Katarrsis

Det känns som om jag är på väg mot en avgörande livsförändring av något slag, men jag har absolut ingen aning om vad den handlar om. Något stort kanske kommer att ske, eller så inte. Men känslan. Ni vet, lite som i Mumin, när Filifjonkan går och väntar på Katastrofen... och lättnaden sen när den blir konkret och inte bara är en vag känsla längre. (Inte för att jag tror att något katastrofalt kommer att hända, utan snarare bara att något slags beslut kommer att fattas, om det ena eller det andra. Mycket lugnt, vuxet och sansat.) Men ändå. Det är något i luften just nu.

Nu kan något kanske tänka att jag försöker vara mystiskt och att jag egentligen vet något som jag inte alls vill berätta här. Men så är det inte. Jag har verkligen ingen aning. Förändringen skulle kunna handla om vad som helst.

Vi spanar till exempel på ett hus här i Mariehamn, men det verkar vara i rätt bedrövligt skick, och att köpa och renovera det verkar vara ett så galet projekt att jag får ont i magen av bara tanken. Samtidigt är det en spännande sak att grunna på. Det är ju ett palats.

Å andra sidan har vi redan ett hus. Måste vi sälja det då, trots att vi inte tänkte? Hur ska vi då göra med fasadmålningen i sommar? Kanske vi skulle flytta tillbaka dit, tagga ner, leva hippieliv på gården med höns och odlingar?

Eller handlar förändringen om mitt skrivande? Jag är på slutrakan med ett manus som jag har skrivit rekordsnabbt (för att vara jag, alltså). Jag tycker jättemycket om det. Mer än nånting annat jag har skrivit. Inte för att det nödvändigtvis är bättre, men jag gillar personerna. Hur ska boken sluta, egentligen? Har jag en snilleblixt på gång?

Eller har det att göra med att jag i helgen åker till Åbo för att vara med på den sista litterärt skapande-helgen. Jag har lärt mig så mycket, men det känns ändå som om kursen faktiskt ÄR färdig nu, samtidigt som jag kommer att sakna sammanhanget något enormt.

Och snart blir det sommar. Barnen hemma hela dagarna, kaos och sand och bad och sånt. Ja, ni vet.

Det är inte så konstigt att jag har ett massivt magkatarrsanfall just nu (kallsvett och kramper och hela baletten) och att jag samtidigt sitter och förfasar mig över att jag måste momsdeklarera i morgon, fast jag egentligen inte alls har tid eftersom jag borde fundera på livet.

Hur mår ni?