Årlig bokmässorapport

Nu är det tisdag och det har redan gått en hel dag och två nätter sedan jag kom hem från årets bokmässa. Min Facebookfeed har varit full med minnen från tidigare år, och jag insåg igår att slutet av oktober de senaste åren verkligen har varit suveräna. Det har varit boksläpp, fester, intervjuer, resor (både till Island och Malta de senaste åren) och en massa fina människomöten. Det jag däremot insåg i år är hur otroligt dålig jag har blivit på att dokumentera det hela. Några slarviga instagrambilder på sin höjd. Ni ser ju själva. Håhå.

Nu är i alla fall Rakels mirakel verkligen ute på riktigt. Många (både barn och vuxna) köpte den på mässan, Schildts & Söderströms gick igår ut med att mässförsäljningen ökade med 30% jämfört med fjolåret och innerst inne låtsas jag att det beror på att Rakels mirakel köptes av så många. Sånt får man fantisera om när ens jobb är att fantisera.

De programpunkter jag medverkade i blev lyckade, jag fick sitta i en diskussion med Katarina Gäddnäs, Karin Erlandsson och Katarina von Numers-Ekman på torsdagen och prata om hur man skriver så barn får lust att läsa, och på fredagen deltog Joanna, Karin och jag i en show för slukaråldern. Många barn lyssnade och ställde frågor och efteråt fick vi signera massor av böcker. Det är inte klokt vilka fina barnböcker det finns i höst, alltså! Jag tänkte på det när jag satt där, att det verkligen är en ära att få vara en del av den finlandssvenska barnboksutgivningen då sällskapet är så kanonbra (eller kaninbra som jag skrev i misstag, hehe). De andra som deltog i showen var Minna Lindeberg och Jenny Lucander med boken Snön över Azharia, och Malin Kivelä och Linda Bondestam med Den ofantliga Rosabel. Och så Karin med Pärlfiskaren, och vi. Läs alla böcker!

Några av höjdpunkterna under mässan:

• Att gå på kaffe med Karin och Amanda. Jag vill att de ska vara mina grannar. Bra människor som dessutom skriver bra böcker!
• Hotellets kuddar. AH! Hotell Glo har underbara sängkläder, så är det bara. Joanna och jag tillbringade cirka fjorton, femton timmar i sängarna det där första dygnet, bara för att det var så himmelskt bekvämt.
• Att titta på det här klippet. Joanna och jag kan det utantill snart. Fruktansvärt kul. Naglarna! Tonläget! Innehållet!
• När Joanna och jag kom till mässan första dagen och letade efter SetS monter och upptäckte var den var eftersom ett två meters foto av oss hängde i taket ovanför.
• När det visade sig att jättemånga i publiken hade läst Pensionärsmaktsböckerna. Jag smalt!
• Mässminglet i Schildts & Söderströms nya lokaler på lördag kväll var jätteroligt, särskilt att prata med världens bästa Martina. I något skede får vi alltid ett skrattsammanbrott så magarna krampar, hon är en av de roligaste jag vet. Det gick däremot dåligt för mig och Jonna i kontorsstolsracet, men den årligen återkommande pyramiden var större och bredare än förr, och ingen skadade sig i år. Dessutom fick jag träffa personen som har gjort pärmen till min vårbok (det är inte offentligt ännu, så jag berättar mer om det då vårkatalogen är ute), och hon var jättetrevlig!

Så lite dåliga bilder på det.

Joanna och jag innan vi åkte till mässan på fredag.

Där! Där hängde vi, i nobelt sällskap.

Vi hittade en häst som hade likadant hår som jag

Jag lyssnade på Tomas Sjödin, Amanda Audas-Kass och May Wikström

Vi försökte verkligen fånga oss på bild, men det gick ganska dåligt

Sängarna och SNL. Här hängde vi.

Pyramiden. Tyvärr är det lite lägre till tak i det nya kontoret, annars hade vi gjort fyra våningar!

En hotellfrukost av tre. Glo är mästare både på frukost och sängakläder!

Helsingfors bokmässa 2017

Nu är höstlovet slut men jag är glad ändå (skrev först att höstlivet är slut, och det stämmer också litegrann, eftersom jag fick skrapa rutorna i morse när jag skulle till jobbet). Det blev precis lagom mycket av allt. Jag hann (och orkade! och ville!) till och med sy mig en klänning av ett tyg som jag köpte i början av sommaren. Maria med familj hälsade på, vi hade släktkalas för Idun, vi promenerade, vi lekte utomhus, vi spelade spel, vi har bakat, jag har kokat tio kilo äppelmos, vi tittade på två filmer (Fantastic Beast and Where to Find Them, och 12 Years a Slave), jag läste ett par böcker, Edda började sova uppe i sin högsäng och har sedan dess sovit hela nätterna i egen säng... Ja, listan är lång, och många av punkterna på listan är sådana som bygger upp en människa.

Nu börjar vardagen igen, och det är också kul! För den här veckan får jag hålla Rakels mirakel i min hand för första gången (nya boken kom från tryckeriet i fredags, så nu går den att beställa), och på torsdag åker Joanna och jag till bokmässan.

Här är mitt program, jag tror ni lyckas tyda det trots de extremt smala spalterna, haha. Hoppas vi ses!

Torsdag 26.10	kl. 14.30	Edith Södergran-scenen	Hur väcka läslustar?Bland alla passioner i livet är läslust en av de viktigaste. Och lusten till läsning ska födas så tidigt som möjligt. Hur skriver man en bra berättelse som unga verkligen vill läsa? Vilka ingredienser ska vara på plats? Karin Erlandsson, Katarina von Numers-Ekman, Malin Klingenberg	Malin Klingenberg	Intervjuare Katarina Gäddnäs
Fredag 27.10	kl. 10.30-12.00	Edith Södergran-scenen	Show för slukaråldern Vi bjuder alla barn som börjat läsa och behöver böcker att sluka till en rolig bokklubb där de får träffa författarna som skriver just precis för dem. Arr: Schildts & Söderströms, Förlaget	Malin Klingenberg & Joanna Vikström Eklöv	Intervjuare  Lisa Gerkman /Larrie Griffis

Bromsa

Det är så skönt med höstlov. Vi hade planer på att åka till villan, men jag kände bara hur jag verkligen inte orkar med allt tankearbete som jag vet att jag börjar med då vi ska nånstans. Vi diskuterade och kom fram till att vi att vi alla var lika nöjda eller nöjdare hemma. Man måste inte alltid flänga omkring då det blir lov.

Vi har besökt simhallen, vi har varit på en skogsvandring och flera promenader, vi har röjt lite på gården, jag har eldat (mmmm), vi har haft både dag- och nattgäster och jag har läst några böcker. Och så har jag jobbat lite, men pyttelite verkligen, inte mer än nödvändigt. Lite textredigering, ett möte och några mail och listor.

Det här är den perfekta uppladdningen inför bokmässan, releasefesten och mina många skolbesök och fester de kommande veckorna. Vi har visserligen haft planer, men jag har bromsat så fort jag har märkt att det blir för mycket. Avbokat gäster och tagit ner på ambitionerna. Det är inte alltid enkelt för mig att göra det, för jag blir lätt så ivrig och entusiastisk, men att gå över gränsen kostar ganska mycket numera. Gör jag för mycket blir jag inte bara på dåligt humör, jag får magkatarr och sover dåligt också. Det är klokast att träna mig på att försöka prioritera smart. Så jag tränar.

3 x Edda

1.

Edda (till Caj): Hej Låg!
Caj: Va? Kallar du mig Åg?
Edda: Nej LÅG!
Jag: Varför säger du att pappa heter Låg?
Edda: För att han låg så länge i sängen i morse.

2.

Lovis: alltså i dag såg jag något så skrämmande! Det var en FEMTIOÅRING som skejtade, men han betedde sig helt som en trettonåring.
Edda (med mycket tillrättavisande röst): Vet du, gammelåringar kan också göra sånt. Moffa har en cykel.

3.

Edda och jag leker en ritlek. Man ska rita varsin teckning och man ska gissa vad den andra har ritat. Jag ritar en lampa, en bok och ett par glasögon.
Jag: vad tror du har hänt här?
Edda: Nån läser?
Jag: rätt.
Edda ritar.
Edda: Vad tror du har hänt här?
Jag: Där är en lampa och en bok som heter ... Lotusen?
Edda: rätt. Och där är en pinne. Den ska man klia sig i håret med. Och sen ska man spela fotboll med bollen som ligger där bredvid.
Jag ritar en saftflaska, ett glas och tre bullar.
Jag: vet du vad det här är?
Edda: SAFT! Och bullar!
Edda ritar.
Edda: Vad är det här?
Jag: Någon ... dricker vin?
Edda: Här är en flaska vin, några bullar och ett glas som svämmar över.

Tur att jag inte blev kock

– Jag skulle vilja dö, säger Edda plötsligt vid matbordet.
– Vad menar du? Varför vill du dö? frågar jag.
– Så skulle jag slippa allting, säger Edda sorgset.
– Vad är det du vill slippa? frågar jag.
– Nå... att äta upp den här maten.
(paus)
– Och dom där (hon pekar på Lovis och Idun). De ropar alltid "gå ut ur mitt rum, gå ut ur mitt rum!"*
– Men Edda, det här har vi ju pratat om många gånger, du måste lyssna på dem om de vill vara ifr...
– (verkar inte lyssna) ... och när jag inte går så KASTAR dom ut mig! (här börjar Lovis och Idun skratta. De lyfter visserligen ut henne ibland då tålamodet tar slut, men att de kastar ut henne är en överdrift.)

Sedan: en lång kärleksförklaring till Edda från samtliga familjemedlemmar, vi berättar hur ledsna vi skulle bli om hon dog, och hon återfår livslusten ganska snart. Men det är inte lätt att vara fyra, och ha ett sinne för dramatik. Och jag undrar hur äcklig mat jag egentligen lagar.


* Edda är en retsticka av rang, hennes bästa ret är att gå in i Lovis eller Iduns rum, och vägra flytta på sig när de säger att hon ska gå ut. Sen står hon där och totalignorerar dem tills de bränner propparna och börjar vråla eller lyfter ut henne, varpå hon blir extremt förorättad och sårad över att de har rört henne! Och lyft henne! Fast hon inte vill!

Jag, jag, jag!

En lista, hurra! Trots att jag inte ens bloggar på sevendays (det har ni väl märkt, va?) så tänker jag sno deras lista. Den här människan tror jag alltså att jag är i olika sammanhang.

På jobbet

Jag jobbar ensam för det mesta. Jag hittar mitt dagliga umgänge på Facebook, och förhalar saker genom att delta i olika diskussioner på fejan, fast jag egentligen borde jobba. Jag är faktiskt riktigt förvånad över hur mycket jag får gjort med tanke på hur många gånger per dag jag avbryter mig för att hänga på Facebook, se på youtubeklipp, elda, leta efter sötsaker i skåpen, plocka upp efter familjen och annat som inte hör till mitt jobb. Jag är en effektiv slacker, kanske?

På festen

Den som pratar med alla. Jag älskar att mingla runt och prata om ditt och datt med så många som möjligt. Nu låter det kanske som om jag är en riktig festprisse, det är jag inte. Dessutom är jag väldigt kvällstrött, så när jag blir sömnig går jag hem. Min fest-FOMO har jag lämnat bakom mig för många, många år sedan.

I kompisgänget

Jag är absolut ingen gängmänniska, har jag insett. Jag har många vänner, men umgås bäst med dem på tumanhand, inte i grupp.

För tillfället är jag ändå en ganska dålig vän. Familjen, jobbet och vardagslivet får nästan all min tid, om det mot förmodan blir tid över är jag gärna ensam.

På gymmet

Jag går inte på gym med maskiner, skulle jag göra det så skulle jag antagligen prata mer än gymma. När jag går till studio z på yoga eller något danspass passar jag på att ha det trevligt socialt också, innan och efter passen.

I bloggvärlden

Tydligen en som skriver listor.

I skolan

Nå nu går jag ju inte i skolan längre, men när jag gjorde det var jag ganska samvetsgrann. Inte en toppelev, men jag fick oftast åttor, nior och tior, vågade aldrig chansa på att gå till skolan och skriva ett prov jag inte hade läst till. Och dagen efter provet hade jag glömt det mesta.

Jag var också den som alltid svarade på lärarnas frågor, för jag föreställde mig att det var så jobbigt för lärarna att bara mötas av tystnad.

Bland okänt folk

Jag är inte särskilt blyg, om vi säger så. Jag är väldigt nyfiken på människor och  kan oftast inte hålla mig från att prata med dem och ta reda på mer om dem. Eller klart jag kan, men jag vill inte.

På restaurang

Artig. Kritisk i tysthet, överdrivet entusiastisk då maten är god.

I klädbutiken

Irriterad. Jag tycker inte alls om att shoppa, särskilt inte i sällskap, jag shoppar bäst för mig själv, för då får jag gå vidare så snabbt jag vill. Att vänta på folk i butiker är jobbigt, särskilt på vintern då man har vinterjacka och är svettig.

I en okänd stad

Jag älskar tanken på att resa, att titta på folk, att fantisera om hur det skulle vara att bo på ett annat ställe. I verkligheten är det ofta också härligt, men bara om jag har en base camp i staden i fråga, nånstans dit jag kan gå och nolla mig, och vara ifred en stund, ligga och läsa och vara ensam. Att släpa på bagage en lång stund i en okänd stad utan att veta vart jag ska gå tycker jag är jobbigt.

På flyplanet

Ganska lugn. Jag tycker det är spännande att lyfta, men tråkigt medan jag är i luften. Och så tänker jag alltid på döden, och på hur jag ska göra om det blir kris (det gör jag för övrigt i alla lägen. Jag har oftast en plan.)

I en relation

Oj, alla relationer är ju så olika. I min relation med Caj är jag inte rädd för att visa mig trött eller ledsen, men jag är ganska dålig på konflikter. Jag är bra på att kramas och pussas, blir förvånansvärt sällan irriterad (det beror kanske mer på Caj än på mig) och skrattar mycket, utom när jag är trött. Jag är mån om att det ska vara rättvist. Även om jag känner mig rätt trygg i just min relation saknar jag förvissningen om att en relation ska tåla precis vad som helst, för det tror jag inte den gör. Vissa människor verkar vara så otroligt hänsynslösa och oförsiktiga med varandra. Jag skulle inte själv vilja ha det så, men föreställer mig att man ändå måste vara väldigt trygg i sin relation då man utsätter den för sån skit.

I relation till mina barn är jag sträng, går alltid till botten med allt, pratar hela tiden med barnen och påminner dem ofta om det jag tycker de behöver lära sig (respektera andra människor, vara snälla, veta sina egna gränser osv). Jag vet att jag är onödigt mästrande ibland, men det är svårt att sluta. Jag är också kärleksfull, inflikar Caj här. Hoppas han har rätt.

I hissen

Den som ler och småpratar med folk jag inte känner, eftersom jag är nyfiken. (Fast om det är nån jag får dåliga vibes av tittar jag bort och håller käft.)