27 januari 2015

Min största lärdom från 2014

Det här inlägget har jag haft i huvudet i säkert fyra månader. Men det är väldigt kort. Och innehåller egentligen inte någon omvälvande information. Jag tänker ändå skriva det. Eftersom jag, varje gång jag gör så här, känner mig som en människa som har läget under full kontroll. Det är en skön känsla. Det är en känsla jag hoppas många får känna.

Vi har haft jättemånga middagsgäster på sista tiden (as in under de senaste åren, men särskilt sen vi flyttade till Åland). Eftersom vi är fem personer bara i vår familj, och eftersom de flesta familjer vi umgås med har minst två barn, är vi ofta nio personer eller fler vid matbordet. Det går liksom inte längre lika lätt att slänga ihop en liten middag av det som finns i skåpen. Tvärtom. Men jag har hittat lösningen. För om det är något jag verkligen har lärt mig under det senaste året så är det detta:

BÖRJA I TID

Gör man det känns det faktiskt inte stressigt att fixa stora middagar, utan roligt, precis så där som man vill.

Om du vet att du ska få gäster: planera dagar på förhand vad ni ska bjuda på. Förbered allt som går att förbereda länge, länge på förhand. Gör så lite som möjligt så sent som möjligt. Gör maten så pass färdig att du hinner längta efter att gästerna ska komma, att du hinner tömma diskmaskinen eller vila lite eller göra nåt annat trevligt.

Om ni har gäster över en hel helg och har många storkok att fixa: planera allt. Se till att alla ingredienser finns hemma så du slipper gå till affären i tid och otid. Gör så mycket mat att det blir rester över till flera måltider. Skaffa en tioliterskastrull för sjutton. Baka jättemycket bröd om du är lagd åt det hållet.

Det var det. Wisdom shared. Vad lärde ni er 2014?

4 kommentarer:

  1. Amen på det!! När vi träffas med familjen Tast är vi oftast 15+ pers. Och så alla allergier att ta i beaktan blir det ofta många olika rätter. Och för att inte tala om när man ska iväg nånstans; börja i tid där också. När gossarna ska ställa sig iväg till fotisträningarna hittas sällan båda benskydden, shortsen är otvättade från förra träningen, ena strumpan har Emil gömt i nåns väska och ingen kork passar just till favorit vattenflaskan. Så. Förttifem minuter innan vi ska åka iväg behöver vi minst för att ens tänka på att hinna i tid till träningen.

    SvaraRadera
  2. Ja, och min största lärdom från 2014 är: "Ingen kommer endå att märka att vi inte har dammsugit". Amen.

    SvaraRadera
  3. ja!! det är väl konstigt att man glömmer hur skönt det är att vara i god tid och välplanerad. detta ska bli mitt motto för 2015- i god tid!

    SvaraRadera