Mamma

Idag är det morsdag. Och nu skall jag berätta om min mamma.

Min mamma satsade 16 år av sitt liv på att stanna hemma med mig och mina tre syskon. Hon säger själv att hon aldrig upplevt det som någon uppoffring, och det har märkts. Jag har inget minne av att jag någonsin skulle ha känt mig som en käpp i hjulet i mammas liv. Hon har alltid visat att hon tycker om oss och hon har varit trygg, stabil och pålitlig i alla lägen.

Trots att hon själv påstår att hon har grälat på oss och varit arg och tvär har jag inte alls sådana minnen av henne. Det jag minns är att vi skrattat tillsammans, att hon alltid har lyssnat om jag haft problem och att hon alltid fått mig att känna mig värdefull och älskad.

Min mamma är min förebild. Hon talar inte illa om folk, hon är en superb person att fråga om olika sjukdomar, sår eller liknande (hon är hälsovårdare) och har kloka och insiktsfulla råd när det gäller barnuppfostran. Hon är kärleksfull, kramar oss och pussar oss och säger att hon tycker om oss, fortfarande nu när vi är vuxna. Hon kan prata strunt med mig i telefon långa stunder om jag har tråkigt. Hon är en fantastisk mormor och svärmor -när jag var i Canada i ett par månader för flera år sedan och Caj saknade mig ringde han och pratade med mamma, det säger väl något?

Så Mamma: om du läser detta skall du veta att du är världens bästa och jag älskar dig! Glad morsdag!