldsta, Vi fem åt mellersta och Mulle Meck åt minstingen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj vilket tempo, det skulle inte jag orka med. Men så länge man klarar av det och njuter är det ju perfekt!

      Radera
  9. Jag tycker det är jätte bra att du tar upp det här ämnet för diskussion. Har själv funderat massor över det på sistone. Vi har hastat långsamt och fram till förra våren själva försökt göra så mycket som möjligt med våra barn: simma, skida, åka slalom, skrinna, pussla, pyssla, läsa, cykla och vad man nu kan hitta på. Då C började dagis visade sig dock de flesta ha en eller flera hobbyn och vi tyckte nog att det var ok att börja med fotboll då han själv bad om det. Sommaren är dock för vår del fredad för stughäng och nu i höstas fick han börja gå på ishockeyträningar med tanken att han får ha paus från fotbollen då de träningarnas flyttas inomhus. Men som du säger: det finns så många härliga alternativ, hur ska man kunna välja om man inte låter dem prova? Och var går gränsen mellan för lite och för mycket? Jag tror att vi, som ni, ändå kommer att dra en gräns någonstans eftersom både dagis och hobbyn tröttar ut. Det är minst lika viktigt med fri lek och umgänge. Så länge barnet håller sig i rörelse har det alla förutsättningar att påbörja en hobby också senare. Och ja, nu talar jag mer om fysiska hobbyn, men detsamma gäller väl annat. Tänker mig att om man t ex spelar ett instrument är steget till att prova ett annat ganska kort. Det här blev nog en ganska svamlig kommentar, ber om ursäkt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag märker att jag tänker mig att det idealiska skulle vara att barnen får göra något fysiskt, något konstnärligt och något musikaliskt. Men det kräver tre aktiviteter och det tycker jag att är för många. Dilemma... Nu faller musiken bort för Iduns del och konsten för Lovis del. De lär väl hinna med dessa saker så småningom förstås.

      Radera
  10. Bra. Bromsa.
    Småtting nio år har en aktivitet. En pysselklubb.
    Småtting elva år har två. Fotboll och handboll. (För mycket enligt mej, men han är en perpetum mobile vars rörelse jag ej vågar stanna)
    Småtting fem. Noll . Kunde ha en.
    Så ja en eller två. Högst tre aktiviteter. Inte mer. Det är min subjektiva åsikt och erfarenhet. Tom tid, lek och oändlighet skapar rum i själen. Inte fylla allt. Vad finns kvar att fyllas då?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi tänker lika. Det gör vi.

      Radera
  11. Tycker det beror på familjesituationen. Hurdana barnen är, vilka sorts syskon de har, om det bor barn i grannskapet, om bara en eller två föräldrar är hemma på kvällarna, hur mycket pengar man har... Själv hade jag nånting varje dag (fanns mycket gratis skolklubbar på den tiden) och jag älskade det. Jag lärde mig mycket tycker inte jag led av det på något sätt. Jag var enda barnet, vilket säkert bidrog till att jag ville flyga och fara. Men mamma jobbade hemma och ingen skjutsade mig nånstans så jag fick lära mig åka tåg från att jag var 7 år gammal. Nu jobbar jag utanför hemmet och träffar barnen bara några timmar om vardagen, så 7-åringen har hobbyn 1h 15minuter varje vecka och 3-åringen inget alls. Jag har heller ingen lust att spendera åratal i en bil, så jag har tänkt att vill de börja göra mera då de blir äldre får det vara sånt som de kan ta sig till själva. Önskade dottern skulle vilja börja spela cello tills en 8-barnsmamma påpekade att jag i så fall får skjutsa tills hon får egen bil. Så det blev gitarr :) Jag har också tänkt mycket på vilka sorts hobbyn som är bäst. Själv spelade jag piano vilket var ensamt - skulle ha varit mycket roligare att spela ett instrument som man kan spela i grupp. När det gäller idrott tycker jag den sociala biten där är jättebra, men tycker det är fånigt att det mesta blir så himla allvarligt så tidigt. Men om barnen väljer grejer som jag själv är intresserad av känns det som om jag också skulle orka engagera mig mera.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den sociala biten i hobbyerna tycker jag också att är viktig. Samtidigt skulle jag gärna se att barnen spelade något instrument, kanske de får börja med något man kan spela i grupp. Eller sjunga. Det har ju både Caj och jag hållit på med och det är otroligt givande och bra. Jag håller med om att prestationskraven är onödigt höga, tidigt.

      Radera
  12. En hobby har vår förstaklassist (balatako). Han är på eftis varje dag och blir hämtad först vid fyra, så redan det är tröttande. Han är också en som trivs bra hemma, trots att han är ensambarn. Jag jobbar skiftande tider, ibland kvällar, så bara tanken på att klämma in fler hobbyn än så bär mig emot. Han har i och för sig inte heller bett om att få börja på någon hobby självmant, hade han gjort det hade vi kanske låtit honom börja med en grej till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lovis var också med i Balatako men när vi åkte utomlands gav vi upp hennes plats, vilket var dumt (annars hade de varit i samma grupp). Det där med eftis är också förstås en grej som tar mycket tid och energi, så klokt att ta det lugnt på kvällarna, tycker jag.

      Radera
  13. Vi har bara simskola nu, på våren hade vi också jiujitsu men den föll bort nu då de går på varandra. Jenni simmar med oss i barnbassängen när stora flickorna har simskola. Nella går i skolans kör onsdagar. Så går vi ibland också och rider tillsammans. Våra aktiviteter är mest såna här gemensamma grejer. Nella skulle gärna börja något nytt, men vi tycker inte att vi har tid eller ork. Eller pengar för den delen heller... Mandi skulle behöva mer aktiviteter men inget passligt har liksom hoppat i famnen på oss och vi är inte de som söker efter mer att göra. Jenni är nöjd, hon är nu så liten ännu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ganska samma mängd som här då. Men när man slår ut det på tre barn blir det mycker program ändå...

      Radera
  14. Tycker att en till två hobbyer för barn under elva är en ganska bra tumregel. Då finns det tid för ledd verksamhet, tid med familjen, läxläsning och den fria leken som Eva på Kakkakaffe skrev om här tidigare i september.
    Väldigt många barn idag skulle behöva ett lite lägre tempo och mera lektid. Någonstans finns roten till att nästan alla de över 50 barn i åldern 7-12 jag haft i 4H det senaste året, tycker bäst om att få leka fritt, t.ex. medan man väntar på ett något gräddas i ugnen.
    Samtidigt delas det ut uppemot 15 olika lappar i skolan från föreningar som försöker locka med sig fler barn, och svårt är det ju att säga nej när de små står där med tindrande ögon och ber snällt.
    Kanske vi alla borde göra som Linn och dra ihop ett hänga ute och leka/motionera gäng istället och få det bästa av allt på en gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, så elva är den där gyllene gränsen? :) Men visst tror jag du har rätt i att den där fria lektiden behövs, det var en av de grejer som Lovis tyckte var jobbigt redan i förskolan, att allt var så styrt. Jag tycker också att Linns initiativ var bra. Hoppas det lyckas!

      Radera
    2. Ingen gyllene gräns direkt, men efter 10års jobb med barn och unga tycker jag att det brukar svänga där från att vara glad och nöjd med att mest få leka och vara hemma till att man vill ha mera aktiviteter. Nu är jag ingen expert på området, men jag tror att det man gör, dvs skola, tid hemma, aktiviteter, skärmtid osv, skall korrelera med hur mycket intryck man klarar av att ta in och processa. Det är så lätt att i misstag lära barn att springa full fart framåt mellan olika ställen utan paus, så jag tror att det därför är viktigt att länge begränsa aktivitetsmängden. Att inte bygga upp utmattning i förtid.

      Tänk vad roligt att själv få hänga i en "Linn-grupp". Borde ta tag i saken och fixa nåt här i södra Finland!

      Sen en sak som inte hör hit egentligen, kan man beställa dina barnböcker direkt från dig, eller är det adlibris som gäller? Hittade tyvärr inte dem i lokala bokhandeln.

      Radera
  15. Vi har fire barn fra 6 til 15, og hos oss er regelen en aktivitet per barn. Og siden bare pappan kjører bil og i tillegg jobber endel kvelder, så gjelder også regelen: Bare en aktivitet per uke som krever at pappan bruker bil. I år er 14-åringen konfirmant og de på 9 og 12 går på klubb annenhver fredag. Det er det! Lekser tar mye tid når 4 unger skal ha hjelp. Og jeg synes det er topp at de har mye tid hjemme og med kompiser. Noen ganger blir det kanskje litt mye tid ved pc'n, men det er det jo tross alt vi voksne som styrer. :)

    Ellen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju faktiskt viktigt att barnens aktiviteter inte blir ett heltidsjobb för föräldrarna! Det är sant. Som jag skrev i en tidigare kommentar kan det nog hända att barnen får vara med på fler saker när de kan ta sig dit och därifrån på egen hand. Men det kan också hända att vi fortsätter bromsa ifall vi märker att det blir för mycket. Jag vet själv att jag ibland kan ha svårt att ta det lugnt när det är massor massor med roliga saker som händer på en gång, fast jag har lärt mig att INGET är roligt om man är för trött. Ibland är det bättre att föräldrarna bromsar i tid än att barnen tröttar ut sig alltför mycket.

      Radera