Skidklippet

Innan vi inledde fastan hade vi lagt in en klausul om att vi eventuellt ändå blir tvungna att tumma på regeln då det gäller skidutrustning. I flera år har vi tänkt skaffa skidor åt oss, och barnen hade vuxit ur alla skidor, den enda som hade vad hon behövde var Edda.

Sportlovet inleds i eftermiddag (tycker jag – att vänta till måndag med att börja räkna är ju bara onödigt) och i går insåg jag att jag måste göra något åt den här skidsituationen. Jag var fem före att gå in till Halpahalli för att se vad de har i skidväg, men så tänkte jag "skärp dig" och ringde mamma. Hon och jag har olika stora fötter, men jag hade för mig att hon har ett par skidor jag kanske kunde låna. Och det hade hon! Sen åkte jag till loppis och letade efter skor. Jag hittade bara ett par för barn, men plötsligt såg jag en lapp på väggen: "mera skidskor på vinden". Jag gick upp på vinden och hittade ett par bekväma, mörkblå skidskor med rätt bindning i fint skick för tre euro. Åt barnen har vi också lyckats hitta begagnade skidor och skor (ett par skor är lånade, resten är köpta för en betydligt billigare peng än nya skulle ha kostat), så nu är vi alla redo för sportlovet (Caj har också hittat låneskidor). Och jag är så nöjd över att jag inte tog den snabba vägen (eller det gjorde jag ju, för det här tog inte alls länge fast jag trodde det skulle göra det) och köpte nytt då jag inte ens vet om jag gillar att skida längre, jag har nämligen inte skidat sedan gymnasiet.