Mina barn tycker om att kramas, att vara nära. Efter att ha sovit tillsammans i stora sängen nästan hela natten (nu när Caj är på resa ryms vi väldigt bra, faktiskt) steg jag upp och gick för att bädda barnens säng. När jag bäddat klart kom Lovis in, lade sig ner på sängen, sträckte ut armarna och sa "Vi kan ju passa på att kramas nu när du är här". Så då gjorde vi det.
Idun sover fortfarande helst ovanpå mig, tätt tätt intill med huvudet under min haka och armarna runt min kropp. Många gånger om dagen kommer hon och frågar "kan jag få i din famn?" Det är så hon säger. Det har hon alltid gjort, sedan hon började prata.
Trots att det ibland är både trångt, tungt och varmt är det ändå antagligen den här självklara närheten jag kommer att sakna mest när de blir större. Fast själv har jag inte slutat krama mina nära och kära fast jag blivit stor, så kanske det aldrig går över. Hurra!
Världens gulligaste Lovis och Idun!! Vi saknar er och vi måste få se er snart!!! Många kramar!
SvaraRaderaDet var ju jag som skickade, men tror nog att J också menade det ;)! kram, S
SvaraRaderaVår "lilla" 4 år sover också helst med armar och ben kring mig. och kommer och tankar kärlek genom att lägga sin kind på min bröstkorg o lyssna till hjärtat :)Ljuvliga ljuvliga små!
SvaraRaderaHurraa för kramlust som aldrig går om!!!
SvaraRaderaMamma
Det måste vara nåt som man lär sig från sin uppväxt. Måste komma ihåg att göra kramar till en naturlig del av Viddes liv.
SvaraRadera