Vill flytta ut i skogen

Om man har rört sig på Facebook idag har man sannolikt snubblat över en länk till den här artikeln. 

I korthet: Ett av högstadierna i Mariehamn (det högstadium som Lovis och Idun och Edda kommer att börja i ifall vi bor kvar exakt i den här delen av Mariehamn i många år till) har ordnat en föräldrafri julfest där det genomgående temat har varit sex. I en insändare och ett par artiklar har många exempel på innehållet återgetts, och det handlar inte om en eller två sketcher med några snuskiga skämt. 

Nej. 

I en video till en poplåt presenteras två deltagande elever som porrstjärnor. I videon visas en scen där den ene eleven stryper den andra i en anspelad sexscen med ett bälte. 

En lärare har medverkat på scen, i form av en tysk sexdoktor. Utdrag ur en av dialogerna med doktorn:

- Är det okej att byta tjej varje vecka?

- Det är inte bara okej, det är nödvändigt. jag skall förklara varför: det är en hygienfråga. Efter en vecka är tjejen ganska smutsig och måste bytas ut. Aldrig längre än en vecka, killar, kom ihåg det.

Det har varit bara rumpor, det har varit nunnor som piskats med bälten och det har varit grova skämt med innehåll som går långt över vad en sjua, åtta eller nia ens skall känna till.

Det här är kontentan av julfestprogrammet i skolan där över 40% av tjejerna i en undersökning berättat att de blivit sexuellt trakasserade i något skede. Med en sån här syn på sexualitet och integritet, på kvinnligt och manligt, är jag inte ett dugg förvånad över det resultatet. Det allra värsta är att rektorn försvarar hela tilltaget med att "ingen har sagt att de känner sig kränkta", "många skrattade" och att den ansvariga läraren inte tycker det är så farligt att man raljerar över något som är en del av elevernas vardag och försvarar sig med att målet med programmet var att göra något "lite häftigt". Vad är det för ett försvar?

Jag har nån gång hört att det gemensamma för ungdomar som mår så dåligt att de inte kan bo hemma utan måste omhändertas är att de har saknat gränser. Nu har jag inga vetenskapliga belägg för det här eftersom det är något jag fått höra muntligt för många år sedan, men jag är ändå benägen att tro att det ligger mycket sanning i det påståendet. Det ligger i en växande människas natur att undersöka hur långt hon kan gå i olika situationer. Man litar (förhoppningsvis) på att ens föräldrar eller andra vuxna i ens omgivning styr in en på klokare vägar om man virrar bort sig. Men om ingen säger stopp slutar det i många fall med att man har gått längre än vad som känns bekvämt i efterhand. Det att rektorn påstår att ingen kände sig kränkt: hur vet han det? Jag tror att steget till att våga vara den som ifrågasätter något som lärarna godkänner och uppmuntrar, trots att det är nedvärderande, förminskande och fel är långt. Säg den ledsna sjua som vågar knacka på lärarrummet och säga "jag kände mig inte bekväm med det här programmet, kan vi prata om det?" Jag tvivlar på att den personen finns.

Det är så mycket som är sjukt i det här.

Det är sjukt att högstadieelever är så avtrubbade inför den här jargongen att de inte reagerar på ett sådant här program med annat än ett skratt.

Det är sjukt att lärarna är så avtrubbade att de inte reagerar på att ungdomarna väljer det här programmet. Sjukt att de inte stoppade det.

Det är sjukt att ledningen inte tar ansvar för det utan väljer att komma med undanflykter.

Det är sjukt att porrprogram får förekomma, medan man river upp himmel och jord för att slippa sjunga psalmer på skolavslutningen.

Det är sjukt att man tappat verklighetsuppfattningen så pass att man inte bara uppträder med sådant här utan också, utan att blinka, lägger upp en video av julfesten på youtube. (Den har sedermera gjorts privat, men innan dess fanns programmet, inklusive nakna rumpor och piskning, till allmänhetens beskådan. Om och om igen.)

Efter att ha diskuterat det här på facebook längs med dagen, skrivit ett brev till skolledningen och läst Amandas utmärkta blogginlägg (och andra facebookinlägg) om saken kan jag sammanfatta: 

Jag är glad över det engagemang och den avsky de flesta visar när det här diskuteras. 

Samtidigt vill jag flytta ut i skogen, bli helt självförsörjande och inte befatta mig med den här hemska världen på ett tag. Tillsammans med Caj och barnen, så att de aldrig, aldrig ska behöva gå i en skola där sådant här förekommer. (Ja inte Caj förstås, han har redan gått i skola i 20 år, han är färdig.)