Älskar kyrkan

Caj, Edda och jag var till Purmo i dag och tittade på ett par snygga dörrar till vår blivande tambur. När vi körde hem såg vi ett gäng människor promenera längs landsvägen. Vi stannade och frågade vart de var på väg. Det visade sig att det var sex afghanska flyktingar som letade efter Jakobstad, de höll på att gå in till stan från Bennäs (ca 10 kilometer) eftersom de hade hört att det fanns en flyktingmottagning där. Vi tog in dem i bilen (tur att vi inte hade med oss dörrarna hem, och att vi har en jättestor bil nuförtiden), och åkte in till stan med dem. Efter en hel del detektivarbete fick vi tag i någon på polisstationen som tog in dem för att registrera dem. Vi köpte mat åt dem, önskade dem lycka till, sa hej då och åkte hem till vårt vanliga liv (igen: lyxen i att kunna göra det!).

På polisstationen fick vi veta att läget är kaotiskt överallt. Förstås. Trots att ingen borde vara förvånad över att flyktingarna kommer nu har de stora systemen inte riktigt hunnit med. Dessutom är det säkert jättesvårt att förutse hur många som kommer, och vart. Det är fullt, fullt på alla förläggningar. I Oravais, i Vasa, i Jakobstad. Alla gör helt säkert vad de kan, men det är ändå svårt att hinna lösa allt som händer.

Jag tycker det är svårt att avgöra hur mycket man ska göra som vanlig medborgare. Å ena sidan blir det ju mycket sämre om man alltid väntar på att det officiella kanalerna ska hinna med, jag vet att man t.ex. i Helsingfors och Åbo har byggt upp jättefina volontärnätverk där helt vanligt folk organiserar sig och hjälper till att ta emot flyktingarna och guida dem rätt. Å andra sidan blir det jättesvårt för myndigheterna att jobba ifall privatpersoner (som jag) ringer och frågar en massa saker hela tiden.

Nå, just i dag tyckte jag ändå det var läge att ta reda på så mycket som möjligt, så jag känner till systemen till nästa gång. Nu vet jag att det absolut första som måste ske är en registrering hos polisen, annars tas de inte emot på flyktingförläggningarna. Jag ringde också upp kyrkoherden i Jakobstad och frågade: finns det någon beredskap alls att inkvartera flyktingar ifall det behövs? Japp, svarade han och räknade på rak arm upp fem eller sex ställen de har på lut. Oravais flyktingförläggning har kontaktuppgifterna och vet att de kan anlita kyrkan om det behövs. En stund senare läste jag det här. Och i går pratade jag med en släkting som jobbar i en församling i Kokkola, hon berättade att man där har en ansvarig för den här sortens ärenden.

Jag älskar verkligen kyrkans attityd till den rådande situationen. Man utgår från att man hjälper om det behövs, och förbereder så att man faktiskt kan rycka in med kort varsel. Låt mig citera artikeln jag länkade till ovan (gäller Vasa):
 Har ni fått någon konkret förfrågan från Vasa stad eller Röda korset?

- Nej, men vi ser till att ha besluten tagna i god tid ifall det skulle komma en fråga.

(Det jag funderar mest på nu är vad som händer ifall någon hoppar av i Bennäs mitt i natten och börjar gå in till stan.)