7 april 2014

Jag och Jeans. The extended version.

Mia frågade varför jag inte kommer överens med jeans. Det är en befogad fråga. Här kommer svaret.

Det är inte så att jag har något emot jeans per se. Men de passar inte min kropp. Jag avskyr nämligen kläder som spänner, trycker, skär in och är allmänt obekväma. Och det gör jeans nästan alltid på mig. Propotionerna på de flesta jeans blir fel fel fel om jag går efter bekvämlighet. Och det blir obekvämt obekvämt obekvämt om jag går enligt snygg jeansrumpa-principen.

Redan som barn var jag sådan, det första jag gjorde varje dag när jag kom från skolan var att dra av mig långbyxorna och promenera omkring i leggings (ja ja, långkalsonger hette det på den tiden. Det låter bara lite mindre sluskigt att kalla dem leggings). Fortfarande klär jag gärna på mig pyjamas ganska tidigt, jag gillar tights, tunikor, klänningar och annat som i första hand är bekvämt och i andra hand snyggt. Och mjukt!

Jag kan tycka att jeans är coolt och stiligt på andra. Jag föreställer mig ibland att jag skulle kunna känna mig snygg och avslappnad i rätt sorts jeans. När jag läser om folk som har skinny jeans och en hoodie tänker jag att det låter skönt. MEN DET ÄR ALDRIG SKÖNT PÅ RIKTIGT. Och: när jag själv har jeans (jag tror jag äger två par i detta nu, ena paret är stretchjeans och andra ett par jeggings, haha, vilket hån mot den äkta jeansfantasten) får jag ALLTID förvånade kommentarer. Och det är inget nytt. Redan för tio år sedan, när jag studerade i Åbo, minns jag en dag när jag för ovanlighetens skull hade jeans på mig i skolan. Inom loppet av några timmar hade inte mindre än tre personer, helt oberoende av varandra förvånat utbrustit "Men MALIN, har du JEANS?!?!?!".

Fast efter snakk-avsnittet som handlade om stil för ett par veckor sen kände jag att jag kanske inte är helt du med min nuvarande stil längre.

Så nu har ni två frågor att besvara, ädla läsare.

1) Om jag nån gång skulle få för mig att utveckla min nuvarande leggings-tunika-klänning-volang-stil i en ny riktning, vilken riktning skulle det vara? (Jag när innerst inne en liten dröm om att klä mig tufft och rockigt och skaffa tatueringar och piercingar. Om det bara inte var så obekvämt med spända kläder. Ja och så borde jag ju ha jeans i så fall. Och det har jag ingen lust med.)
2) Vilket förhållande har du till jeans? (Jag hoppas förstås innerligt att nån ska vara som jag.)

35 kommentarer:

  1. Det här är så intressant, för efter att i många år ha kört hårt på din stil (med lite personlig variation: leggings el strumpisar med korta mjuka kjolar i college el trikåtyg, slappa klänningar och sånt) så har jag under det senaste året skiftat över mot JEANS. Tyckte också de var så himla obekväma under några år, fast nu tycker jag tvärtom. (Före min kjol-och klänningsålder var det däremot också jeans som gällde under några år!) Under samma år har också min färgskala skiftat från pastelligt till svart och mörkblått och sånt, fast nu då jag är gravid märker jag att jag ändå glider tillbaka mot det pastelliga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah, men se där, du har i alla fall haft ett jeansförhållande nån gång. För när jag tänker tillbaka kan jag aldrig minnas att jag skulle ha älskat att ha jeans. Mina favoritbyxor i högstadiet var ett par vita manchesterbyxor som jag lånade av min kompis Anna under flera års tid (förlåt Anna, men du fick ju tillbaka dem sen!).

      NEJ NU kom jag i alla fall på ett par sköna jeans jag hade när jag bodde i Canada. De var fina ända tills min värdbrors gammelmormor gjorde mig en tjänst och klippte bort ändan av de slitna byxbenen och fållade upp dem. Haha. De jeansen blev alldeles för korta och helt oanvändbara.

      Radera
  2. Du är inte ensam! Jag har också ALLTID tights. Letar oftast kläder med baktanken att de lika gärna skulle kunna fungera som pyjamas, kanske inte utseendemässigt då men i bekvämlighetsmått mätt.

    Det enda positiva jag kan komma på med jeans är (förutom den påstådda snyggrumpan) om de är lite tighta i midjan. Alltså inte där mitt på höften, utan riktigt i midjan. Jag tycker att det liksom håller ihop kroppen på något sätt, men det kan fungera lika bra med en kjol som börjar vid midjan. Kanske har det något att göra med att jag alltid står i mitt jobb, men det känns som om jag blir bättre på att ha rak rygg med något som håller åt lite. Men inte för hårt förstås, det ska gå att sitta ner utan att det spänner.

    Det var ju egentligen svar på fråga 2. Eftersom vi verkar ha samma princip när vi väljer kläder kommer jag inte på något bra förslag. Men jag brukar oftast ha på mig svarta tights, kort svart kjol och valfri övredel. Alternativt klockad kjol/klänning i 50-talsstil. Helst med fickor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men du och jag har ju lite samma pyjamasstil, det stämmer. Jag är helt för våra val!

      Jag kan också förstå tanken på att jeansen håller ihop kroppen lite, men för min del är det så att det ofta känns för obekvämt sen när jag sätter mig. Och sen jag födde barn finns det väldigt mycket lös kroppsmassa (skinn och fläsk och andra substanser. Överblivna moderkakor, gammal bröstmjölk och några extra navelsträngar. Nå nej. Jag skojar. Lite.) som bara trycks upp istället för att klämmas in (sorry about the visual) så då måste jag hitta nåt som klämmer åt LAGOM mycket. Svårt det där. Om du kommer på nån bra, ny stil måste du meddela! Obs: det får inte vara obekvämt.

      Radera
    2. Haha! Nej, man vill ju inte att den överblivna moderkakan kommer iklämm. Måste förtydliga att jag verkligen inte gillar jeans som sitter tight på fel sätt, och att det där med att hålla ihop kroppen inte har så mycket att göra med att det ska hålla in fläsket (för jag tycker dessutom oftast att det har motsatt effekt), utan liksom kroppen som helhet. Mycket flummigt uttryckt, men kanske är det jämförbart med såna där tunga Aspbergers-filtar som liksom får en att känna sig trygg. Har stundvis funderat på att skaffa mig en sån... :D

      Radera
    3. Hmm, en aspergers-filt kan jag på något sätt också uppskatta. Jag blir mer och mer övertygad om att vi har samma textilprofil, Nina!

      Radera
  3. Jag skulle oxå vilja gå klädd i leggings jämt, och gör det oxå för det mesta. Men jag använder nog jeans nu som då, men tycker att det är hemskt obekvämt! (Varför slutar jag inte bara med att använda dom tro?) De dagar jag har jeans åker dom av direkt jag kommer hem och på med mjukisbyxor eller leggings. Därför har jag oxå haft väldigt svårt med att klä mina barn i jeans och tycker att de hellre får ta mjuka sköna byxor som går att leka och springa i utan att det spänner nånstans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sluta använda jeans om du inte gillar dem! (Så är vi flera). Jag har också svårt att tvinga på barnen jeans. Nu när jag tänker efter går de alltid helst i tights eller strumpbyxor. Och jag förstår dem.

      Radera
  4. Låter alldeles för bekant. Jag använder leggings hela tiden för att det är så skönt. Mitt bekvämlighetsbehov har gått så långt att jag inte längre vill ha på mig leggings med för smalt gummiband upptill utan det ska vara brett eller helst ska det vara såna som inte alls klämmer åt sådär extra längst upp. Ska kläder klämma åt ska det vara ett jämt tryck på ett större område. Haha, låter ju helknäppt då jag skriver ner detta.
    Ändå har jag hur många jeans som helst. Men jag använder dem aldrig (för tillfället kommer jag väl knappast i några heller, men de användes knappt för jag blev gravid heller).

    SvaraRadera
    Svar
    1. *före jag blev gravid. Skulle det ju förstås stå.

      Radera
    2. nå PRECIS så är jag också, det är skillnad på leggings och leggings (mina favoriter just nu är ett par från Vila, de har ett riktigt brett och skönt gummiband högst uppe, enda nackdelen är att de hasar ner lite, ska ta en stl mindre nästa gång kanske). Jag sålde mina två sista jeanspar (utom de jag nämnde tidigare) på loppis. Jag tänkte att jag måste sluta lura mig själv att jag ska ha dem /ens komma i dem nån gång.

      Radera
  5. Å jag skulle kunna sova med jeans, nötta jeans, tighta jeans, låga, höga, allt. Festa med jeans, jobba med dem o får dem att passa med allt. Däremot e det som min dotter säger "mamma, du e inte en sån som sku passa med en blå klänning med vita prickar!" . Och lyckan stor när jeans i olika längder kom, behöver inte längre vida byxor för att räcka på längden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har säkert en lämplig jeanskropp, helt enkelt! Det är ju bra det!

      Radera
  6. 1: Jag tänker mig Sandy i Grease när hon drar på sig läderpaj i slutet av filmen. Helt genomförbart med leggings och ett linne med typ nitar på. Eller ett sånt där linne med volang vid midjan typ så här: http://nelly.com/fi/vaatteita-naisille/vaatteet/paidat/notion-13-2774/deep-frill-cut-top-277482-1/
    2: Älskar jeans, men är superpetig med att de ska sitta bra. Ofta spänner de runt magen och glipar i ryggen, men det finns också modeller som är riktigt sköna. Praktiskt och snyggt tycker jag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men hon är ju så smal, det skulle inte se riktigt lika ut på mig... Men linnet var jättesnyggt (och dyrt, jag är ju van med loppispriser, haha). Har du nåt tips på ett bekvämt jeansmärke?

      Radera
  7. I feel you! Vill så ha jeans, men 1) de spänner och trycker obekvämt 2) jag får ändå inte den där snygga jeansrumpan man tydligen borde få i jeans. So what's the point?

    Tunikaträsket har jag fastnat i redan för tusen år sedan. Alltid då och då gräver jag fram ett par jeans ur skåpet. Om de har riktigt tur åker de på för en dag och sen göms de längst upp i garderoben.

    Har du testat Please Jeans? De är snygga som tusan OCH sköna. Alltså missförstå mej nu inte att de är legginsgsköna, för de är det inte. Men sköna för att vara jeans. Modellen efterapas mycket i billiga kedjor nu om man inte vill att pengapungen ska totallänsas. Testa alltså Boyfriendmodellen med löst häng upptill men spänt nertill. En cool tischa och en longsleeve-tatuering på det och du kommer bli den där tuffa tjejen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nå just det! Jag antydde kanske här tidigare att min rumpa skulle vara snygg i tillräckligt tighta jeans, men inser nu att det nog egentligen är en önskedröm, haha.

      Tack för Please Jeans-tipset. Jag ska prova ett par när jag får chansen. Kanske det ändå kan finnas några bekväma jeans därute för en sån som jag. (och tatueringen, ja. Jag skulle kanske slå till direkt om jag kom på vad jag vill ha. Man vill ju inte göra nåt man ångrar, ändå...)

      Radera
    2. Har själv gått in och ut ur tatueringslusten, och in igen. Men jag är för feg. Tänker igen ur åldersperspektiv. KAN en tant faktiskt göra en tatska. Varför skulle hon göra det nu om hon inte gjorde det som 20-åring?

      Radera
    3. Det finns ett par jeans på Lindex just nu som påminner massor om Please-jeansen.

      Radera
  8. 1. Jag har noll koll på stil, så det är inte rättvist av mig av ge råd.
    2. Jag älskar farkkun, har typ alltid etg par på mig. Men nu har jag blivit litd bekvämare av mig och efter att ha införskaffat desiguals sköna "jeans" går jag inte med annat, typ. Jag har sedan ofta en lång topp eller en tunika på, så är rumpproblemet löst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, så desigual-jeans kunde också vara ett alternativ. Hmmm. Måste prova sådana också. Alltså prova i ett provrum först, inte köpa.

      Radera
  9. Svårt... i min värld finns det bara jeans. Om somrarna blir det jobbigt. Jag ser inte ens något annat i byxväg i klädbutikerna, om jag tänker ben så ser jag jeans. Somrarna fixar jag med att helt enkelt vika upp byxbenen, eller så har jag jeanscaprin. Men jag är lika som du i att när jag kommer hem så ska byxorna bort. Så har det alltid varit, haha :D Men hemma behöver man väl inte ha byxor heller, inte av något slag. Så svåra frågor. Fast nu vet jag ju! Indiska hade förra sommaren en såndär maxikjol som går att ha som tubklänning också om man vill. Den gillade jag faktiskt! Prova sånt. Och ja sedan finns det en underbar butik i Kampen i Helsingfors med sånadär kläder som förknippas med österländska ekomystiker och där finns mycket sånt som jag också gärna skulle ha. Det är bara lite dyrt. Kom och shoppa med mig dit nångång!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nå just det, det är helt onödigt att gå hemma i (obekväma) kläder. Det har jag alltid tyckt. Haha. Okej, inte går jag ju omkring näck här heller, men det har hänt många gånger att jag har fått rusa upp för att klä mig mer anständigt om vi får oväntade gäster.


      Nästa gång jag är i Helsingfors och har tid över ska vi gå till den där ekomystiska butiken och prova kläder! Visst!

      Radera
  10. 1. Finns numera tusentals olika färger och materialkombinationer på leggins så det är väl bara att byta färg eller mönster så kan man känna sig ny för en tid. Istället för tunika kan man köpa en snygg t-skjorta från t.ex. Carlings herravdelning att använda eftersom de oftast är mycket långa i förhållande till bredden.

    2. Hasar också helst runt i något riktigt bekvämt, men då när jag har jeans är det antingen arbetsbyxor, dvs. såna som är med på åkern och i verkstaden, ärvda av en svägerska och noll passform. Andra alternativet är smått stretchande stuprör med dragkedjan på rumpan. Av nån underlig anledning har de utmärkt passform och blir inte som en hängande påse bak på låren. Fanns för flera år sen på H&M på rea och köpte då fyra par, nu är två par så slitna att de inte ens går att lappa mer. Fäller en tår och hoppas på att hitta liknande i någon gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det där med mönstervariation borde jag bli lite bättre på. Jag har nog strumpbyxor i olika färger, men inte tights i olika mönster. Bra tips, tack! Herr t-skjortor funkar dock inte på mig, de ser alltid ut som tält. Stuprör med dragkedja på rumpan.. hm, låter inte jättebekvämt, men jag har inte heller provat. Det är faktiskt en sak jag borde bli bättre på: att prova kläder jag inte brukar prova. Kanske det får bli mitt nyårslöfte?

      Radera
    2. Haha, älskar den här kommentarstråden. Måste dock säga att jag tycker att det är jäkligt svårt att hitta annat än svarta tights. Fast jag köper alltid såna som är lite mer som strumpbyxor, alltså inte 100% bomull, för jag tycker att det är lättare att hitta såna som inte hasar ner. Det är det värsta jag vet, ser så ocharmigt ut när man går och försöker korva upp dem. Fattar inte varför det inte finns fler roliga färger och mönster på tights, strumpbyxor måste man ju tvätta så mycket oftare.

      Radera
    3. Ja och sen blir ju bomullstights ofta så där matta och sunkiga ganska snabbt. Jag har antagligen blivit en sån typ som går och korvar upp midjan på mina favorittights för jämnan. Det ska ju vara BEKVÄÄMT och det har ju börjat gå före allt, haha.

      Radera
  11. Hej! För att helt byta ämne, minns att du nån gång skrev om grus. Nu är jag på jakt efter grus till uppfarten och undrar om du hittade rund natursten och var det ett bra val? Kan du till och med lägga ut en bild?

    SvaraRadera
  12. Jag kan faktiskt tipsa om ett bra och billigt jeansmärke som säljs både vid Micks och Moda: Vero Modas eget märke för ynka 39,90. Kommer inte exakt ihåg vad modellen heter, men de är ganska höga i midjan och skönt skinnyga. Rekommenderar! Har själv tre par i olika färger.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men bra! Särskilt om de finns i olika färger. Tack för tipset!

      Radera
  13. Jag ser dig i chinos, en t-shirt och svart läderrock. Alternativt lite Eva i Walla eller Odd Molly-stil.
    Själv älskar jag jeans, men märker att jag undviker dem direkt då jag känner mig uppsvullen eller har en "fet-dag". P g a detta hade jag också ett antal år då jag använde nästan enbart svarta stretchbyxor för jag kände mig så obekväm i jeans. Det är inte helt okomplicerat med andra ord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min stil nu kanske lutar lite mot det där odd molly-romantiska, och det är det jag vill bort från (fast det nog är rätt fint, men det känns FÖR fint just nu, jag vill vara TUFF!) Svart läderrock hade jag när jag var 20 och bodde i Paris. Den finns säkert kvar nånstans. Jag borde kanske gräva fram den :)

      Radera
  14. jag trodde jag var enda som inte gillade jeans! Har aldrig gjort det, förutom när jag ett år i tonåren experimenterade med saker och ting och gick med jeans bara för att alla andra gjorde det... Dom känns så himla obekväma, om man vill sätta sig på huk så blir det tjockt i knävecken och det trycker lite här och där och är inte alls bekvämt tycker jag. Problemet är att jag gillar inte tights heller, eller i varje fall inte nuförtiden när min mage är som en lös bulladeg eller nåt - i gymnasiet gick jag med tights jämt. Hemma går jag med mysbyxor som värsta klichén på en hemmaförälder! annars är det tygbyxor som gäller, utom ibland när jag måste nånstans och behöver nånting som håller in magen lite bättre och då blir det faktiskt ett par jeans... Men jag gillar dom inte ändå! äldsta sonen som påminner om mej massor till personligheten kan inte tåla jeans han heller, så jag undrar om det inte hänger ihop med att man rent genetiskt uppfattar kroppen på olika sätt och är olika känslig för olika material och tryck?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej du, vi är många, som du ser här i tråden. Jag tror också att det har att göra med att man är olika känslig för tryck och obekvämligheter, för det är som sagt inte så att jag skulle ha börjat tycka illa om jeans först när min mage fick en ny form i vuxen ålder utan jag har inte heller gillat jeans när jag var liten och spinkig som en räka.

      Radera