6 december 2017

Födelsedagar

Idag har jag fyllt 38 år, och Finland har fyllt 100. Jag har konstaterat att jag helt säkert inte kommer att leva när Finland fyller 200, men möjligtvis på 150-årsdagen. Mina barn däremot kommer kanske leva om hundra år, i synnerhet Edda. Tänk om hon blir över 104 och minns BÅDE hundraårsdagen och tvåhundraårsdagen. Det skulle vara något det.

Jag firade dagen med sovmorgon till halv tio, sång och paket på säng, en läcker frukost, lite stickning i soffan, och med att gå på bal till Campus Allegro med cirka 1400 andra. Det finaste på hela balen var när vi sjöng nationalsången och Edda klämde i för full hals på både svenska och finska. Annat roligt var att ta kompisfoto i studion med våra goda vänner, att dansa vals med Caj, att lyssna på Finlandiahymnen framförd av Sinfoniettan och sen, när vi väl var hemma, att sitta soffan och titta på Black Mirror med Caj när barnen hade somnat.

Jag har ett oförskämt bra liv. Jag har en familj jag älskar, jag får minst tjugo kramar om dagen, jag bor i ett hus jag trivs i, jag får jobba med det jag gillar mest i hela världen och bestämma över mina arbetstider själv, jag har härliga släktingar och goda vänner att umgås med, och mat på bordet varje dag. Jag är inte förvånad över att mitt liv är så här pass bra just nu (det har det nämligen varit största delen av mitt leverne), men jag är oerhört tacksam över hur jag har det, och är medveten om att det är ett privilegium. Skål för Finland! Och skål för mig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar