Världens första Runeberg juniorpristagare

Joanna och jag gick som på nålar hela förra tisdagen medan vi väntade på att få veta hur det hade gått i Runeberg junior. Det var så pirrigt! Och så ringde telefonen, och vår redaktör Jonnas namn dök upp på displayen.

Vi vann! Hurra, hurra, hurra!

Saara Cantell, den enväldiga domaren i slutskedet, hade gått helt på barnjurygruppernas val och utsåg både Paten Kalastuskirja och Den fantastiske Alfredo till vinnare, och vi blev så glada, så glada!

I måndags blev det officiellt, och vi fick delta i prisutdelningen i Borgå stadsbibliotek. Det bästa med den festen var:

1. Barnen! Så klokt och bra av arrangörerna att inte ordna det här ovanför huvudet på målgruppen. 120 barn, både finsk- och svenskspråkiga, var på plats.
2. Fanfaren! Festen inleddes med en fanfar, som spelades både av vuxna och barn, men mest av barn. Jag älskar fanfarer. Jag hoppas på flera under mitt liv!
3. Att Joanna och jag (och Timo och Pasi, så klart) fick varsin liten byst, föreställande Runeberg. En byst! Jag vill ha flera! Mitt nya mål i livet är härmed att själv figurera som byst i något sammanhang. Jag ska fundera ut ett lämpligt hjältedåd eller (mer sannolikt) beställa en gipsform nånstans ifrån, föreställande mig själv. Det borde väl vara lätt så här i 3D-tider. (Nu slår det mig: jag har faktiskt sett en film om ett ställe där man får göra en staty av sig själv, det måste ju vara möjligt att omvandla det här till en byst. Hmm.)

Eftersom jag har skrivit om det här på alla andra sociala medier känns det förstås redan som lite old news, men nog måste jag ju nämna vinsten här på bloggen också, tycker jag. Det är trots allt en av de viktigaste och finaste vinsterna i mitt liv. (En gång vann jag en frisyrtävling i gymnasiet, det var också en fin vinst. Jag hade bakat in en vattenflaska i mitt hår, det blev ståtligt och mäktigt.)

Så där annars rullar livet på som vanligt. Jag har varit på skolbesök till Socklot skola idag. Jag skrev den mest avgörande scenen i manuset i går och Caj skrattade många gånger när jag läste kapitlet högt för honom, så jag tror jag är något på spåren. Nu på eftermiddagen har jag skött en del kontorsärenden som har hamnat på efterkälken. Och i morgon ska jag skriva mera.

Ja ja. Men festyran var hemskt rolig medan den varade!