Sista minuterna innan deadline

Om fem minuter skall tidningen vara vid tryckeriet. Vi sitter och laddar upp sidor på tryckeriets server och dubbelkollar dem. Ibland blir det fel trots att vi tror vi har sett och korrigerat allting. Men oftast är det rätt. Och det är så skönt varje vecka när tidningen är inne. Att vi klarade det igen.

Vi räknade ut förra veckan att vi hittills har tryckt upp över 17 000 000 sidor sedan vi började med Dagens Tidning förra sommaren. Otroligt. Sedan november fixar vi det på tre personer. Allt. Både intervjuer, annonsförsäljning, administration, redigering och annonstillverkning. Tänk att det går. Bra.

Längden

Ni minns kanske det här inlägget? Vinnaren blev Sara! Gratulerar. Hur lång är du? Vid mätningen, som utfördes kvällstid och kroppen som känt har haft en hel dag att säcka ihop på, uppmätte jag 162,8 cm i strumplästen, vilket innebär att Sara med sin gissning på 163 cm kom närmast av alla. Nu skall jag börja komponera ett vinnarpoem.

Jag har alltid sagt att jag är enochsextifyraochenhalv, men det är tydligen inte sant. Jag kan inte fatta att jag är så här pass kort. För när jag ser någon som är 1,63 tycker jag alltid att jag är mycket längre än hon. (Det är oftast en hon.) Men det är jag alltså inte.

Nu skall jag peppa mig själv. Fördelar med att vara kort:
1) Man kan ha höga klackar utan att bli jättelång. (Fast jag vet nu inte varför det är en större fördel än att kunna ha höga klackar så att man blir jättelång, för då ser man ju bättre) (Dessutom har jag praktiskt taget aldrig klackar)
2) Man är mer på samma nivå som sina barn. Längdmässigt sett.
3) Man behöver aldrig råka ut för problemet med att kläder har för långa ärmar eller ben. Det går alltid att förkorta men sällan att förlänga. Jag brukar emellertid aldrig göra någondera. Jag är för lat.
4) Man behöver inte ha obekvämt på flyg. (Men jag kan inte sova sittande fast jag är kort.)

Men sen kommer jag inte på mera. Kan ni hjälpa mig?

Det är inte det att jag har komplex för min längd, jag är mera förvånad. För jag känner mig ganska lång.

Hönsnytt

Agda har lagt ett ägg! Agda har lagt ett ägg!

Det här känns kanske som en väldigt vardaglig händelse, men det är det inte. Hittills är det bara Prippi och Prillan som har levererat, så döm om min lycka när jag hittade tre ägg i våra (okej, hönsens) reden i morse. Prippis är ganska stora och ljusbruna. Prillans är ljust turkosgröna. Och Agdas är avlånga, ljusbruna med några små, vita prickar på. Trots att vi bara har fått ägg av två hönor hittills har vi fått elva stycken på en vecka. Om de andra också börjar producera ägg i samma takt är det ju alldeles fantastiskt.

Dessutom verkar Prippi ha nåt lurt, hormonellt på gång, om vi har lite tur håller hon på att bli sur och börjar snart ruva. Då får vi kycklingar. Det skulle ju vara fantastiskt!

Ormen

Medan vi väntar på att Lovis skall släppas in till läkaren ritar Idun en snygg orm.

Ritt

Jag har varit på min fantastiska svägerskas roliga möhippa i helgen. En av uppgifterna hon tilldelades var att rida. Sedan fick andra som ville också prova. Till exempel jag.

Jag har inte ridit sedan september 2000 när jag var med om en ganska allvarlig ridolycka (det där med att man skall upp på hästen igen efter tio minuter funkar inte när man har megahjärnskakning och krossad överarm) och jag har varit lite rädd. Trots att vi (alltså pappa) har haft (trav)hästar nästan hela mitt liv är det ganska lätt att undvika dem när man inte bor hemma. Så jag har hållit mig på respektfullt avstånd.

Men nu hade jag alltså chansen att rida igen och det på en väldigt väldresserad häst. Och det var SÅ kul! Jag skrittade, travade och backade. Mera, mera!

Fyndet

Vad gör jag uppe så här sent? Jo, jag har städat huset. Det var jobbigt men blev fint. Jag blev så innerlig att jag började göra extrema saker som att torka golven och skrubba spisfläkten. På spisfläkten hittade jag en lapp där jag skrivit ner följande konversationer från Lovis i treårsåldern.

1)
Jag: Lovis vad vill du ha för mellanmål?
Lovis: Saft och tabletter
Jag: Nej, du får något annat
Lovis: Varm mjölk och sallad
(måste påpeka här att hon hittade på maträtterna helt själv, vi brukar inte servera dessa kombinationer, framförallt inte tabletter titt som tätt)
2)
Jag: Vad vill du ha för färg på pappret, Lovis? (hon skulle rita)
Lovis: Laktosfritt. Nej jag menar hudfärgat.

Kommer ni annars ihåg det där hur hudfärgat var en specifik färg i tuschpaketet. En sån där aprikos nyans som användes just till att måla hud. Ha ha.

Tävling

Jag började fundera på hur lång jag är nuförtiden. Caj mätte mig. Jag är i chock.

Nu får ni gissa hur lång jag är. Den som kommer närmast får ett vykort med en spontan dikt om olika långa människor. På rim. Tävlingstiden går ut på söndag, den 29 maj, kl 21.00.

Jag ångrar nästan redan att jag utlyste den här tävlingen. Nu måste jag både avslöja min längd och rimma. Men what the heck. Det bjuder jag på.

Dansöser mot gul tapet

Stoltheten

Lovis: Mamma vet du vad, jag kan cykla UTAN STÖDHJUL!
Idun: Mamma, vet du vad JAG kan då? Jag kan cykla UTAN HJÄLM!

En försynt liten ursäkt

Min blogg ser hemskt konstig ut just nu. Jag testade lite nya färger och där blev det. Jag vet att det är fult, men orkar inte ändra på det just nu.

godnatt

Fyrtioåring med hockeyfrilla

Japp nu har vi då en femåring i huset. Lovis. Hon lärde sig cykla utan stödhjul medan jag bakade till kalaset i fredags, helt på egen hand. (Jag bakade också på egen hand, men jag syftade på cyklandet, faktiskt).

Lovis och Malin, hönan hon först såg som sin egen.

Vi är alla helt kära i våra hönor. Caj och jag kunde nästan inte sova på lördag morgon för vi var så ivriga att lyssna på våra höns (de hörs inte alls) och att gå ut och mata dem. Idun är minst förtjust av oss, hon är lite ängslig, lika ängslig som sin höna Milla som mest håller till under skåpet de sover i. Hon är så liten att hon är den enda som ryms dit.

Caj, Idun och Milla

Milla är en Millefleurhöna som har fjädrar på fötterna. Fint.

Min höna heter Prippi och är störst av alla. Hon har attityd och är så cool att hon inte tycker hon behöver vara med och kämpa om en plats i hackordningen – hon vet att hon är bäst. Hon påminner om en fyrtioåring med hockeyfrilla. Om hon hade byxor skulle de nog sitta väldigt högt. Hon är snudd på manhaftig.

Det finaste med Prippi är att hon försvarar Milla ibland om de andra bråkar för mycket med henne, att hon gillar att sitta i min famn och att hon är len som sammet.

Första hönsinlägget

Här är fyra av våra höns: Malin, Prillan, Agda och Algot. Ja, Malin är uppkallad efter mig, av Lovis. Hon namngav den efter någon hon tycker om :) Milla (som är lite mobbad) och Prippi (stor och snäll) finns inte med på bilden.

Jag går bara planlöst omkring i vårt kaos, flyr vissa stunder in i en bok så jag skall slippa ta itu med det. Jag tapetserade ett par väggar men tapeten hade ett fel innan jag blev klar och nu tar det flera dagar, kanske veckor, innan den nya tapeten kommer. Under tiden eskalerar kaoset. Jobbigt att vara här. Snart flyttar jag ut i hönshuset.

Idyllen

Barnen målar den blivande hönshusväggen med rödmyllefärg. Det blir inte mer bullerbyaktigt än så här!

Tapeten

Den kom idag. I desperat nyfikenhet provhängde jag en våd bara för att få en känsla. Det kan bli tjusigt, det här!

Pätkis är ett säkert kort

Vi grillade ikväll, för vi hade lite mat som höll på att bli ouppäten. Vi bjöd hit trevliga familjen Eklund men det enda (nästan) jag lyckades fånga på bild var cupcakesen jag bakade. Samt 60% av gästerna.
Bakverken var goda. Det misslyckas aldrig när man sätter Pätkis i bakverk. Det visste jag från förr.

Att spritsa glasyr hastigt kan börja se ut på olika sätt.

Anton och Caj äter olika saker. Caj är stark.

Maria och Milo bevittnar händelsen

Mamma

Idag är det morsdag. Och nu skall jag berätta om min mamma.

Min mamma satsade 16 år av sitt liv på att stanna hemma med mig och mina tre syskon. Hon säger själv att hon aldrig upplevt det som någon uppoffring, och det har märkts. Jag har inget minne av att jag någonsin skulle ha känt mig som en käpp i hjulet i mammas liv. Hon har alltid visat att hon tycker om oss och hon har varit trygg, stabil och pålitlig i alla lägen.

Trots att hon själv påstår att hon har grälat på oss och varit arg och tvär har jag inte alls sådana minnen av henne. Det jag minns är att vi skrattat tillsammans, att hon alltid har lyssnat om jag haft problem och att hon alltid fått mig att känna mig värdefull och älskad.

Min mamma är min förebild. Hon talar inte illa om folk, hon är en superb person att fråga om olika sjukdomar, sår eller liknande (hon är hälsovårdare) och har kloka och insiktsfulla råd när det gäller barnuppfostran. Hon är kärleksfull, kramar oss och pussar oss och säger att hon tycker om oss, fortfarande nu när vi är vuxna. Hon kan prata strunt med mig i telefon långa stunder om jag har tråkigt. Hon är en fantastisk mormor och svärmor -när jag var i Canada i ett par månader för flera år sedan och Caj saknade mig ringde han och pratade med mamma, det säger väl något?

Så Mamma: om du läser detta skall du veta att du är världens bästa och jag älskar dig! Glad morsdag!

Hönsförberedelser

Den här dagen började så brutalt (jag vaknade före sju och kunde inte somna om, så jag gick ner och dammsög istället) att jag efter de två intervjuerna jag bokat in var tvungen att sova ett par timmar. Det var skönt.

Sedan åt vi, så gick vi ut och stack oss in till grannarna som nyligen skaffat höns och tittade på hur de konstruerat sitt hönshus. Det såg inte så svårt ut. Deras katt hade fått ungar, jag som aldrig tänkt ha djur inomhus var nära att ta hem en, men hejdade mig i sista stund.

Och nu har vi äntligen börjat bygga vårt eget hönshus. På måndag skall vi åka och titta på hönor till en by här i närheten. Om vi är snabba hinner vi kanske bygga hönshuset innan dess.

Jag gillar att leva jag.

Pfft... så var veckans tidning inskickad till tryck (och jag vet att jag får det att låta som om jag gjort allt jobb själv, men det har jag inte). Jag firade genom att gå på zumba (det är fortfarande kul och jag tror inte mina sinnen), dricka åtta deciliter smoothie (gott, gott!) och ligga och läsa vampyrlitteratur i badet. Caj har konjaksprovning med en kompis, de äter bacon och blåmögelost som snacks. Och jag skall krypa till sängs med en bok. Livet är fantastiskt, nästan varje dag. Och jag är så tacksam!

självbedrägeriet

Ungefär klockan fem idag somnade jag på sängen och sov en halvtimme. Den här sömnslurken gör att jag just nu intalar mig själv att jag inte alls är trött, utan att sömnkontot är på plus och att jag kan vara vaken länge ännu.


Hahahahaha.


sign. kvinnan som fyllt på sömnskuldskontot med minst en timme per natt de senaste fem åren.