En dag

En vanlig dag fick vi. En dag då ingen var hemma från skolan, en dag då Eddas näsa inte rann som en kran och då vi kunde gå till öppna förskolan istället för att gå hemma och irritera varandra.

Det var i går. I dag är alla barnen hemma igen. Lovis och Idun har inte feber men jätteont i halsen och svullna, röda tonsiller. Edda snorar omkring som vanligt. Jag vet att det här är mångas vardag just nu, men vi har varit så utsatta för förkylning, stegring och gnäll detta läsår att mitt tålamod är helt slut. Alla år hittills har varit väldigt förskonade från långvariga sjukdomar (trots barn i skola och dagis). Det är jag givetvis glad och nöjd över. Jag undrar vad det beror på att de nu, plötsligt, har olika flunssor som löper stafett med varann. Är det för att bakteriekulturen på Åland är annorlunda än den i Österbotten, och vi inte är vana? Eller är det familjens nya stressiga vardag som syns i barnens hälsa? Har Caj haft en helande inverkan på dem när han har varit hemma med dem, en helande effekt som nu är puts väck när han jobbar? Eller är det mitt dåliga humör som gör dem sjuka? Vi äter lika bra och sover lika mycket som tidigare, så det borde ju inte ha med maten att göra...

Jag borde inte klaga, de har inte hög feber eller är jättesjuka, utan balanserar hela tiden precis där på gränsen. Vi vill inte skicka dem till skolan där de smittar ner andra och ändå inte riktigt orkar hänga med, men att ha dem hemma är också jobbigt för alla, för de är lite för friska för att ligga och vila hela dagen.

Denna illustrerade tweet av Basse kunde handla om vårt liv just nu, fast det inte regnar.