Karaktärskarikatyrer på bokföräldrar

Jag sitter och går igenom en del gamla texter och läser ur ett pågående projekt. Jag försöker också skriva till lite nytt, men höll på att halka in i en vanlig fälla (nummer två på listan under). Jag har noterat att problematiska föräldrar i böcker ofta beter sig snarlikt. Dessa typer tänker jag på:

1. Föräldrar som håller på med forskning/experiment. De är ofta ganska känslokalla, de bryr sig inte så mycket om vad barnen har för problem utan låter dem sköta sig själva. De är distanserade och totalt omedvetna om att deras barn har det dåligt men är lättare att förlåta eftersom det inte ligger nån illvilja bakom deras passivitet.

2. Föräldrar som är fanatiska på något sätt, som kanske slår sina barn i hemlighet eller utövar något slags makt över sina barn. De är oftast a) präster eller b) militäröverhuvuden. De verkar som ett samhällets tjänare utåt och besitter stor respekt medan de hemmavid är ondskefulla tyranner.

3. Föräldrar som är snälla men dumma. De vill väl men missar allt, högst troligen för att de är lite blåsta.

4. Föräldrar som verkligen försöker prata med sina barn, men där barnen kanske underskattar deras förmåga till förståelse. (Men jag tror att den här sortens föräldrar är ganska ovanliga i böcker.)

5. Föräldrar med alkohol- eller drogproblem. Ibland är de riktigt avskyvärda och hatiska, ibland är de goda och snälla när de inte är berusade men de låter alltid beroendet gå före barnen, vilket förstås har ödesdigra följder.

6. Föräldrar som är som barn. Här är det oftast barnen som tar ett stort ansvar för sina föräldrar, antingen för att föräldrarna är alkoholiserade (se punkt 5) eller för att de lider av mental ohälsa eller för att de bara är blåsta (se punkt 3).

7. Föräldrar som är gamla. I böcker medför detta total oförståelse mellan generationerna och föräldrar och barn lever helt och hållet olika liv eller så grälar de konstant och saknar helt vilja att förstå varandra.

8. Rika föräldrar. De bryr sig enbart om hur avkommorna presterar eller hur de uppfattas utåt, och inte alls om hur de mår.

Kommer ni på flera stereotypa föräldrasorter? Den här listan är inte särskilt genomtänkt, punkt ett, två och åtta är de vanligast förekommande, skulle jag säga.