I dag har jag fortsatt jobba på mitt manus. Det går segt just nu, ju mer jag ändrar desto mer kommer jag att måsta ändra längre fram i manuset eftersom allt kollapsar, långsamt. Blä. Jag vet inte ens om det blir bättre av det här. Men jag måste ju försöka.
Efter lunch avslutades skrivretreaten för min och Johannas del (Maria, Nora, Annika, Puck och Jolin stannade kvar en stund till, Jenny åkte hem redan i går), och jag påbörjade den mödosamma färden till Brändö. Det är ju inte jättelångt om man ser till kilometrarna, men du milde tid så många etapper det krävdes. Jag startade från Dönsby halv ett och var framme här på hotellet klockan sju. Puh.
Jag tänkte att jag kanske skulle hinna yoga, promenera, läsa och skriva nu när jag hade hela kvällen på mig på hotellet, men kvällen försvann in i ett svart hål, jag har ingen aning om vad jag har gjort, och klockan är redan kvart över tio. Eller jo, jag pratade länge med barnen i telefon, med Ulrica, med Caj, jag surfade på nätet, tog en dusch, drack lite te (kranvattnet smakar salt här!) och tittade igenom det jag ska säga i morgon ännu en gång. Dit for den kvällen. Och jag konstaterar, att en annan sak som förändras med årens gång är att tiden börjar gå så himla snabbt. Man hinner med ingenting. En kväll är över i en blinkning, en helg känns som ett dygn. Högst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar