Nu är det så länge sen jag har bloggat att jag inte kan föreställa mig att någon tittar in här längre. Så nu passar jag på!
På måndag börjar jag jobba igen efter en lång, men något otillfredsställande semester. Jag vet inte vad det är som gnager, men något är det. Kanske är det att vi har haft för mycket program och för lite fria dagar där vad som helst kan hända. Kanske är det att jag inte känner mig riktigt upptinad ännu, jag skulle behöva flera riktigt varma stranddagar då man inte gör något annat än simmar, läser, äter lite matsäck och pratar. Det har varit ganska sparsamt med sådana, på rak arm kommer jag på ... tre? Kanske är det att vi inte har varit nånstans och sett något annat, hela familjen, under hela sommaren. Ellen och jag var en sväng till Köpenhamn på en härlig bröllopsfest, det hjälpte lite, men inte helt. Det är obegripligt privilegierat att tänka så här, klart att det inte är så att man MÅSTE fara bort nånstans för att känna att man är ledig, men... man måste ju inte ha det allra värst för att vilja klaga lite.
I alla fall går jag ständigt omkring med en längtan efter något ogripbart, efter en annan tillvaro, ett annat sätt att leva. Många gånger varje dag får jag idéer som börjar med "tänk om vi skulle..." och det kan vara lite vad som helst, bara det är något annat. Just tänkte jag tanken att vi kanske borde resa till Sydamerika och hänga där ett tag. Jag har egentligen inte alls lust med det, men tanken på att göra något annorlunda gnager och skaver. De senaste veckorna har jag inte kunnat prata om annat än om att Lovis och Idun och jag funderar på att åka på interrail nästa sommar (Caj och Edda är inte så intresserade av att komma med, tyvärr). Jag vet fortfarande inte om vi kommer komma oss iväg, men jag kollar in tågbiljetter, läser i gruppen Tågsemester på facebook och funderar på praktiska angelägenheter. För säkerhets skull.
Caj och jag har också varit och tittat på en husbil, fast vi ändå nästan direkt kom fram till att den standard vi vill ha ligger väldigt långt över vår budget, och att vi inte är beredda att renovera en husbil, vi håller ju fortfarande på med huset för tusan! ("Håller på" är ett väldigt generöst begrepp, vi flyttade ut ur vårt sovrum i oktober för att renovera det och är fortfarande inte klara eftersom vi oftast bara tänker på att renovera det istället för att faktiskt skrida till verket). Ändå halkar jag ständigt in på #vanlife på instagram och drömmer om ett liv i en liten bil. Det säger ju sig självt att det inte funkar med fem personer, men man får ju drömma, och det är jag bra på, verkar det som.
Men idag gjorde jag undan lite kontorsarbete och på måndag börjar jag som sagt jobba igen, så där på allvar. Jag ska skriva en bilderbok och en kapitelbok i höst (nåja, kapitelboken kommer inte bli klar på många månader), och så ska jag börja skriva läromedel för årskurs sex. Det brukar bli bra då jag kommer in i det. Jag har ju alltid gillat rutiner, och fast jag inte känner det just nu tror jag att jag nog vänjer mig ganska snabbt.
Och! På måndag och tisdag har det utlovats riktigt varmt väder, så jag hoppas på att kunna vrida det sista ur sommaren när mina förpliktelser är slut för dagen.
