Tröttman, tröttman*

Idag är det min tur att jobba heldag igen. Det går väldigt dåligt. Jag är så fruktansvärt sömnig att jag håller på att falla i koma här i den bekväma bibbastolen. Mitt skrivande går framåt och bakåt och framåt och bakåt. Mest bakåt. Just nu håller jag på att läsa igenom manuset jag jobbar med. Allt är riktigt dåligt och tråkigt utom kanske ett eller två ställen. Det är nedslående.

Något som dock inte är nedslående är min känsla för vårt blivande hus. Igår kväll fick jag hälsa på där och se det live för första gången i livet (vi slog till efter att vi sett det på video). Jag vet fortfarande inte när vi får flytta in, men jag blev så positivt överraskad av hela stället att jag är rätt ivrig på att överge husvagnslivet nu genast, till förmån för något bekvämare. Och det här blir bekvämt, vill jag lova, huset är bara ett enda år gammalt och både fint och fräscht. Kontrasten till vårt nuvarande, mycket kompakta leverne kommer vara enorm. Vår husvagn är nog inte ämnad som heltidsboende för en hel familj. Det går, men det är inte lätt.

Senast 1.7 får vi flytta in i vårt hus. Härligt. Hela bostaden var så mycket större än jag trott. Och vi har så mycket mindre saker än jag trodde (vi förvarar vårt bohag i ett tomt rum i huset, jag kikade in där också och tyckte våra materiella tillgångar är överraskande modesta och hanterliga. Hurra för det!) Som extra bonus har hyresvärdarna (vilka vi också kommer dela gård med) bytt ut poolen till en uppvärmd variant med pool-överdrag, vilket betyder att min stora skräck (att Edda skall rusa iväg och drunkna där innan jag hinner stoppa henne) dämpas mycket. Samt att jag kommer kunna bada på min egen gård utan att frysa ihjäl. Igår var det 34 grader i poolen. Mmm. Det ljuva livet börjar i juli.

*tröttma är ett ord jag vill minnas att den goda Linn Jung han instiftat. Tack för det!

O dessa tider

Ännu i söndags levde jag i tron på att vi faktiskt höll på att få rutin på husvagnsvardagen. Ack, jag misstog mig. På grund av oförutsedda händelser på jobbet fick Caj en superlång arbetsdag (närmare 14h) och Edda har varit olycklig och vinglig, hon ramlade i bibban och började blöda på näsan, Iduns stygn begränsar henne, det är kallt, myggorna har anlänt, vi har dessutom fått en myrinvasion i husvagnen, golvet är ständigt smutsigt, internet har slutat fungera, maten tog slut och vi fick äta tomatsoppa med ägg till middag (konstigt), barnen som skulle gå och lägga sig i tid ikväll var fortfarande vakna kvart över tio, alla tre. Min svada kunde fortsätta några rader till men nu måste jag nog sova för i morgon börjar allt om från början igen.

Fixartider

Vi tog husvagnen och åkte till Emma och Marc för att campa på deras gård en natt. Det var jätteroligt, dels för att sällskapet givetvis är ypperligt, dels för att det är så skönt att vistas på ställen med lite mer utrymme. (Precis när jag skrev det här suckade Caj och kommenterade vår husvagnstillvaro här är nog så otroligt lite utrymme, haha, men han tog genast tillbaka det eftersom han är hårt inställd på att det här ska fungera. Vilket det förstås gör. Bara vi utgår från att det hör till att det är lite bökigt.)

En viktig iakttagelse: varenda gång våra barn träffar sådana de är släkt med beter de sig som om de alltid har känt dem. Noll ställtid eller blygsel visar sig, de lekte med småkusinerna S och J konstant från det att vi anlände tills vi åkte vidare igen. Ja lite sov de ju emellan. Men faktiskt, det är helt okomplicerat att tussa ihop dem med alla småkusiner oavsett om de känner dem eller inte. Det verkar funka lite med många familjebekanta också).

Emma, Caj och jag (Marc var på vift) satt uppe till halv ett igår och pratade, tittade ut över vattnet och analyserade vår barn- och ungdomstids betydelse för vem vi är idag, och det gjorde inte så mycket för vår del att det blev en sen kväll eftersom barnen tog sig en sovmorgon igen och sov till halv nio! Hoppas det här blir en vana.

Mindre kul var att Idun råkade ramla på knölig asfalt idag på eftermiddagen och fick ett djupt hack i knät, så nu har hon tre stygn och livet på gröna udden komplicerades ytterligare, man ska ju gå upp och ner för en backe till toan och köket här många gånger om dagen.

I morgon börjar vecka två. Jag funderar fortfarande på att åka till Sverige i något skede och våldsgästa folk jag känner, men jag hinner aldrig fundera ut hur det ska gå till i praktiken eftersom jag fixar praktiska göromål hela tiden.

(Oj nej. Nu drabbades jag av akut trötthet. Jag måste genast gå och lägga mig. Godnatt.)

The Organic Pharmacy

Detta inlägg är ett samarbete med Cosmetique

Jag är mycket förtjust i sköna ansiktskrämer och make-up, men blir mer och mer kräsen när det kommer till kvaliteten. Jag påstår verkligen inte att jag är en påläst typ när det gäller ekokosmetika, men eftersom jag tycker det är viktigt att både miljön och huden mår bra har jag under de senaste åren köpt nästan bara ekologisk hudvård och ekosmink. Därför blev jag jätteglad när jag fick jag en påse produkter från Cosmetique att testa.

The Organic Pharmacy är ett brittiskt företag som startades av farmaceuten och homeopaten Margo Marrone.  Marrone ville framställa hudvård som är så enkel, ren och ekologisk att man till och med kan äta den (det har jag inte provat eftersom jag verkligen föredrar att ha den på huden, men om jag uppfattade saken rätt borde det vara helt möjligt).

Många företag sysslar med något som kallas green-washing, för att få sina produkter att framstå som mer ekologiska än de egentligen är. Ett exempel på detta är att det säljs betydligt mer ekologisk bomull än vad som odlas, helt enkelt för att man genom att använda kryphål, formuleringar och väldigt milda certifieringar marknadsför varor som ekologiska fast det bara är en väldigt liten andel av beståndsdelarna som är det. Vissa ekocertifieringar ges om produkterna innehåller så lite som en procent ekologiska ingredienser eller material.

The Organic Pharmacys produkter är certifierade av Soil Association, ett av de strängaste ekocertifikaten som finns, vilket garanterar att så stor andel som möjligt av ingredienserna är ekologiska. Eftersom ingrediensernas hela livscykel tas i beaktande finns det ingenstans där man kan fuska, det här är ren hudvård när den är som bäst. (En grej jag inte visste, som jag fick lära mig när jag pratade med Mia på Cosmetique är att man aldrig kan ekocertifiera o-odlade ingredienser som vatten och lera, och att detta är anledningen till att vissa produkter omöjligtvis kan innehålla hundra procentigt ekologiska ingredienser på etiketten, trots att de i praktiken är hundra procent ekologiska.)

Jag fick testa en hel del olika produkter, allt från deodorant till ansiktskräm, -olja, ögon- och läppkräm, ansiktsvatten med mera. Allra allra mest förtjust blev jag (som vanligt, jag är verkligen en ansiktskrämsjunkie) i den här ansiktskrämen som är ljuvlig. Doften är precis lagom mild, och blandar man i några droppar av den här oljan får man dessutom en mycket mer näringsrik och reparerande produkt som har gjort att mina besvär med torr hud runt ögonen har lugnat ner sig betydligt. Jag rekommenderar verkligen den här ansiktskrämen och kunde lätt använda den för evigt (om jag inte var så nyfiken på att prova andra sorter också!)

Edda fick också testa en hel drös produkter från The Organic Pharmacys baby-serie. Mer om dem i ett annat inlägg!

Halkade ut

Jag halkade ut från internet ett tag, dels för att allt tar så länge när man bor i husvagn att det inte finns tid att varken läsa eller skriva blogg numera och dels för att jag har känt mig riktigt nere och deppig de senaste två dagarna. Till all lycka har jag ändå lyckats sköta mitt moderskap ganska bra, i vanliga fall tappar jag nerverna rätt fort, men eftersom jag varit helt ensam med barnen har jag skärpt mig och varit snäll fast jag varit megatrött och ledsen. Det ger mig en liten tillfredsställelse i allt annat elände (jag har varit desto surare sen när Caj kommit hem från jobbet, tur att han är snäll och uthållig fast han också är trött).

Allt känns så underligt, ser ni. Vi har flyttat, men bara från, inte till. Vi har klämt in oss i en husvagn som är så trång att det knappt går att föreställa sig. Jag sopar golvet tio gånger om dagen, i övrigt går min tillvaro ut på att göra mat, diska, bära på Edda och flytta runt våra ägodelar så att vi ska få plats på olika ställen. Vi har inte särskilt mycket saker med oss, men utrymmet är ändå för litet. Det har regnat. Jag har tvättat kläder som aldrig torkade, matat i otaliga slantar i tvättmaskiner och torkskåp och gått många många gånger upp och ner för backen här på Gröna Udden med Edda på ena armen och en korg med mat/kläder/disk/övrigt under den andra. Eller en hink med slaskvatten. De stora barnen älskar visserligen husvagnslivet men Edda gillar det inte alls. Hon är arg för jämnan och jag kan inte ha henne i famnen så mycket som hon skulle vilja eftersom det är andra saker som ska uträttas (allt det där jag nämnde tidigare) hon står ofta och gråter hjärtskärande och kramar mina ben eller vinglar omkring på golvet, husvagnen står lite snett och hon har svårt med balansen. Vi vet fortfarande inte när vi får flytta in till vårt nya hem. Jag funderar lite på att åka bort med flickorna, kanske till Sverige en sväng, eller till och med tillbaka till Österbotten, jag vet inte. Det är ju också ett utmattande projekt, då har jag hela ansvaret dygnet runt. Tillvaron svajar.
Jag skulle föredra fast mark under fötterna.

På plussidan: Emma och Marc bjöd oss på middag igår. Det var utsökt och härligt och fint att få vara på ett trevligt ställe (med massor av utrymme!) och snälla människor. Idag sov barnen (alla tre!) jättelänge, vi vaknade halv nio (Caj hade åkt till jobbet för länge sedan då). Det är första sovmorgonen sedan Edda föddes, tror jag. Det är kanske den långa natten, eller så är det bara att jag börjar få rutin på livet här i vagnen, men allt har känts mycket lättare idag, kanske jag kommer få kläm på den här husvagnsvardagen så småningom. I morgon får jag träffa Saara som jag studerade med i Åbo förra årtiondet. Och det är min tur att jobba hela dagen! Jag har massor att skriva och vet inte hur jag ska orka koncentrera mig, men jag måste. För jag får. Äntligen.

Strike Two

Idag åkte Caj på jobb. Barnen älskar att vara här, i synnerhet Lovis och Idun är fyllda av något slags glädjerus och känner sig mycket fria och lyckliga. Ett exempel på detta var när jag kom ner från duschbyggnaden efter att ha bytt på Edda och fick syn på dem båda två, dansande på stranden i bara underbyxorna. Det var sjutton grader, visserligen soligt, men ändå inte jättehett. Fast det var ju bara jag som tyckte det, förstås. Själva njöt de.

Edda somnade, vi tog en liten promenad mot Lilla Holmen som ligger här bredvid, hittade en fantastisk klätterställning, klättrade ett tag och sen återvände vi eftersom en av oss behövde på toa (inte samma toalett som igår). De stora barnen sprang ut på stranden igen, jag fick en liten stund över för mig själv och låg på soffan och läste med dörren öppen. Sen började jag med lunchen, en tomatsoppa. Allt gick bra, Edda vaknade, soppan puttrade och jag ringde min mamma och pratade en stund. Hur det nu gick till föll locket till gasspisen plötsligt ner, knuffade till kastrullen med tomatsoppa som flög ner på vårt golv (igen) och skvätte. Överallt.

Jag blev så tagen att jag jämrade mig högljutt och sen började jag gapskratta. Så ABSURT! Jag brukar ha sånt flyt, men nu har jag varit med om två onödiga klottkatastrofer de senaste dagarna.

Jag avslutade samtalet, blev överväldigad av lättnad över att Edda inte stått i närheten av den heta tomatsoppan och torkade upp den enligt bästa förmåga, gick upp till receptionen och diskuterade tvättning (deras tvättmaskiner var inte i skick men de ordnade det under kvällen, tack och lov) och sen fick jag nöja mig med ett par ynka smörgåsar och en banan till lunch medan barnen fick lov att dela på det lilla som blivit kvar i kastrullen av soppan.

Den skrala lunchen fick jag kompensera med kvällens fantastiska middag. Och Å som jag åt. Det var förskräckligt gott. Karin och Fredrik bjöd oss på grillade åländska korvar i olika utförande, ålandspannkaka, åländsk ost, åländskt smör, ugnsgrillade nypotatisar och en massa andra åländska delikatesser. Och som jag åt. Ah. Tack! Ett ytterligare stort plus är att våra barn leker tillsammans som om de aldrig gjort annat, och det är roligt eftersom Karin och hennes syskon har lekt med mig och mina syskon ända sedan barnsben. Tredje generationens kompisar, alltså, eftersom också våra föräldrar umgås.

Bara vädret fortsätter i den här stilen kommer det gå bra så där praktiskt sett. Om det blir många regndagar vet jag däremot inte vad jag ska ta mig till med barnen. Det finns liksom inte utrymme att torka kläder här, eller så. 

Nå. En dag i taget.

kiss me, thrill me

NU är vi framme på Åland. Vilka vansinnigt intensiva veckor det har varit, vi har packat som galningar, städat som besatta och igår körde vi superfart när vi rengjorde det sista, åkte på skolavslutning, packade i husvagnen, åkte på studentkalas och därifrån vidare direkt (i feststass och allt) ner till Åbo. Vi hade försökt och misslyckats med att få biljett på morgonbåten idag, men tänkte att vi kan ställa oss i väntekö på plats. Och hör och häpna, det lyckades! Caj gick ombord via den vanliga ingången eftersom han skulle åka oavsett (han börjar jobba i morgon) och jag och tre mycket spända avkommor satt i bilen med husvagnen och väntade på beskedet. Och slutligen blev också vi, till vår stora lättnad, ombordviftade.

Under överresan hängde vi med min kusin Emma och hennes familj, de är också på Åland nu under sommaren, och försökte hålla ögonen öppna, eftersom vi kommit oss i säng först halv två igår och stigit upp klockan sex. Eller ja, barnen härjade i bollhavet. Men vi, vi var hemskt trötta.

När vi kom i land i Mariehamn kändes det som att komma till en ny värld, solen sken och fåglarna kvittrade (antar jag, jag hörde inte eftersom vi körde bil). Jag konstaterade att jag var kissnödig. Vi började med att åka hem till min barndomsvän Lopptorget-Karin och hennes familj för att lämna av lite grejer som vi snällt nog får ha hos dem tills vi bor lite större än på sex kvadrat, vilket borde bli om . Vi fick dessutom kaffe, bullar och kex och lite skönt vardagsliv en stund och det var så trevligt att jag helt glömde bort att besöka toaletten, som planerat. Det glömde alla andra också.

Vi handlade lite mat, åkte ut till Gröna Udden där vi ska bo i vår husvagn tills vår riktiga bostad blir ledig, upptäckte direkt i receptionen att Idun har två klasskompisar här eftersom deras pappa har hand om campingen (gillar skarpt). Sen tänkte vi inviga toaletten här i husvagnen eftersom tre av oss höll på att kissa på oss. Först gick Idun, sedan Lovis, sedan jag. ”Vad det är mycket kiss på golvet”, sa Idun plötsligt och till min fasa upptäckte jag att toaletten läckte. Tre jättekiss på helt fel ställe!

Förskräckelse. Det hade nämligen inte hållit sig på plats utan runnit in under den sprillans nya golvmattan (som våra snälla vänner Emmi och Anders gett oss och Caj skruvade fast så sent som i torsdags). Vi var hungriga och tröttare än nånsin förr men det första vi fick lov att göra var ändå att tömma husvagnen på allt, skruva loss den nya golvmattan och ta ut den för tvätt och torkning, tvätta hela golvet som låg under mattan och samtidigt jonglera tre barn och en middag som skulle tillredas.

Först var jag rätt knäckt, men tanken på ett toalettläckage med samma procedur mitt i natten, som hade varit alternativet om vi inte provat toan i förväg, gör att jag ändå är glad att det gick så här (nåja, glad är väl att ta i, men gladare i alla fall).