Fem saker jag ser fram emot

1. Att Den fantastiske Alfredo kommer ut. På fredag, närmare bestämt. Nästa vecka kommer Joanna och jag att hålla i Sets instagramkonto, följ gärna, så får ni en liten tjuvtitt på vad boken handlar om. Dessutom har vårt nya läromedel Busfarfar kommit från tryckeriet, och läseboken (jag har inte sett arbetsboken ännu) blev jättefin! Margareta som har illustrerat den har gjort ett alldeles underbart jobb med bilderna. Det finns så mycket att upptäcka.
2. November. I november åker vi nämligen till Malta. I en hel månad ska vi bo i Mellieha. Jag ska jobba och Caj ska hemundervisa barnen, och så ska vi suga i oss värme och sol och ta det lugnt. Det blir oerhört skönt. Det här är en enorm fördel med att jobba som författare: det är faktiskt möjligt att styra olika uppdrag så att man får en hel månad oavbruten skrivtid. Dessutom är det mycket billigare att resa så här än att åka en vecka till kanarieöarna, eftersom vi inte behöver åka samtidigt som alla andra, och eftersom många boenden är billiga när man hyr länge (vi fick t.ex. 70% rabatt på lägenheten vi har bokat.) Jag längtar!
3. Att vi kanske, kanske snart blir klara med husmålandet. Hela sommaren har vi hållit på (känns det som), och fortfarande är det massor kvar. Men jag anar en ljusning. Och jag ser verkligen fram emot att det blir klart. För det ser ganska hemskt ut just nu.
4. Nu vet jag att jag är rejält i förtid, men det ska bli så mysigt att julpyssla och -pynta i år. För två år sedan gjorde vi inget alls eftersom vi bodde på Åland och var bortresta hela jullovet, och förra året renoverade vi för fullt och blev nätt och jämnt klara till julafton, att pynta var det inte ens tal om. Men i år ska jag verkligen gotta ner mig i julmys. Jag börjar ladda upp mentalt redan nu!
5. Som vanligt den här tiden på året längtar jag efter lite rutiner. Okej, på ett sätt gör jag det inte, sommaren har varit helt underbar, vi har sovit till nio-, tiotiden vissa morgnar (för första gången i vårt familjeliv har till och med den yngsta kunnat sova länge), rekordet gjordes hos min syster för en dryg vecka sedan då Edda, Lovis, Caj och jag sov till 10.40 finsk tid. Wunderbar. Och vi har träffat massvis med folk vi inte har tid att träffa under resten av året. Men det finns en härlighet med vardagen också, och det kliar i fingrarna på mig med alla nya projekt jag ska få sätta igång med, Edda ska börja dagis några timmar per dag och barnens skola kör igång nästa vecka. Det är inte så dumt det heller.