Nära ögat

Ja, det var nog nära ögat i år. Aldrig förr har en vinter känts lika ändlös, aldrig tidigare har lusten att sälja allt, bryta upp, flytta till ett behagligare klimat varit lika stor. Sista veckan innan påsken och solen kom satt vi dagligen och beklagade oss över allt som var fel (inte uppbyggligt alls, men vi orkade inte annat) och över hur trötta vi var på vädret, kylan, snön. Till och med Edda drogs med, sa att hon gärna lär sig ett annat språk och att vi BRA kan flytta, för ett tag i alla fall. Jag googlade på billiga, italienska hus (Ja, vi har tittat på Husdrömmar i Sicilien!) och kollade resor (och kom varje gång ändå fram till att jag måste skärpa mig och undvika att flyga, började planera resor med Railplanner, men sen när jag såg hur länge det tar att ta sig till Sydeuropa med tåg från Jakobstad blev jag alldeles matt och googlade nåt annat istället).

Men sen kom solen! Vi blev långsamt på bättre humör. Och utan att vi märkte det slutade vi drömma oss bort, istället känns det som om sommaren kanske ändå är på väg. Men vi är trötta, så trötta. Jag tar en tupplur de flesta dagar, vi är alla helt slut. Jag undrar nog vad det gör med människan i längden att bo i det här klimatet. Det här var aldrig ett problem när jag var yngre, men nu är det det. Jag undrar hur jag ska orka vara här en vinter till. Bäst att inte tänka på det på ett tag.

Ho hooo

Igår på Helsingfors järnvägsstation kom jag plötsligt att tänka på att "ho hoo" betyder "är det nån där?", och att de flesta fattar det, trots att man aldrig aktivt skulle lära någon det i svensk språkundervisning. Det kändes som en uppenbarelse just då. Men nu när jag tänker på det nu är det inte alls lika omvälvande. Har jag bara vant mig vid tanken på att ett upprepat ljud kan ha en så tydlig betydelse? Eller var det några ovanligt pigga synapser som gav mig känslan av att jag hade upptäckt nåt nytt?

Badrumsrenovering

Ja, som jag skrev i förra inlägget så renoverar vi fortsättningsvis vårt sovrum. Det är inte klart ännu heller, haha! Men det går framåt, faktiskt. Inte mycket kvar nu. Å andra sidan är allt lite satt på paus just nu eftersom badrumsrenoveringen har påbörjats. 

De gamla badrummen skulle nog ha hållit ett tag till, men ena toastolen har helt gett upp, en av väggarna är uppbruten eftersom vi ville se hur det såg ut bakom, golvbrunnarna är enligt nån gammal standard, det luktar alltid lite avlopp när vi använder tvättmaskinen, duschen har mögelfläckar som inte går att skrubba bort, golvet är onödigt kallt för att vara ett badrumsgolv och den ena vessadörren har vridit sig och går inte att stänga om man inte är van och bor i huset, vilket tonåringarna tycker är lite besvärligt och genant då de har kompisar på besök. Dessutom har hållaren till duschen gått sönder på ett sätt som inte går att reparera, och vi har bara haft en dusch på fem personer, trots att vi utrymmesmässigt har möjlighet till två, så nu har vi gjort slag i saken och satt igång. Plus att Lovis förmodligen bara bor hemma typ tre år till, och ju längre vi skjuter på det, desto mindre nytta kommer vi ha av att ha två duschar. Så där. Det var mitt försvarstal till denna dyra och besvärliga investering.

Det kommer hursomhelst att bli jättefint. Just nu är det däremot jättefult eftersom alla väggar, golv och tak är utrivna och vi för tillfället varken har dusch eller handfat i bruk. Vi har en toastol som man kan spola i med hjälp av en vattenhink när byggarna inte är på plats (man vill ju inte kissa mitt i deras arbetsplats just när de jobbar på för fullt, trots allt). Men men. Plågan är övergående, vi har snälla vänner och släktingar som ställer upp med dusch och tvättmaskin, och vi kommer snabbt att bli experter på att använda oss av offentliga toaletter så fort vi bongar en!