Det här har kanske varit den bästa sommaren nånsin för mig, eller i alla fall den varmaste. Förlåt alla som lidit, förlåt alla odlare, förlåt alla som har sovit dåligt (inklusive jag själv, ibland), men jag tycker verkligen det har varit ljuvligt!
Jag vet inte hur rädd jag borde vara för värmen, hettan, torkan, men eftersom jag:
1) fryser nästan hela året pga usla kapillärer (obs, hemsnickrad diagnos)
2) inte har odlat något i år (försökte mig på lite donerad grönkål, men den har fått mycket vackra, ihåliga blad nu)
3) har en luftvärmepump som kan förvandlas till luftkonditionerare vid behov
4) har tillgång till en sommarstuga vid havet
5) bor nära flera jättejättebra simställen (Fäboda och Sandåsen, jag tittar på er!) ...
... så har jag personligen inte lidit det minsta. Alltså varmt och svettigt har det varit, jo, men jag har ändå njutit, jag har hunnit ta vara på de fina dagarna, jag har varit ute, jag har simmat mer i sommar än jag gjort under hela min vuxendom (tror jag), jag har promenerat i skog och mark, ja, jag har faktiskt maxat upplevelsen av världen som den har sett ut den här sommaren. Och träffat massor, massor med folk. Barnens kompisar och kusiner har övernattat i flera omgångar och vi har också gjort korta avstickare till olika ställen, fast inga långa vägar. Mest har vi varit i hemknutarna (utom på midsommar då vi åkte till Åland) och kanske det är just mängden vanliga aktiviteter som har gjort att jag har njutit.
Att jag har tagit ut allt jag kunnat har säkert innerst inne varit med tanke på hösten, som dånar in som ett gammaldags ånglok just idag. Det är mycket roligt som ska hända, men mängden program i förhållande till min ork gör mig lätt oroad. Jag skriver scheman, försöker planera, göra översikter, allt för att jag inte ska behöva hålla programmet i huvudet och tänka på allt på samma gång. Och när jag en gång har fått ner allt på papper känns det inte lika övermäktigt. Bra metod, att skriva listor.
Edda är tre timmar på dagis i dag, i morgon börjar Lovis och Idun skolan, på torsdag åker jag till Danmark och skriver en knapp vecka. Och snart kommer allt vara som vanligt igen. För första gången på länge känner jag mig inte helt peppad, jag vill fortsätta vara ledig, fortsätta ligga i sängen och dra mig om morgnarna, fortsätta läsa böcker, skjuta upp måltider, slarva med städningen...
Min tionde bok kom förresten förra veckan! Kattligan, välkommen! (Lite roligt att 2018 blev året då alla mina (två) titlar innehöll ett djur.)
