Ingen bokmässa

I år åkte jag inte till Göteborg på bokmässa.

Istället har jag

• stickat färdigt en socka (garnet heter revontuli och påminner lite om ett migränanfall i höstnyans)
• varit på café med barnen (Caj jobbade både i går och ikväll och de stora ville dricka chai latte, så vi besökte Kaffia)

• deltagit i en två timmars yogateknikworkshop (så otroligt givande, jag fick svar på en massa saker jag har undrat över. Plus att jag orkade stå i kråkans position längre än nånsin förr!) På bilden, som jag lånade från instruktör-Idas instagram, gör jag en planka med ett block mellan knäna, och Anna-Lena ska just släppa mitt ena ben. Och ja, jag yogar i en tröja som från början har varit en pyjamas. Det får man väl?)

• varit på massage (jag fick ett femgångers presentkort av Caj till morsdag. Nu har jag varit alla fem gångerna, men jag tror jag ska försöka fortsätta gå en gång i månaden för det är så skönt!)
• tittat på många avsnitt av the Californians och har skrattat jättemycket. Det roligaste är när skådespelarna själva inte klarar av att hålla sig utan börjar skratta.
• funderat på hur vi ska få Pip att sluta sova i syrenen och börja gå in till natten. Hon sitter så högt uppe att det inte går att plocka ner henne.
• ätit lite Ben & Jerry's

• Kokat en halv sats ratatouille. Det blev ungefär tre kilo. Tur att jag inte gjorde en hel sats.
• Varit på två promenader. Edda älskar att vara ute med sin Puky och jag får gå och springa om vartannat för att hänga med i farten. I går kom Idun och Lovis också med. 

• Tänkt på Salvador Sobral och hans hjärta
• Funderat på varför jag tycker det är så pinsamt och jobbigt att läsa gamla dagböcker. Jag är nämligen urtråkig och funderar på oerhört banala saker när jag bara pratar med mig själv (kanske annars också, vad vet jag). Löjlig låter jag också.
• Sovit för lite.
• Insett att bästa sättet för mig att blogga nuförtiden är genom att skriva i punktform. Är det här en regrediering? Vad är nästa steg? Att varje inlägg bara innehåller en mening? Vi får se.

Värt att fira

I dag åkte Rakels mirakel, den femte boken i serien om Patrik, Irene och Pensionärsmakten, till tryckeriet! Om några veckor kan man läsa den! Hurra!

I dag åkte också upplaga nummer fem av Patrik och Pensionärsmakten till tryckeriet. Om några veckor går den att köpa igen, efter att ha varit slut överallt i många, många månader. Hurra!

Jag upptäckte under kvällen att det går att skiva ost med en potatisskalare (båda våra osthyvlar var i diskmaskinen). Hurra!

Från och med i dag har jag några lite lugnare veckor framför mig. Inga deadlines som flåsar mig i nacken, och strålande sol på väderleksrapporten i morgon. Hurra!

I går städade jag äntligen hönshuset. Det har varit en svinstia, men nu är där fräscht och fint! Dessutom håller vi på att downsizea flocken, igår flyttade Mannen i fönstret, Tofsen och Ägget till ett nytt hem, och Randers ska också flytta snart. Jag hyser förhoppningar om att flocken, som har varit ganska splittrad och oharmonisk på sista tiden, kanske äntligen ska bli ett bra gäng. Hurra!

Jag har stickat årets första par sockor. De är så sköna att jag har dem på mig för det mesta. Ylle är världens skönaste fotbeklädnadsmaterial och nu måste jag skynda mig att börja sticka ett par sockor till eftersom jag går sönder mina yllesockor på ett par månader. Men det är inga problem, jag kan sticka flera par eftersom jag köpte mera garn i dag. Hurra!

Vad jublar ni över? Inget är för litet, inget är för stort!

I morgon flyger jag

I morgon åker jag till Sverige, där jag ska prata på en Nordspråk-konferens, och på söndag drar jag vidare till Århus i Danmark, där det blir skolturné, författarafton, språkcafé och workshop på Nordisk skoldag.

När jag ska prata om nya saker (i det här fallet stereotyper, humor och genusfällor) spänner jag mig jättemycket. Jag förbereder mig i veckor! Det tar enormt mycket tid. Ibland undrar jag nästan varför jag ens tackar ja till de här  uppdragen. Svaret på den frågan vet jag ändå på rak arm: jag lär mig enormt mycket av att fundera kring det jag pratar om, och att sammanställa en presentation av det gör att jag måste sortera mina tankar, tänka på mitt skrivande på ett mer analytiskt sätt och formulera vad jag egentligen håller på med. Det är hemskt nyttigt.

Nu är alla mina anföranden utprintade, prydligt inlagda i mappar med plastfickor (ingen risk för att hela talet ska strös ut på golvet, med andra ord), workshopsuppgifterna förberedda, materiallistorna meddelade till uppdragsgivaren, kläderna framplockade på sängen och biljetterna utskrivna. Jag är redo.

När jag stod i min skrivarhåla idag och printade det sista (för andra gången, jag hade tagit tid på just det talet här hemma och insåg att vissa saker kom i en ologisk ordning, så jag stuvade om styckena och printade ut talet igen, alla trettiosex sidor!) slog det mig att när det här är över får jag fokusera bara på tre saker: Älgflickan, treans läsebok och ett av materialen till tvåans läsebok. Nu är allt det jobbiga över inför den här turnén, nu får jag bara njuta av resan och av att framföra det jag har planerat. När jag kommer hem är det inte länge tills Rakels mirakel kommer från tryckeriet, och i oktober är det bokmässa.

Snörvel

Så olämpligt att vara sjuk samtidigt som höstdagarna för en gångs skull är perfekta. Ännu i söndags var jag i tillräckligt bra skick för att gå på en skön Fäbodapromenad med familj och vänner, vi tog med Eddas puky (OCH PICKNICK!) så ingen gnällde ens. SÅ njutbart, även om jag snöt mig och nös i ett. Och sen, i måndags, slog sjukan till på allvar, och i mitt instaflöde ser jag att jag är långt ifrån ensam.

Det som stör mig nästan lika mycket som att jag inte orkar vara ute och jobba hårt med kroppen när jag är så här krasslig (jag har planerat att röja i trädgården), är att jag missade min inplanerade Helsingforsresa med möten i går och i dag, och Schildts & Söderströms traditionella höstfest i kväll, som alltid brukar vara rolig. Nåja, vad är väl en bal höstfest på slottet G18 när man kan sitta och snyta sig, hosta och se på solskenet genom fönstret.

För att det här inlägget inte bara ska handla om mina krämpor kan jag berätta att Lovis och Idun arrangerade en frågesport åt oss andra för några dagar sedan. Caj, Edda, vår granne Josefin och jag deltog. Geniet Edda var så bra! Hon funderade inte ens utan började skriva så FORT frågan var ställd, helt utan att tveka. Om hon hade rätt eller inte spelade ingen roll, hon tyckte det var hemskt roligt att gissa. Frågesporten var ultrasvår och innehöll 30 frågor som man fick poäng för och en bonusfråga som man inte fick poäng för. (Men vi förhandlade tills vi fick poäng för den också.)

Eddas bästa svar var:
Hur många bröder har Malala (svar nr. 14)
Uppstår norrskenet före eller efter midnatt ( svar nr. 12)
Vad tillverkar Adidas? (svaret står längst nere i första spalten).
När levde Runeberg? (se svar nr. 26)
Vem var Harry Potters värsta fiende? (se svar nr. 28)