Systemet

Som mellanbarn är jag väldigt noga med att det skall vara rättvist. Jag minns hur svårt jag upplevde det  när Caj och jag skulle börja synka våra hushållssystem, vi är väldigt olika både gällande städbehov och initiativförmåga, och det har gjort att jag ofta får en känsla av att jag är något slags motor här i familjen vad beträffar hushållssysslor. För att jag inte skall känna mig förfördelad på något sätt har vi därför utvecklat olika system.

System ett körde vi med under ett par års tid. Det gick ut på att en veckohandlade tillsammans med barnen medan den andra var hemma och städade hela huset. Detta gjorde vi en gång i veckan (turades om demokratiskt) men det är så mycket mer som händer mellan fredag och fredag. Nu vill jag inte få det att framstå som om jag gjorde allt däremellan, för det gjorde jag inte alls, men ofta upplevde jag att jag hade kollen och att jag var den som satte igång olika saker, bara för att jag märkte dem först.

Sedan vi båda började jobba förra sommaren har systemet varit flytande, det har inte fungerat lika bra som tidigare eftersom vi har mer att göra, oregelbundnare tider osv. Jag har mer och mer tagit över rollen som projektledare. Eftersom min tolerans för rådd är ganska låg och jag var trött på att initiera olika städprojekt gjorde Caj för två veckor sedan upp en lista på olika hushållsgöromål i hemmet och sedan delade vi dem mellan oss. Så här ser vårt nya system ut:

Varje ny vecka börjar på torsdag. Då skall den ena städa hela huset: damma mattor, dammsuga, skura toaletter osv. Städarens uppgift i en vecka framåt är att plocka undan felplacerade saker, reda upp posten, tvätta kläder, vika, lägga fram kläder åt barnen inför följande dag. Den andra personen gör upp en matlista, åker och handlar med barnen och kokar all mat, diskar och håller köket i ordning under den kommande veckan. Och när det blir torsdag igen byter vi.

Efter de första två veckorna har vi konstaterat följande: Jag gör mindre än förr, Caj gör mer. Jag har lite svårt att släppa kontrollen över tvättandet (blev tvungen att kolla om han faktiskt kom ihåg det, vilket han gjorde) eftersom det av någon anledning har råkat bli mitt gebiet under de senaste åren. Men Caj lugnar mig och säger att det kommer att bli ett jättebra system bara vi övar på det. Och hittills är jag nöjd. Det är hemskt skönt att inte ha koll på allting, att ha en uttalad, rättvis ordning som vi har kommit överens om tillsammans.

När det gäller barnens uppfostran och arbetsfördelningen oss emellan där har det aldrig varit några problem, det har blivit rättvist av sig själv. Vi har samma syn i uppfostringsfrågor och har aldrig grälat om den saken. Caj är världens bästa pappa, han är närvarande, intresserad och engagerad. När det gäller hushållssysslofördelningen har det inte varit lika enkelt och självklart. Men vi jobbar på det.