1 juni 2014

kiss me, thrill me

NU är vi framme på Åland. Vilka vansinnigt intensiva veckor det har varit, vi har packat som galningar, städat som besatta och igår körde vi superfart när vi rengjorde det sista, åkte på skolavslutning, packade i husvagnen, åkte på studentkalas och därifrån vidare direkt (i feststass och allt) ner till Åbo. Vi hade försökt och misslyckats med att få biljett på morgonbåten idag, men tänkte att vi kan ställa oss i väntekö på plats. Och hör och häpna, det lyckades! Caj gick ombord via den vanliga ingången eftersom han skulle åka oavsett (han börjar jobba i morgon) och jag och tre mycket spända avkommor satt i bilen med husvagnen och väntade på beskedet. Och slutligen blev också vi, till vår stora lättnad, ombordviftade.

Under överresan hängde vi med min kusin Emma och hennes familj, de är också på Åland nu under sommaren, och försökte hålla ögonen öppna, eftersom vi kommit oss i säng först halv två igår och stigit upp klockan sex. Eller ja, barnen härjade i bollhavet. Men vi, vi var hemskt trötta.

När vi kom i land i Mariehamn kändes det som att komma till en ny värld, solen sken och fåglarna kvittrade (antar jag, jag hörde inte eftersom vi körde bil). Jag konstaterade att jag var kissnödig. Vi började med att åka hem till min barndomsvän Lopptorget-Karin och hennes familj för att lämna av lite grejer som vi snällt nog får ha hos dem tills vi bor lite större än på sex kvadrat, vilket borde bli om . Vi fick dessutom kaffe, bullar och kex och lite skönt vardagsliv en stund och det var så trevligt att jag helt glömde bort att besöka toaletten, som planerat. Det glömde alla andra också.

Vi handlade lite mat, åkte ut till Gröna Udden där vi ska bo i vår husvagn tills vår riktiga bostad blir ledig, upptäckte direkt i receptionen att Idun har två klasskompisar här eftersom deras pappa har hand om campingen (gillar skarpt). Sen tänkte vi inviga toaletten här i husvagnen eftersom tre av oss höll på att kissa på oss. Först gick Idun, sedan Lovis, sedan jag. ”Vad det är mycket kiss på golvet”, sa Idun plötsligt och till min fasa upptäckte jag att toaletten läckte. Tre jättekiss på helt fel ställe!

Förskräckelse. Det hade nämligen inte hållit sig på plats utan runnit in under den sprillans nya golvmattan (som våra snälla vänner Emmi och Anders gett oss och Caj skruvade fast så sent som i torsdags). Vi var hungriga och tröttare än nånsin förr men det första vi fick lov att göra var ändå att tömma husvagnen på allt, skruva loss den nya golvmattan och ta ut den för tvätt och torkning, tvätta hela golvet som låg under mattan och samtidigt jonglera tre barn och en middag som skulle tillredas.

Först var jag rätt knäckt, men tanken på ett toalettläckage med samma procedur mitt i natten, som hade varit alternativet om vi inte provat toan i förväg, gör att jag ändå är glad att det gick så här (nåja, glad är väl att ta i, men gladare i alla fall).

22 kommentarer:

  1. Oj nej. Verkligen. Men ändå: skönt att ni är där nu! Och vad bra att ni har husvagnen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är tur att vi har husvagnen! Vi sov jättegott första natten, fortsätter det så här blir det bra.

      Radera
  2. Ni kan ju inte klaga på att det blir tråkigt åtminstone! Och på tisdag ska min man besöka din mans arbetsplats.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tråkigt: icke! jag hinner inte ens surfa på nätet! Vad kul att Marcus ska träffa Caj. Fast jag önskar att det var du som skulle hälsa på mig istället, egennyttig som jag är.

      Radera
  3. Det skulle vara kul med bild på husvagnen på gröna udden...Modigt att byta liv. Att du orkar och vill. De är modigt att rycka upp barnens rötter och flytta och hälsosamt att rycka upp sina egna. Men modigt spännande är det och utmattande. Undrar varför många flyttar just till åland. Känner tre som flyttat det närmaste året. Ska bli intressant att följa er! Sommar på Åland är nog helt annat än vinter...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska fota! Inte nu, men nån gång. Det är modigt på ett sätt, men idag har tanken flera gånger slagit mig, att vi faktiskt ska bo här nu. Det är en insikt som tar ett tag att sjunka in. Och jag märker redan nu att jag är rädd att bli ensam. Det finns inte så många naturliga kontaktytor för en som är hemma med barn i väldigt olika åldrar och som jobbar med att skriva, ett mycket ensamt jobb. Det blir intressant att se hur det utvecklas.

      Radera
  4. minna lindeb1 juni 2014 23:06

    Du är helt ortolig! Jag sku ha slängt mej i en hög av förtvivlan i kisspölen.
    Ljuvligt för barnen med husvagnsboende.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, barnen älskar verkligen det här livet. Mitt humör går i vågor. Jag ska skriva mer om det nån dag. Det är inte bara rosor, jag är som sagt lite rädd för den här eventuella ensamheten. Fast jag och barnen har det trevligt i alla fall. Det är roligt att jag har stora barn också!

      Radera
  5. ...och ändå andas ditt inlägg mest glädje! Jag hade nog också drabbats av aggressionsvågor.bäst att försöka ta det med ro! Lycka till nu med allt.cajsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just här har jag nytta av att inte vara långsint, det orkar jag sällan. Jag är jätteknäckt en stund men det går ganska snabbt över. Och ofta brukar det hjälpa att tänka på hur det hade gått om det varit ännu värre.

      Radera
  6. Åååh sommar i husvagn på Åland och dessutom på Gröna Udden! 😊 Maken och jag bodde ju också en sommar i husvagn på Åland men tack och lov fungerade vår toalett som den skulle och dessutom valde vi att inte använda den utan använde toaletten i huset vars gårdsplan vi bodde på! Så mitt bästa tips för lyckat husvagnsboende är att inte använa toaletten utan använd campingens! 😊 Ha en underbar sommar på världens mysigaste ö! 😊

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra tips! Det är nog så vi kör, jag tror vi ska kocka mest i campingens kök också. Det är bäst att mest sova här i husvagnen. Tack!

      Radera
  7. Jag blir så inspirerad när jag läser om ert liv, vill också våga få luft under vingarna (dock inte kiss under golvmattan). Ni skapar minnen. All lycka till er!
    Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Åsa! Roligt om du blir inspirerad. Själv är jag inte så jätteinspirerad hela tiden :) Men kanske slutsumman ändå är bra!

      Radera
  8. VÄLKOMNA till Åland, paradiset :) Hoppas ni kommer att trivas här lika bra som vi trivs. Här är så vackert så man dör lite, på hösten o vintern blåser det alltid motvind vart än man går, ålänningar må vara lite skeptiska till utbölingar i början men när du väl lär känna en ålis så har du en trogen en :) Och glöm det där med att "jo jo, under sommaren är Åland härligt men vänta bara till vintern.... Ojoj..." Åland är härligt året om och det är precis SÅ roligt som NI gör det! // Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Mia! Det är roligt att höra något positivt om vintern på Åland, mest har jag hört folk som tycker här är hemskt. Vi får se hur vi uppfattar det.

      Radera
  9. Huh,huh, vilken dag! Härligt att ni är nu där! Hoppas att ni får en underbar sommar. Jag vet att det är krävande att flytta med tre barn och bo först trångt medan mannen jobbar redan. Jag har upplevt det allt då vi flyttade till Träskänada. Det var tufft men ändå skönt! Ha det gott! Tålamod och krafter till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om ni överlevde, vilket jag vet att ni gjorde, kanske det finns hopp för oss också! Tack för tankarna!

      Radera
  10. Oj! Vad ni har varit med om massor. "Intensivt", sa Vicci när jag satt här och läste högt. Det händer så mycket nu tycker jag, överallt. Har inte hunnit med i er process knappt - men vi får brevväxel ikapp det. Lycka till med allt nytt nu. Och jättemycket kiss var det där också. Vi hade också en lömsk kisspöl på golvet igår. Ingen aning om hur den kom dit, men det var en massa barnkompisar här så någonstans gick det snett. KRAM (Hanna K)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi ska brevväxel ikapp oss jo, jag måste hitta lite energi bara. Sen ska jag skriva. Visst fick du mitt brev? Man kan annars skicka post till oss på Malin Klingenberg, Poste restante, 22100 Mariehamn, vi hämtar allt på posten med jämna mellanrum...

      Radera
  11. P.S: Det var typiskt med Iduns klasskompisar på något vis. Det härliga mottagandet bara sväller där. HK

    SvaraRadera
    Svar
    1. Likadant var det i Lovis klass. Hon kom hem från besöket med ett välkomstkort av varje klasskompis, en solros som de planterat åt henne (alla hade också planterat och skött om en åt sig själva, men eftersom de visste att hon var på kommande hade de fixat en åt henne också, så fint!), hennes klasslärare verkar också alldeles ljuvlig, och klasskompisarna också!

      Radera