Visst är det annorlunda här på många sätt. Mest har vi reagerat på den höga prisnivån. Maten är dyr. Husen är oerhört dyra, ska vi nån gång köpa ett får vi räkna med att betala 300 000€ (hittar vi något billigare måste det förmodligen renoveras så pass att slutsumman ändå blir densamma). Till och med att gå på loppis är dyrt. Och ålänningarna lär vara de mest belånade människorna i hela Finland (jag har inga fakta att gå på här, men har hört det från flera håll). Så här långt var jag inte särskilt imponerad av den mytiska, åländska välfärden.
Men på ett par plan är det oerhört tydligt att den åländska välfärden inte bara är en myt. Det är när det gäller barnen.
Vårdpenningen är mycket högre här än på fastlandet, i vissa kommuner får man över 500€ i månaden. Mariehamns kommun har ett av de lägsta vårdbidragen, det ligger på strax under 400€, så det är också högre än jag är van vid.
Och skolorna tar så oerhört bra hand om sina elever. Det ordnas temadagar, de får besök av teatersällskap och författare. Eleverna får nya, fina böcker, egna skoldagböcker där läxorna ska skrivas in och har tillgång till ett helt underbart bibliotek med personal. Om barnen börjar redan klockan åtta serveras de ett extra fruktmellanmål som skolan bjuder på. Extra, jo, för här har man också en schemalagd fruktstund varje dag. Till den schemalagda fruktstunden har barnen hittills tagit med egen matsäck, men idag fick alla föräldrar ett meddelande om att det inte längre behövs. Går man i årskurs ett bjuder skolan på det mellanmålet också, från och med i morgon.
Caj och jag konstaterade att det här kanske är enda gången hittills i våra liv som vi varit med om att man inte har meddelat om en sparåtgärd, utan om motsatsen. Och utan pompa, skryt och ståt, dessutom, bara ett sakligt meddelande om att saker och ting blir bättre. Heja Åland! Och tack tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar