Fyrtioåring med hockeyfrilla

Japp nu har vi då en femåring i huset. Lovis. Hon lärde sig cykla utan stödhjul medan jag bakade till kalaset i fredags, helt på egen hand. (Jag bakade också på egen hand, men jag syftade på cyklandet, faktiskt).

Lovis och Malin, hönan hon först såg som sin egen.

Vi är alla helt kära i våra hönor. Caj och jag kunde nästan inte sova på lördag morgon för vi var så ivriga att lyssna på våra höns (de hörs inte alls) och att gå ut och mata dem. Idun är minst förtjust av oss, hon är lite ängslig, lika ängslig som sin höna Milla som mest håller till under skåpet de sover i. Hon är så liten att hon är den enda som ryms dit.

Caj, Idun och Milla

Milla är en Millefleurhöna som har fjädrar på fötterna. Fint.

Min höna heter Prippi och är störst av alla. Hon har attityd och är så cool att hon inte tycker hon behöver vara med och kämpa om en plats i hackordningen – hon vet att hon är bäst. Hon påminner om en fyrtioåring med hockeyfrilla. Om hon hade byxor skulle de nog sitta väldigt högt. Hon är snudd på manhaftig.

Det finaste med Prippi är att hon försvarar Milla ibland om de andra bråkar för mycket med henne, att hon gillar att sitta i min famn och att hon är len som sammet.