Stora skolor i all sin ära, men jag diggar verkligen de här småskolorna, som Brändö skola där jag var i dag. Små skolor = små klasser, alla är som syskon, man kan enkelt frakta klassen i en liten minibuss eller så. Jag har en uppfattning om att barn som går i pyttesmå skolor per automatik blir trygga och får vara barn längre. Jag kan ha HUR fel som helst, och jag menar givetvis inte att motsatsen sker i stora skolor, men jag har ändå en känsla av att det är bra med små skolor.
Lång resa i dag också. Jag startade kvart i tre från Brändö och var framme vid hotellet i Mariehamn halv åtta. Galet mycket resande. Som tur är har jag inga problem alls med det så länge jag kan skriva och läsa under resornas gång. Men trött blir jag. Gäsp gäsp.
Att komma tillbaka till Mariehamn var intressant på många sätt. Allt är ju så himla bekant, samtidigt som det inte har något alls med min vardag att göra längre. I morgon får jag träffa Lovis och Iduns gamla klasser. Det blir super!
Det roligaste idag var en jätteivrig kille som berättade att han läst Alberta Ensten en gång själv, därefter hade han lyssnat på den i skolan en gång till, och nu höll han på att läsa den ännu en gång. Det är såna här berättelser som gör mig gladast av allt. Tänk att nån vill läsa det jag skriver. Och inte bara en gång, utan tre. Det här ska jag tänka på nästa gång mitt skrivande segar sig fram.
Härlig respons! Jag har inte läst en enda av dina böcker och tycker så klart att det är stor katastrof. Men som jag ren sa så gillade jag dina texter i littskap-antologin massor!
SvaraRadera