Det här livet alltså. Det bara rullar på. Varje dag har jag massor att göra, varje gång jag tänker "vad ska jag göra idag då?" kan jag besvara den frågan direkt, utan att blinka.
Jag börjar äntligen vara frisk. Eller jag ska kanske inte ropa hej ännu, det har jag redan gjort ett par gånger, förgäves. Men det är en seger i sig att jag kunde hålla alla mina åtta skolbesök i slutet av förra veckan utan att svimma. Roligt var det också, barnen var fantastiska och ställde smarta frågor, jag blev bjuden på en oerhört läcker middag, fick hänga med Mia (jag tror jag träffade henne varje dag hon var här, och det var kul!), både på middagen, på kaffe med Ellen och Lisen, och på en av hennes högstadielektioner som jag helt fräckt crashade för att få lite inspiration till mina egna skolbesök.
Den här veckan har jag inget inbokat, för första gången på länge. Fast skriva nytt hinner jag knappast, jag ska redigera båda höstens manus. Om det går. En konstig bil som eventuellt är hitsänd av ailens stör mig, den utstöter nåt konstigt infraljud som känns i hela kroppen (obs, på ett obehagligt sätt) och det enda som hjälper är att surfa runt på Facebook och klicka på konstiga länkar. Stackars, stackars mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar