Här kommer en uppföljare på det här inlägget. Liberata ställde nämligen en jätteintressant fråga i kommentarsfältet, hon undrade hur stor bostadsyta man anser sig behöva för sin familj. Själv tycker jag vi har onödigt trångt nu när vi bor på 90 (100) kvadrat, men det har mindre att göra med ytan än med planeringen. Den här bostaden är egentligen inte planerad för en så här pass stor familj, så trots att ytorna är väl tilltagna skulle jag gärna stuva om dem för att få mer förvaring och fler mindre rum. 127,5 som vi bodde på i Jakobstad (nåja, den totala ytan var 140) tycker jag var riktigt lagom för vår familj på fem, även om jag också där gärna hade flyttat om väggarna en del för att optimera. Skulle vi bygga nytt (det skulle vi i och för sig aldrig) skulle det antagligen räcka med betydligt färre kvadratmetrar eftersom vi kunde anpassa ytorna precis för vår familjs behov. Jag tycker själv att barnen gärna kan få ha egna rum, men de behöver inte alls vara stora (Iduns gamla rum var bara sex kvadrat och det räckte hur bra som helst!). Jag vill att köket skall vara praktiskt och ha mycket förvaring och ordentliga arbetsytor och jag vill ha en stor matplats som rymmer många eftersom vi ofta har stora middagar. Vardagsrummet behöver däremot inte vara så stort eftersom det oftast bara är familjen som hänger där.
Nu slussar jag frågan vidare till er: hur många bor ni i ert hushåll och hur stort är/skulle vara det optimala hemmet för er?
Två sovrum, tre barn, 72m2. För trångt för två vuxna men just bra för en vuxen och barnen. Det enda som är problematiskt är att vessan är i badrummet. En skild vessa sku fixa alla våra problem. Kvadraterna och förvaringsutrymmet räcker fint! Bra planering.
SvaraRaderaJa, planering är A och O!
RaderaNu är vi ju bara två pers som bor på 50 kvm. Tidigare har jag drömt om ett ganska stort hus, numera funderar jag mer på att någon gång få ett mindre hus, men ett genomtänkt ett. Jag vill gärna att framtida barn skall få egna små rum och att vi ändå skall ha möjlighet att röra oss och känna oss fria i hemmet. Tänk ändå vad ens åsikter kan ändras.
SvaraRaderaSå är det, tidigare längtade jag nog efter ett större hus än jag gör nu.
RaderaMåste bara kommentera det du skrev om Iduns rum på 6kvm som du anser räckte hur bra som helst. Vad tror du hon själv tyckte, och framförallt har du alls tänkt på vad hon skulle säga om det rummet som 15åring?? Det kanske är okej ännu som litet barn men inte senare. Nu minns jag inte exakt men mitt sovrum hos föräldrarna var endast 6-7kvm och det var alldeles för litet. En säng, ett skrivbord och en garderob kan man få inklämt dit men då lämnar ingen golvyta alls. Skulle jag bygga ett nytt hus skulle jag aldrig bygga ett hus med något sovrum under 10kvm
SvaraRaderaIdun fick ett eget rum (som enligt planlösningen egentligen var en kallvind med stort fönster) när hon var 5 år, och jag tvivlar på att hon hade bott kvar där som femtonåring. Men jag vet inte. Själv fick jag eget rum första gången när jag var tio år, det var också dryga 6m2 och JAG ÄLSKADE DET RUMMET. Jag hade övernattningsgäster där, det var trångt men mysigt och framförallt mitt alldeles, alldeles eget. Jag tänker så här: att ha eget rum är en lyx som man inte ens ska förutsätta att man har rätt till. Att ha ett eget, STORT rum är ännu lyxigare på ett sätt, men faktiskt inte allas förstahandsval (mitt, t.ex.) Det är beklagligt att du inte gillade ditt rum, men Idun tyckte det var alldeles tillräckligt stort medan hon bodde där och nu är hon väldigt nöjd över att dela rum med Lovis igen.
RaderaJag gillade nog mitt rum och är extremt glad att jag hade ett eget rum men det betyder inte att det inte var för litet, som tonåring främst. Som yngre tror jag absolut att man klarar sig alldeles utmärkt på mindre yta men sen blir man äldre (och rent fysiskt större) och får mera saker/kläder. Som sagt så är ju din dotter inte så gammal ännu. Åsikter om detta har ju att göra hur man själv är uppvuxen (ofta ser man ju bara en sida) och hurudan familjen är men jag skulle absolut inte ha trivts med att dela rum med min storebror, även om vi (oftast) kom bra överens. :)
RaderaKan ju även tillägga att även min mamma tycker att det rummer var/är för litet.. Så det visar ju bara att vi alla är olika och har olika önskemål :)
RaderaSå är det! Sen tänker jag så här: medan barnen är små verkar de gärna dela rum med varandra, men jag har på känn att de snart vill ha egna rum och då är det nog viktigare med en dörr att stänga om sig än att ha ett stort rum. Jag menar: alltid får man inte välja hur stort man har omkring sig. Själva valde vi att sova i ett genomgångsrum i vårt förra hus, något jag tyckte verkade lite knäppt innan vi gjorde det, sen var det hur normalt som helst och inte ett dugg problematiskt.
RaderaVi bor ganska stort, 200+kvm. Köket är stort med mycket ytor och skåp, matsal med plats för tie pers kring bordet. Vardagsrummet ÄR för stort och sovrummen lagom. Vindsvåningen med wc, dusch, allrum och två somrum används inte. Pojkarna delar sovrum brevid vårat. Vi byggde på tok för stort! Men tänker att vinden kanske blir använt av mitt företag eller senast när killarna är stora och vill vara ifred med kompisar och tjejer... Äh, jag vet int... Drömmer om ett litet rött torp i skogen.
SvaraRaderaJag drömmer också om det lilla och överskådliga... tills jag inser att grejerna också måste få plats någonstans...
RaderaFem personer + katt på 133 (tror jag) nybyggda kvadratmeter. Passligt, just nu åtminstone.
SvaraRaderaJapp, jag tror hårt på livet med ca 130 m2. Fast era kvadratmetrar är förmodligen SÅ mycket mer optimerade än våra var.
RaderaDå när barnen var små (äldsta 4 år) bodde vi 5 pers på ca 75 kvadrat. Det var alldeles för trångt! Nu bor vi 5 pers, 7&8&11 & 2xca 40 på runt 200 kvadrat, med ca 30 kvadrat till sen när vi får huset färdigrenoverat. Det är ganska exakt vad jag tycker vi behöver nu, men så inkluderar det också varsitt arbetsrum för mej och maken.
SvaraRaderaDet är stor skillnad på om man har nybyggt smart planerat eller gammalt/dåligt planerat tycker jag. Med bra planering behöver man inte så många kvadrat! i så fall hade vi nog klarat oss med mindre, men under 100 - helst inte! (även om jag känner många som bor så, i storstäder)
Oj, det första var trångt!
RaderaDet där med att jobba hemma förutsätter ju verkligen mera yta, när jag räknar med 130m2 åt oss tänker jag nog också mig att mitt arbetsrum är nån helt annanstans än där
Vi, två vuxna två små barn och en hund, bor på 120kvm. För tillfället har vi större än vi behöver men inom ett par år, då barnen får egna rum, kommer det vara perfekt för våra behov. Nästan lika viktigt som att huset är luftigt och rymligt är att vi har en egen gård! Att ha en stor terrass och en gård gör att det känns som att man har ett enormt hus och oändligt med utrymme tycker jag!
SvaraRaderaPlanen var att vi skulle bo på 57kvm (+liten balkong ) ännu ett tag, och visst hade det säkert också fungerat med rätt inställning. Ganska sjukt ändå att vi flyttade från 57kvm till 120kvm men ändå nästan halverade vårt bostadslån.
En egen terrass är super på sommaren, synd bara att sommaren är så kort. Men ja, gård och terrass gör nog att insidan får vara mindre, helt klart.
RaderaOch som många påpekat här i tråden får man nog anpassa boendet efter plånboken. Har man råd att INTE trängas är det ju en bra prioritering det också, på sätt och vis.
Vi är en 5-personers familj som tagit över en gård. Huset är mer än 200 m2 stort. Det sämsta med att ha stort hus är att det blir flera kvadrat att städa. Men det bästa med stort hus är att städningen går lätt när golvytorna är fria. Dessutom finns det mycket förvaringsutrymmen!
SvaraRaderaÅ, förvaringsutrymmen. Om vi nån gång hittar ett nytt hus hoppas jag på MASSOR av förvaring.
RaderaVi bor på lite över tvåhundra nu med vindsvåningen. Ja du vet ju hur vi bor.
SvaraRaderaVi bor för stort enligt min mening. Skulle jag renovera igen skulle det nog bli ett mindre hus. Gärna ett som man kunde elda varmt i nödfall.
Det är ju det där med uppvärmning och underhåll som oftast sätter stopp. Jag har inget emot stora hus som sådana (ert är ju t.ex. helt underbart) men just det där med att kunna elda varmt skulle verkligen vara skönt att veta att lyckas, om behov finns.
RaderaVi bor 4 personer på något under 100 m2. Det känns idealt nu, och jag hoppas på att barnen fortfarande vill dela rum när de blir stora. Klart att ett lite större hus skulle vara trevligt att ha, jag skulle inte säga nej till mer förvaringsutrymme, men det tänker jag lösa bland annat genom att göra om en kattvind till klädskåp.
SvaraRaderaBra idé. Det som är positivt med att bo i hus som inte har byggts med tanke på en själv är att man blir väldigt påhittig efter ett tag. Fantasi är aldrig fel.
RaderaFyra tämligen stora typer på 85m2. Och det är perfekt för väggarna är rätt placerade. Jag vill inte ha hus, trädgård eller annat som kräver nån som helst insats av mig. Så höghus det är vad jag vill bo i. Dessutom med gårdskarl som är värsta lyxen idag att det finns en sån.
SvaraRaderaDet låter som om ni hittat EXAKT det ni behöver. Yes!
RaderaJust nu bor vi uppdelat, ibland två personer i en etta på ca 38m2 (alldeles för litet), ibland två personer i ett hus på ca 80m2. Kan väl lugnt säga att alternativ två känns bättre, fast vi har inte riktigt bott in oss där ännu.
SvaraRaderaSå spännande! Läste lite på din blogg om sambo&särbo-ihopflytten. Lycka till, det känns som en ganska bra mjukstart, tycker jag!
RaderaDet har verkligen helt med rumsplaneringen att göra! Vi bor två vuxna och två lågstadiebarn på ca 170 kvadrat. Kvadratmetrarna i sig räcker absolut till, problemet är hur huset (inte) är planerat. Vardagsrummet är t.ex. bra mycket större än hela min lägenhet var under studietiden. Sjukt, egentligen! Sovrummen är däremot små och vi har jättejättelite förvaring. Vi älskar vårt gamla hus och kommer inte att byta till något mera praktiskt, men jag tror att 120-140 välplanerade kvadratmetrar skulle räcka riktigt bra.
SvaraRaderaMen det är en bra planering med små sovrum och stora sociala utrymmen. Det är nog så jag skulle prioritera om jag fick välja, också!
Radera120 kvadrat på två vuxna, ett barn och en hund är precis lagom. Vi behöver såpass stort då vi båda till största del jobbar hemifrån och behöver varsitt arbetsrum. Det som helt saknas är förvaringsutrymme av typen vind/källare. Det saknar jag.
SvaraRaderaJapp, jag och ett par av mina vänner diskuterade det här igår: är man mycket hemma och framförallt jobbar mycket eller delvis hemma ställer det helt andra krav på bostadens yta.
Radera2 vuxna, 2 barn och hund på 130 kvadrat, dock är huset i sin helhet 200 kvadrat så det finns också en stoor kallvind. Vårt hus är en gammal bondstuga, så rumsfördelningen är därefter. Utrymmet räcker mer än väl, men övervåningen är lite knasig, med två onödigt stora sovrum.. (byggda på 90-talet) Kan ju bra komma en dag då våra barn inte vill dela rum längre, så då blir det eventuellt att tänka om där lite.. Drömde också en gång om ett stort hus, nuförtiden tycker jag det räcker bra med ett mindre bara det finns en möjlighet för alla att få egen ro om man så önskar :)
SvaraRaderaKallvindar har jag ett lite småromantiskt förhållande till. Särskilt om de är fulla med gamla fynd. Fast sådana kallvindar är eventuellt lite svårhittade nuförtiden..?
RaderaTvå vuxna och två barn på 86 kvadrat, tvåplansradhus. Planlösningen är inte så bra. Saknar arbetsytor och förvaring i köket. Skulle gärna ha plats för ett matbord för fler än fyra personer också. Centralgarderob får jag bara drömma om. Sen har maken sitt kontor här hemma så det känns att väggarna börjar komma emot. Föreställer mig att 120 välplanerade kvadratmetrar skulle passa oss perfekt.
SvaraRaderaHoppas ni hittar något större innan det är för sent (alltså innan ni springer in i väggarna)
Radera"Måste bara kommentera det du skrev om Iduns rum på 6kvm som du anser räckte hur bra som helst. Vad tror du hon själv tyckte, och framförallt har du alls tänkt på vad hon skulle säga om det rummet som 15åring?? "
SvaraRaderaVilket I-lands problem. 3 barn kunde mycket väl dela på det, det är en inställningsfråga. De flesta i Finland är bortskämda med massor av utrymme. Globalt sett är det en väldigt liten minoritet barn som har egna rum!!! Vi bor 4 pers. katt, hund och 2 marsvin på 78 kavadratmeter. Passligt för en familj som är ute i ur och skur :)
Absolut ett I-lands problem, men så råkar vi ju faktiskt bo i ett I-land också. Varför skall man alltid jämföra med andra länder? Det är här vi bor och här har vi en viss levnadsstandard. Klart det är viktigt att komma ihåg att det finns länder som har det sämre ställt och hjälpa till där man kan men man måste också komma ihåg att även kulturen är annorlunda.
RaderaMan skall nog ha enormt bra inställning om man ska klämma in 3 barn på 6kvm, men det beror ju naturligtvis på flera faktorer (såsom familjedynamik, ålder och om man är ute i ur och skur eller inte). Är det inte en bra sak att man har utrymme att röra sig på?? Och att få ha ett eget rum och vara ifred i?? Varför bo trångt om man inte måste (kan ju vara att man måste t.ex. Av ekonomiska skäl)? Bara för att det globalt sett är många som gör det...
Det är så olika. Men ur miljösynpunkt är det förstås smartare med färre kvadrat att värma upp, där därför tänker jag att man kanske ibland väljer att bo trängre än man skulle vara tvungen...
RaderaSom liten delade jag 7 kvm med min lillasyster, det fungerade eftersom vi hade högsäng och våra saker förvarades delvis i vardagsrummet. I den två jag har nu misstänker jag att det bott en flerbarnsfamilj förut, eftersom det finns så många låga hängare i badrummet. Det handlar väl om vad man är van med, alla kan inte ha råd med ett sovrum per barn. Och så barnens personlighet förstås, jag skulle aldrig ha kommit på idén att vara missnöjd :)
RaderaVi bor stort och använder inte alla utrymmen heller. Huset på ca 200 kvadrat har inhyst stora familjer och efter vi tog över det (släktgård) så blev det ett par rum över. Idealet vore ett välplanerat hus på typ 130 kvadrat med ett redigt grovkök med bra förvaring. Med tanke på alla fritidsaktiviteter barnen och maken har så skulle vi klara oss långt på det i vår fyrapersoners familj samt ett drös med djur.
SvaraRaderaåsa
Det är intressant hur många vi är som tycker 130 kvadrat är idealet. Haha. Jag gillar det!
RaderaVi bor 4 pers på 68,5kvm. Här snackar vi compact living. Funkar så längemiminstingen är baby, får se sen. Det är bara det att vi verkligen inte vill flytta förvi trivs så bra och har satsat mycket på att få våra utrymmen att funka. Drömmer om fyrarummare på ca 80kvm (större drömmar har vi ej råd med i den här stan)
SvaraRaderaJa, det låter trångt! Och just som du säger: kvadratmeterpriset är verkligen helt olika beroende på var man bor. Hoppas ni hittar något sen när det blir dags att flytta vidare!
RaderaJo men vi är vana! Barnen vet ju inte om nåt annat heller. Det här huset är byggt efter kriget, och hela stora familjer har bott här i dessa små skoaskar. Då bodde man tätt inpå varann och hade inte samma behov av eget space. Eller kanske man hade behovet, men utrymmet fanns inte - då fick man väl gå ut på gården, om man ville vara ifred en stund. Så ur den synvinkeln känns det helt okej. Men, jag kanske ändrar mig när lillplutten lär sig gå, eller då storasyster vill ha barnrummet för sig själv med en kompus och slänger ut den lilla klängapan...
RaderaVi har just flyttat från 73,5 kvm höghuslägenhet till 178 kvm tvåvånings-egnahemshus. Det känns nästan "syndigt" stort på en 4 personers familj med två barn under 3 år (45 kvm/pers) :). Men oj, så jag njuter av att ha ett stort grovkök dit alla lakan och handdukar ryms, ett rejält stort badrum, lekrum och walk-in-closet!!
SvaraRaderaJa, som vi bor nu låter ert hus som en dröm! Vi har ju 90 kvadrat på fem pers, så kvadraten per person är väl ungefär som ni hade tidigare...
RaderaVi bor två vuxna och två förskolebarn på drygt 100kvm. Huset är rätt smart planerat, men eftersom vi behöver ett rum som kontor så har vi ett rum för lite. Flickorna delar rum, men skulle må bra av att ha eget. Dock anser jag det bra att de lär sig dela. MEN pga att de är tvillingar så lär de sig dela ändå. Dilemma! 140-160kvm skulle vara lagom, men jag skulle inte tacka nej till 200kvm. Vi skulle ha stor användning av ett gästrum och så skulle jag gärna ha syrummet i huset istället för i garaget.
SvaraRaderaPå min önskelista finns också både gäst- och arbetsrum. Vet inte hur jag riktigt skall kombinera det med att ha ett litet hus också, hehe. Det är inte så enkelt då ens egna önskningar går i kors.
RaderaOj vad intressant att läsa kommentarerna! Vi bor 5 personer i en fyra rummare på 76 kvm. 5&4 års Barnen delar sovrum o lille bebin kommer at flytta in med dem nästa år. Tycker inte barn behöver egna rum, men visst en egen vrå sen i skolåldern o tonåren.. vi har högsäng med tre sovplatser för att maximera golv o lekyta. Som tonåring satt eller låg man ju bara på sängen... det är ett gammalt hus men med fiffig planlösning så vi kan bo här tills vi dör. Aldrig för litet eller för stort. Ekonomiskt bra eftersom vi inte värmer upp sk onödig yta. Innan vi köpte detta bodde vi i 120kvm men det var för stort enligt mej. Med limited storagespace sparar man inte heller på onödigheter! less is more eller hur var det ;)
SvaraRaderaDet stämmer, ju mindre möjlighet man har att förvara grejer, desto mindre sparar man. MEN när man som vi flyttar från större till mindre, sorterar bort ALLT som inte behövs och ändå har för lite förvaring är det irriterande... Så vi ska se hur vi fortsätter det här levernet.
Radera