I dag har jag varit på mamma-barnträff med ett gäng mammor som har barn i alla möjliga åldrar, många i Eddas ålder och åtminstone tre av dem går i Lovis klass. Jättetrevligt! Huset värdinnan bodde i var ljuvligt och jag kände igen hur jag bara längtar efter att få bo i något som är vårt alldeles eget (mitt tjat om eget hus är som en skiva som hakat upp sig). Nästan så jag undrar om jag borde börja lotta bara för att ha chansen att bo lika fint.
Här finns ett hus till salu, om det inte var alldeles för dyrt för vår budget skulle jag slå till med det samma. Dessutom ligger det bara ett stenkast från Karins och Fredriks, det skulle vara kul att bo nära dem. Men nä. Vid 320 000 har nog min smärtgräns passerats för länge sedan. Huset är säkert värt priset. Men vi vill inte prioritera så.
På vägen hem plockade jag upp Idun från skolan, Edda somnade och jag såg fram emot att få kasta mig ner på sängen och läsa en stund. Men... vad möts jag av om inte en stor gul fläck på vårt vita sängöverkast. Grannens katt har smitit in till oss i morse (jag som trodde den bara var in och vände när vi kom hem, men jag såg inte när den smet in, så den måste ha varit här hela förmiddagen) och KISSAT I VÅR SÄNG. Fy sjutton. Så nu går tvättmaskinen för fullt (som om vi inte hade grejer att tvätta ändå, hmpf) och jag får typ lägga mig på soffan istället.
Hjälp! Vad fräckt! Vi har också en orange katt här som vi ertappar då och då med att stå i ägar-positioner på vård. Genast den ser oss tappar den dock sin stolta hållning på sekunden och smiter i väg med magen i marken. En gång hörde jag någon studsa nerför trapporna. Trodde det var en person. Men det var den här oranga ägaren som bara snabbt skulle smyga ut lite. / hanna k
SvaraRaderaSuperfint hus och säkert värt sitt pris. Men när, som 'kulturarbetare' är det där en prisklass jag inte ens kan drömma om...
SvaraRaderaVilken otrevlig överraskning... :/ objudna gäster är inte alltid så roliga.
SvaraRaderaÄr det inte på Åland som husköpen är belagda med villkor, att man måste ha bott där tillräckligt länge eller nåt sånt? Eller det kanske bara är ett missförstånd från min sida...
SvaraRaderaTack för en fin blogg förresten! Vi har lämnat Österbotten för Stockholm så det är roligt att läsa om andra som också håller på att acklimatisera sig på nytt ställe!