Paus

Min oplanerade bloggpaus blir härmed planerad. Jag återkommer om några veckor, kanske i juni, så där. Vi ses!

Pausfågel med cupcake på huvudet. Kunde vara jag.

Bekännelsen

Idag kom Edda plötsligt med en bekännelse. Jag låg på soffan och hon kom krypande över axeln på mig med en lurig min.

Edda: mammaaaa. Ag öa sak. (Mamma, jag har gjort en sak.)
Jag: Vad har du gjort?
Edda: Ag kasta päja. (Jag har kastat pärlor.)
Jag: Då måste du plocka upp dem.
Edda: Nej.

Katarrsis

Det känns som om jag är på väg mot en avgörande livsförändring av något slag, men jag har absolut ingen aning om vad den handlar om. Något stort kanske kommer att ske, eller så inte. Men känslan. Ni vet, lite som i Mumin, när Filifjonkan går och väntar på Katastrofen... och lättnaden sen när den blir konkret och inte bara är en vag känsla längre. (Inte för att jag tror att något katastrofalt kommer att hända, utan snarare bara att något slags beslut kommer att fattas, om det ena eller det andra. Mycket lugnt, vuxet och sansat.) Men ändå. Det är något i luften just nu.

Nu kan något kanske tänka att jag försöker vara mystiskt och att jag egentligen vet något som jag inte alls vill berätta här. Men så är det inte. Jag har verkligen ingen aning. Förändringen skulle kunna handla om vad som helst.

Vi spanar till exempel på ett hus här i Mariehamn, men det verkar vara i rätt bedrövligt skick, och att köpa och renovera det verkar vara ett så galet projekt att jag får ont i magen av bara tanken. Samtidigt är det en spännande sak att grunna på. Det är ju ett palats.

Å andra sidan har vi redan ett hus. Måste vi sälja det då, trots att vi inte tänkte? Hur ska vi då göra med fasadmålningen i sommar? Kanske vi skulle flytta tillbaka dit, tagga ner, leva hippieliv på gården med höns och odlingar?

Eller handlar förändringen om mitt skrivande? Jag är på slutrakan med ett manus som jag har skrivit rekordsnabbt (för att vara jag, alltså). Jag tycker jättemycket om det. Mer än nånting annat jag har skrivit. Inte för att det nödvändigtvis är bättre, men jag gillar personerna. Hur ska boken sluta, egentligen? Har jag en snilleblixt på gång?

Eller har det att göra med att jag i helgen åker till Åbo för att vara med på den sista litterärt skapande-helgen. Jag har lärt mig så mycket, men det känns ändå som om kursen faktiskt ÄR färdig nu, samtidigt som jag kommer att sakna sammanhanget något enormt.

Och snart blir det sommar. Barnen hemma hela dagarna, kaos och sand och bad och sånt. Ja, ni vet.

Det är inte så konstigt att jag har ett massivt magkatarrsanfall just nu (kallsvett och kramper och hela baletten) och att jag samtidigt sitter och förfasar mig över att jag måste momsdeklarera i morgon, fast jag egentligen inte alls har tid eftersom jag borde fundera på livet.

Hur mår ni?

Husen, hemmen, livet

Idag ska vi och titta på ett hus. Ännu i går var jag entusiastisk, men sen fick jag höra att taket är av minerit och att det är såväl hälsovådligt som helt galet dyrt den dag det måste åtgärdas. Dessutom är halva huset uppmurat i y-tong (fnissar alltid lite när jag hör om det här materialet, det låter som något slags progressiva 80-talsunderkläder), vilket kan innebära förhöjda radon-värden (cancerframkallande). Så jag tror vi inte är så intresserade trots allt. (Ja och så var vi och kollade in bakgården igår för att se hur kvällssolen faller. Helt okej. Frånsett att man nästan alltid, i sådana här bostadsområden, verkligen stirrar grannarna i vitögat.)

På plussidan med huset: flera av barnens klasskompisar bor jättenära och de skulle få en kort och hemskt idyllisk skogspromenad för att komma till sin trevliga skola. Det är nära till simstranden. Vi har goda vänner i närheten. Det är en ganska tyst gata. Huset är stort, alla skulle få egna rum, vi skulle göra ett helt nytt kök (fräschören! ah!) och jag skulle få ett arbetsrum där jag kunde ha mitt tryckbord.

Å andra sidan har jag fortsättningsvis svårt att tänka mig att betala dubbelt så mycket för ett hus här som bara är hälften så bra som vårt gamla. Köper vi ett hus på Åland förbinder vi ju oss till att jobba hårt här i många år till för att ha råd med avbetalningarna och vi är kanske inte där ännu, mentalt (om vi ens nån gång kommer dit). Vi trivs på Åland, vårt sociala liv är fantastiskt, för mitt författarskap är det ypperligt att bo här, men vi älskar fortfarande inte ekorrhjulet och det är ju en förutsättning för att vi ska satsa på en framtid här. Kanske vi behöver prova på det här livet ett tag till innan vi vet. Och då kan vi ju lika gärna bo kvar här i lilla huset med poolen och hyran och trängseln (det går ändå rätt bra) och hyra ut vårt Jakobstadshus lite till. Läget, tomten, grannarna, allt där är ju perfekt (i mitt huvud), den stora nackdelen är att Caj inte har nåt jobb. Nå, jag är inte särskilt orolig för framtiden, trots att jag funderar på den mycket. Alla alternativ vi har är egentligen väldigt bra, om man tänker på situationen i resten av världen. Det är en stor lyx att ens kunna välja, tänker jag.

ps. från och med augusti finns plats för nya hyresgäster i vårt hus på Gammelklockarsvägen i Jakobstad. Läs mera här (avsnittet om huset, samt länkarna, resten är ju old news).

Förutsägelsen

Edda håller på att sluta sova på dagarna. Särskilt om det är jag som lägger henne. Av nån anledning har hon fått för sig att hon inte ska somna i vagnen, utan att jag ska sitta med henne i famnen och gunga henne i trädgårdsgungan medan hon sover (en gång, i ett desperat ögonblick försökte jag med just det, det misslyckades också, men enda sedan dess är hon övertygad om att det är så hon föredrar att bli vyssjad till sömns, dagtid.) Just nu sover hon väl ungefär varannan, var tredje dag, däremellan är det tvärstopp.

Denna konversation utspelade sig idag.
Jag: Edda, sak du sova idag?
Edda: Ja. Ag tutt på. Ag opa mamma gunga mej. Ag båka. (Jag vill ha tutten/nappen, jag ska ropa "mamma, gunga mig", jag ska bråka.)

Som tur är hade hon fel, jag gick ut på en promenad med henne eftersom jag skulle köpa sytråd, och hon somnade redan efter tre kvarter.

Tjuvlistan

I likhet med Linn lider jag av bloggtorka. I likhet med Linn skrev jag en lista.

1. Vilka är de 5 senaste sakerna du köpt?

1,5 liter hallonsaft, två rosor, kokosflingor och mjölk

2. Låt någon annan skriva ett inlägg.

Känns som en konstig punkt på en lista. En gästbloggare här, mitt i listan? Njä.

3. Vilka är ditt favoritcitat?

Jag gillar inte citat så mycket, de blir fort så betydelselösa. Det skulle nog vara mina bröders ”förstör aldrig en bra historia genom att börja ifrågasätta om den är sann eller inte”, i så fall.

4. Tipsa om något bra som du vet som kan vara av intresse för dina läsare.

Det här har jag inte testat själv ännu, men man lär kunna vispa vattnet från kikärtsburken (om man använder konserverade) för att få en fluffig, marshmallowaktig massa. Man kan söta och smaksätta den också. Tyckte det var intressant, jag ska prova nån gång (man måste vispa länge, minst 10 minuter, tror jag, och det lär vara vattnigt i en evighet innan något händer.)

5. Vilket är det bästa rådet du fått?

Ett riktigt grundläggande tips när det gäller all kreativitet: jobba inte bara när du känner för det, för då får du aldrig något gjort. Det är visserligen något jag har känt till i många, många år redan, men att omsätta den tanken i praktiken gör ju hela skillnaden mellan en hobbykreatör och nån som gör saker seriöst. Och när jag väl fattade det kunde jag bli... ja, läs svaret på följande fråga så får ni veta vad jag pratar om. (Klassisk cliffhanger.)

6. Vilket är ditt drömjobb?

Att vara författare. Tur att jag jobbar med just det!

7. Din bucketlist – Vad finns på den?

Jag tror jag har gjort det mesta jag längtade efter som barn, faktiskt. (Resa mycket, lära mig andra språk, få en fin man och härliga barn, ha eget hus, skriva böcker...) Just nu längtar jag väl mest efter ett eget hem (fast det har jag ju egentligen i Jakobstad ifall vi väljer att flytta tillbaka nån gång.) Jag är inte så mycket för att ha en lång livsönskelista numera, de mest överraskande saker kan vara hur roliga som helst och de grejer man längtar efter kanske inte visar sig vara det man trodde. Go with the flow, tänker jag. Och, som vanligt: var förnöjsam och ha tillit.

8. Vilka personer inspirerar dig?

Min kusin Hanna som är klok och resonerar på ett sätt som de allra flesta missar att ens går (och kommer fram till mycket större och häftigare tankar på det sättet). Aja, som har en av de kreativaste hjärnorna jag vet. Hon kan kombinera precis rätt grejer för att få ens ögon att jubla. Pia och Dennis som har gjort sitt liv till en saga, på riktigt. Min vän Claire som aldrig talar illa om andra. Amanda som är så vis och varm. Och många, många fler, så klart, nu är det säkert nån riktigt uppenbar som jag har glömt bort. (Ja, och Elon Musk, förstås, men det är så självklart att det nästan känns överflödigt att nämna.)

9. Om du fick välja en superkraft – vad skulle det vara?

Att rädda världen. Jag skulle vara oändligt god och dessutom ha inflytande och pengar för att kunna omsätta denna godhet till något fantastiskt. Mina vattentäta, revolutionerande idéer skulle användas för att skipa rättvisa i världen, rädda naturen och miljön och göra mänskligheten glad och lycklig och förmögen att leva i harmoni med varandra och allt annat på jorden.

10. Nämn 5 saker du inte skulle klara dig utan.

Om vi bortser från de uppenbara, livsupprätthållande funktionerna skulle min lista se ut så här:

Människorna jag älskar.

Att få skratta.

Något att läsa. 

Något att skriva på. 

Tid att göra egna saker.