Vi är inne!!

Ja, nu är vi hemma. Tack vare våra snälla vänner (grannar, syskon och andra vi gillar) gick tömningen av flyttbilen som en dans (och min optimism löste alla problem, vi fick faktiskt plats med ALLT vi ville ha med oss!!! Eller okej, det var kanske lite lite mer Cajs och Jonas packningstalanger som gjorde att allt rymdes, men jag är ganska säker på att min optimism ändå spelade en avgörande roll.) Mina föräldrar tog hand om barnen under dagen så Caj och jag fick packa upp i lugn och ro. De hade så roligt att Edda inte ens ville komma hem. Dessutom har hon döpt om mommo (min mamma alltså) till Mommis (haha). Nu har vi alla bäddade sängar, barnen sover gott, och vi har en hel del grejer i köksskåpen. Samt otaliga saker i lådor på golvet, förstås. Men att vi kan bo här nu och till och med laga mat (inte för att jag har provat, men jag har en känsla av att det kunde lyckas) känns fint och rätt och helt på nåt sätt. (Fast sen pratade jag lite med Sara på messenger och började sakna henne jättemycket. Det är så trist att man inte kan få ha alla man gillar på samma ställe.)

Mest spännande är kanske att vi har lekt hela havet stormar med sovrummen: Caj och jag sover i Lovis gamla rum, Iduns rum blev förråd, mitt arbetsrum bebos av Edda och Idun, och Cajs och mitt gamla sovrum har Lovis fått ta över. Vi har tänkt fräscha upp en massa ytor här hemma, men tar det långsamt, vi börjar med att flytta in ordentligt så tar vi ett rum i taget sen när vi orkar. Så roligt att få göra vad man vill. Det är det bästa med att bo i ett alldeles eget hus – att man får bestämma själv hur man vill ha det.