Maltaresan närmar sig. Vad skönt det kommer att bli med sol, nya vyer och förhoppningsvis lite färsk frukt. Men vi är hemskt dåligt förberedda, vi har en massa saker på hälft här hemma: stuprännor som måste skruvas upp, hönshus som ska renoveras, höns som måste utlokaliseras eller få skötare, packning som ska packas, arbetsrum som ska flyttas på och så vidare. Vår Marie Kondo-utmaning strandade, men den får vi nog lämna till ett senare skede i livet.
Igår sov Jonas, Saija, Tova och Lone här, eftersom vi har haft släktkalas åt Idun i dag. Vi gjorde ett försök till att titta på en film, fast fick avbryta oss hela tiden eftersom jag kokade kikärter och Caj dekorerade en tårta mellan varven. Filmen hette the Lobster och var så otroligt underlig. Och resultatet är att jag är helt däckad idag, jag klarar faktiskt inte av att vara uppe till över tolv längre utan att det märks i flera dagar efteråt. Caj blev så trött att han gick och lade sig redan klockan nio, och jag ska nog gå nu, jag med. Snark.
Ibland undrar jag hur mitt liv skulle se ut uppifrån, i snabbspolning. Man skulle se hur jag flyttar på saker, förflyttar mig själv, hackar lök och lagar mat, grälar på barn och läser böcker, cyklar, yogar (superkorta stunder i ultrarapid), sover, vaknar för tidigt, surfar på telefonen eller datorn, och så samma sak igen, i nån annan ordning. Det skulle säkert verka lika meningslöst som myrornas liv i stacken ser ut att vara. Tur att min egen känsla är en annan.
