1 december 2013

Hej igen!

November månad blev inte alls som jag tänkt mig. Jag hann inte alls skriva så mycket som jag planerat, mycket på grund av allmän trötthet, delvis också på grund av att Cajs underbara moffa plötsligt blev sjuk och gick bort. Istället för en lugn och avkopplande månad har vi varit ledsna, planerat och genomfört begravning, haft massor av dag- och nattgäster (åtta nätter av trettio var vi en till fem personer fler än vanligt i huset, tror jag jag kom fram till här i något skede) och försökt få vardagen att rulla på som vanligt där i bakgrunden i alla fall.

Eddas och min honeymoon med tiotimmarsnätter som standard är definitivt över, numera påminner hon alltmer om sina i barndomen allerstädes vakande storasystrar. Lovis och Iduns vakande har gått över, men som småbarn var de alltid vakna, tyckte jag, medan andras barn alltid sov. Så här ser våra dygn ut numera på ett ungefär: Edda vaknar nån gång mellan sex och sju. Sin första tupplur tar hon mellan ungefär åtta och halv tio, halv elva. Sin andra mellan ett och tre. Sen är hon vaken ända tills hon går och sover ca halv åtta. Om nätterna vaknar hon cirka tre gånger och äter.

Det låter inte så illa nu när jag läser det. Men att gå från tre dagsvilor plus ett pålitligt, jättelångt sömnpass på åtta-tio timmar, till att hon vaknar varannan eller var tredje timme känns hårt. Jag har på intet vis sovit i kapp mina sömnlösa graviditetsmånader, så min upphackade sömn känns i varenda por.

Det mest konkreta exemplet (som jag också kände mig tvungen att dra på tvillingmamman Saaras blogg) var när två glasburkar med starkt doftande innehåll (det var oliver i ena, soltorkade tomater i andra) plötsligt gled ur händerna på mig när jag stod i kassan och skulle betala, jag kände bara hur jag inte orkade hålla i dem, hur mina händer blev alldeles kraftlösa, och en sekund senare låg de där på betonggolvet, i bitar. Själv såg jag allt så där likgiltigt utifrån. "Jaha, nu händer det här, det kunde man ju ana", ungefär.

Men hon är så gullig. Glad för det mesta. Hon rullar runt, petar på saker hon hittar på golvet, biter på det mesta, skrattar högt när vi busar med henne och är underbar och älskad av alla.

Så där i övrigt: lillajulaftons oerhörda program bestod av att barnen arrangerade stolar framför kakelugnen, sen satt jag och de och berättade om saker som har hänt oss ("en gång i butiken stod jag och höll i en kärra och sen märkte jag att den inte var vår!" berättade Idun). Edda pratade också plikttroget när det var hennes tur och storasystrarna lyssnade uppmärksamt. ("äu, eu, uu, äii" "jaha, jaha Edda, var det ?") Caj stekte plättar i köket under tiden. Och det här låter säkert jätteidylliskt, men det var det tyvärr inte, det var ett litet andningshål i en i övrigt sur och trött dag, vi är förkylda och barnen yrde omkring och jag som sett framför mig ett pyntat och mysigt hem gav upp där nångång på eftermiddagen när jag istället för att ordna och städa började peta bort fastklistrade ornament från ett skåp som jag har tänkt måla om de senaste tre åren.

Men ja, i alla fall, nu är jag tillbaka. Hoppas att ni också är det!

Notera gärna att inlägget publiceras på tolvslaget, precis minuten efter att november månad nått sitt slut. Ganska troget av mig, va?

26 kommentarer:

  1. Beklagar Cajs morfars död. Inte riktigt det man vill ägna sig åt.

    Men visst är det knasigt när man föreställt sig nåt och sen blir det inte så. Fast det låter mysigt ändå, att sitta framför kakelugnen.

    Fint att du är tillbaka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Nä, fast sorg och död hör till livet är det alltid lika hemskt. Fint att DU är tillbaka här och läser. Det gör mig glad!

      Radera
  2. Roligt att du är tillbaka. Det är jag också. Mindre roligt med barn som inte sover om nätterna. Håller tummarna att det är snabbt övergående.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah, jag såg att du inte kunde hålla dig :) Det är bra. Jag önskar också att Eddas sovvanor skall återgå till att vara oerhörda och perfekta, men hyser inga stora förhoppningar om den saken. Kanske när hon blir tre, så där. Då brukar det vara "på raden".

      Radera
  3. Hurra, jag har saknat din blogg INTENSIVT!

    Beklagar sorgen. Och så tänker jag på hur människan är både så stark och så skör då glasbrukar glider ur händerna. HOPPAS du får sova ordentligt snart igen. (Och det får du ju, småbarnsperioder ÄR snabbt övergående.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hurra Sara, jag är glad över att vara saknad! (Av dig!) Jag lägger mig tidigare och tidigare, så att jag skall orka. Men hon är vaken mer och mer, så det går väl på ett ut.

      Radera
  4. Roligt att du är tillbaka!
    Har saknat din blogg.
    Hoppas att december blir en ljusare månad för er på alla sätt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack anonym! December är ALLTID ljusare än november, mest på grund av allt julpynt. Och det hjälper ju rätt mycket, faktiskt.

      Radera
  5. Jag har också saknat din blogg, kiva att du är här igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att höra! Har din internetavhållsamhet också tagit slut i och med december? Jag tycker det är roligt att våra fastor är i synk igen :)

      Radera
    2. Det gick inte så bra med totalfasta. Men har minskat rejält och det ska vara för gott. 10 minuter fb/blogg per kväll efter att allt annat är gjort. max.

      Radera
  6. Men du, Malin! Det fanns inget i ditt yttre som skvallrade om att du är trött, du såg så pigg & fräsch ut igår!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är konstigt det där, så fort jag börjar prata med folk verkar jag/känner jag mig mycket piggare än jag egentligen är. Men sen blir jag trött igen. (Smink hjälper också!)

      Radera
  7. Fint att du är tillbaka! Beklagar sorgen.

    Mippe

    SvaraRadera
  8. Hurra! December är räddad. Malin is back.

    SvaraRadera
  9. jee, jag har saknat din blogg! :)

    SvaraRadera
  10. Men jag är ju så trött fastän jag har tonårsbarn så är det i november december för många. Den stora tröttheten väller in. Hoppas ni kan turas om med Caj och du kan ju sova på dagen då Lovis är vaken så får du ett litet sovförsprång :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är så DÅLIG på att sova på dagen, men snart måste jag nog börja försöka. Kanske i morgon.

      Radera
  11. Din pappa döpte vår Signe i går och när vi satt vid kaffebordet efteråt kom jag plötsligt att tänka på att det är december och Malin är tillbaka i bloggvärlden. Välkommen tillbaka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aj men så trevligt, grattis till er dotter, jag visste inte ens att ni väntade, vad roligt! Tack för välkomnandet!

      Radera
  12. Äntligen! Roligt att du är tillbaka. Beklagar också sorgen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jee Nina! Tack. Nu är det jättelänge sen vi setts live, om du kommer hem över julen och vill hälsa på eller fara på kaffe tycker jag vi ska slå till med en dejt (fast känn ingen press, jag vet hur mycket program man fort får när man kommer hem en liten sväng på julen)

      Radera
    2. Ja, superlängesen! Jag kommer inte hem över julen men däremot strax efter nyår, stannar bara en dryg helg men lovar höra av mig om det verkar finns tid. Skulle vara fint att ses!

      Radera
  13. hej! Och roligt att du är tillbaka! Såg det gulliga inlägget/filmen med Edda. Så fiin hon är! KRAM!

    SvaraRadera