Edda har fått tag i en blyertspenna och ritat ett tunt, lite böjt streck på min dator (under tangentbordet, på stället där jag vilar händerna, och över på pekplattan). Jag vet inte hur många gånger jag har trott att det är ett hårstrå, och har försökt plocka bort det. Varje gång, i samma stund som jag försöker greppa, minns jag plötsligt att det är ritat, och sen känner mig dum.
(Jag undrar om det i själva verket är ett litet trick hon spelar mig, gång på gång, på gång...)
29 april 2015
27 april 2015
Ett inlägg om städning
Oj nog ÄR det ju ändlöst det här städandet. (Och som jag går på om det kunde man ju tro att vi strävar efter tipptoppskick hos oss. Haha.)
"Att städa när man har småbarn är som att skotta snö i snöstorm" har jag hört nånstans, och precis så är det. Ett exempel: jag hade städat jättefint i köket idag. Sen bakade jag bullar och lagade mat och så var allt det förstört. Sen tvättade jag lite fönster (jag vet, undrens tid är inte förbi, det är bara ett år sen sist, rekord!) och måste flytta på sofforna, soffbordet och annat och det såg värre ut än nånsin. Vi åt kvällsmat, lämnade allt efter oss på bordet, barnen och Caj for på dans och jag satt mig ner för att skriva och då var det minsann inte läge att städa, ska jag tala om för er.
Nu har jag städat igen, det är jättefint (på vissa ställen, obs), men jag vet ju att det ser ut som ett bombnedslag efter frukosten igen.
Så där mal det på. Varje dag. Alltid när det är riktigt usligt tänker jag att det nog blir upprett nån gång. Det blir det alltid. Och ibland, när det är riktigt städigt, tänker jag dystert att det ändå inte är nån vits, för det blir snart eländigt igen.
Jag tror givetvis inte att jag är ensam om detta problem. Vi är säkert många som lever i västerländsk hushållshygienisk misär (alltså jag jämför mig på inga vis med dem som har problem med riktiga saker, jag har mer perspektiv än så. Nu känns detta klagande plötsligt mycket förmätet. Jag vill därför passa på att uppmana er att hjälpa t.ex. offren i Nepal. Här!)
Fast jag inbillar mig att det finns en grupp människor som alltid har det fint och fräscht i sitt kök, som kontinuerligt, vips vips, bara får undan all disk på studs. Som torkar lite fläckar med trasan medan de går genom livet. Som minns att vattna blommor och som aldrig har oanvändbara saker i sina garderober.
Jag hör bara inte till den gruppen.
"Att städa när man har småbarn är som att skotta snö i snöstorm" har jag hört nånstans, och precis så är det. Ett exempel: jag hade städat jättefint i köket idag. Sen bakade jag bullar och lagade mat och så var allt det förstört. Sen tvättade jag lite fönster (jag vet, undrens tid är inte förbi, det är bara ett år sen sist, rekord!) och måste flytta på sofforna, soffbordet och annat och det såg värre ut än nånsin. Vi åt kvällsmat, lämnade allt efter oss på bordet, barnen och Caj for på dans och jag satt mig ner för att skriva och då var det minsann inte läge att städa, ska jag tala om för er.
Nu har jag städat igen, det är jättefint (på vissa ställen, obs), men jag vet ju att det ser ut som ett bombnedslag efter frukosten igen.
Så där mal det på. Varje dag. Alltid när det är riktigt usligt tänker jag att det nog blir upprett nån gång. Det blir det alltid. Och ibland, när det är riktigt städigt, tänker jag dystert att det ändå inte är nån vits, för det blir snart eländigt igen.
Jag tror givetvis inte att jag är ensam om detta problem. Vi är säkert många som lever i västerländsk hushållshygienisk misär (alltså jag jämför mig på inga vis med dem som har problem med riktiga saker, jag har mer perspektiv än så. Nu känns detta klagande plötsligt mycket förmätet. Jag vill därför passa på att uppmana er att hjälpa t.ex. offren i Nepal. Här!)
Fast jag inbillar mig att det finns en grupp människor som alltid har det fint och fräscht i sitt kök, som kontinuerligt, vips vips, bara får undan all disk på studs. Som torkar lite fläckar med trasan medan de går genom livet. Som minns att vattna blommor och som aldrig har oanvändbara saker i sina garderober.
Jag hör bara inte till den gruppen.
26 april 2015
Fel riktning
Jag hade ju ett förskräckligt flyt här i februari och mars när jag skrev. Men sen hände något. Skrivandet blev segt som gamla inälvor (hm, ännu en analogi jag inte är helt säker på), fast jag bet ihop och fortsatte kämpa, tänkte att mitt flow bara gått över.
I lördags läste jag (igen) noga igenom ungefär hälften av det jag har skrivit och nu har jag tänkt om. Jag tror nämligen att min ovilja och mitt segande har att göra med att berättelsen i något skede har halkat in på ett spår som inte alls fungerar. Jag har inte kommit fram till det stället i min läsning ännu, men jag förbereder mig mentalt på att radera flera kapitel när jag kommer dit. Jag måste hitta en annan stig att styra in berättelsen på. En metod för att hitta den här nya inriktningen är att putsa och slipa och klippa och skriva till på det jag gillar, tänker jag. Då kan plötsligt nya möjligheter uppenbara sig, har jag märkt. Någon detalj som ger en vink om något som ska hända, eller en person som plötsligt blir viktigare än jag tänkt från början, och så vidare.
Och det jag putsar och slipar på just nu älskar jag fortfarande. Det är ett väldigt roligt projekt att skriva på, det här. (Jag hoppas verkligen att någon ska tycka om att läsa det också, sen när det nån gång blir klart.)
I lördags läste jag (igen) noga igenom ungefär hälften av det jag har skrivit och nu har jag tänkt om. Jag tror nämligen att min ovilja och mitt segande har att göra med att berättelsen i något skede har halkat in på ett spår som inte alls fungerar. Jag har inte kommit fram till det stället i min läsning ännu, men jag förbereder mig mentalt på att radera flera kapitel när jag kommer dit. Jag måste hitta en annan stig att styra in berättelsen på. En metod för att hitta den här nya inriktningen är att putsa och slipa och klippa och skriva till på det jag gillar, tänker jag. Då kan plötsligt nya möjligheter uppenbara sig, har jag märkt. Någon detalj som ger en vink om något som ska hända, eller en person som plötsligt blir viktigare än jag tänkt från början, och så vidare.
Och det jag putsar och slipar på just nu älskar jag fortfarande. Det är ett väldigt roligt projekt att skriva på, det här. (Jag hoppas verkligen att någon ska tycka om att läsa det också, sen när det nån gång blir klart.)
23 april 2015
Bokens och rosens dag
Jag måste verkligen säga att jag är imponerad av kulturlivet här på Åland. Idag, på bokens och rosens dag, ordnade Mariehamns bokhandel en bokmingelkväll. Det var Carina Karlsson (författare till Mirakelvattnet, som jag köpte och ser fram emot att läsa) Elspeth Randelin (en av Ytternäs skolas två superhjältebibliotekarier) och jag som var där, Carina och jag signerade böcker och Elspeth bistod med boktips åt de yngre läsarna. Ännu en mycket trevlig kväll.
Nu har jag ett skolbesök kvar nästa vecka, sen lugnar det ner sig på den sociala fronten. Det är så fantastiskt inrättat det här, att jag både får sitta för mig själv och skriva och läsa och träffa folk och prata. Jag blir mer och mer övertygad om att jag har världens bästa jobb. Hoppas jag får fortsätta med det här länge, länge.
Bonus: igår fick jag veta att Alberta Ensten och uppfinnarkungen har sålt slut. Så det blir en till upplaga. Wohoo! Jag är superglad. Det här är tredje gången en av mina böcker får tryckas om på grund av stor efterfrågan.
Nu har jag ett skolbesök kvar nästa vecka, sen lugnar det ner sig på den sociala fronten. Det är så fantastiskt inrättat det här, att jag både får sitta för mig själv och skriva och läsa och träffa folk och prata. Jag blir mer och mer övertygad om att jag har världens bästa jobb. Hoppas jag får fortsätta med det här länge, länge.
Bonus: igår fick jag veta att Alberta Ensten och uppfinnarkungen har sålt slut. Så det blir en till upplaga. Wohoo! Jag är superglad. Det här är tredje gången en av mina böcker får tryckas om på grund av stor efterfrågan.
22 april 2015
Utgivningsfesten
Igår var jag med om min första bokutgivningsfest. Av olika anledningar har det inte blivit av i och med de tidigare tre böckerna, men eftersom jag fick ordna festen tillsammans med Anna och Elspeth, skolans två alldeles ljuvliga barnboksbibliotekarier, blev det fest för Den falska Bernice!
Och ÅH, så roligt det var! Gästerna (ca 60 stycken) hade fått inbjudningskort, var uppklädda till tänderna och fick dricka bubbelvin och pommac ur glas på fot. Anna hade planerat och gjort jättegoda snittar, Chipster sponsrade med snacks och Ytternäs skola bistod både med utrymmen och med en rektor som gärna och villigt höll öppningstal. Så fantastiskt att kunna samarbeta med så fina och ivriga människor!
Tusen tack till alla som kom! Det var nästan perfekt (helt perfekt hade det varit om Joanna, som illustrerat böckerna, och Pia, som gjort ombrytningen, och Jonna, vår redaktör, också hade haft möjlighet att komma. Nästa gång!)
Och ÅH, så roligt det var! Gästerna (ca 60 stycken) hade fått inbjudningskort, var uppklädda till tänderna och fick dricka bubbelvin och pommac ur glas på fot. Anna hade planerat och gjort jättegoda snittar, Chipster sponsrade med snacks och Ytternäs skola bistod både med utrymmen och med en rektor som gärna och villigt höll öppningstal. Så fantastiskt att kunna samarbeta med så fina och ivriga människor!
 |
| Elspeth förbereder trakteringsbordet |
 |
| Rektor Antti håller ett öppningstal, flankerad av tre unga läsare |
 |
| Publiken lyssnar noga när jag berättar om att få idéer |
 |
| Mingel och mat |
 |
| Alla hade klätt upp sig |
 |
| Jag pratar med illustratör Hannamari Ruohonen |
 |
| ... och signerar |
 |
| ... och signerar |
 |
| ... och signerar |
 |
| Elspeth pratar med en av gästerna |
 |
| Förlaget bidrog med fina vinster till lotteriet |
 |
| Anna är inte bara en fena på böcker, utan också på mat! |
 |
| Mariehamns stadsdirektör Barbara Heinonen kom och hälsade på |
 |
| Min trevliga författarkollega Isela Valve var också på plats |
 |
| Här är vi, festfixarna! |
 |
| Karin, min trogna vän sedan barnsben, var på närvarande |
 |
| Likaså Anna Gullichsen, som turnerar på Åland denna vecka |
 |
| Annika, barnboksbibliotekarie och min forna Eckerölinjenkollega, och Isela |
 |
| En del började läsa direkt |
 |
| Ytternäs skola har antagligen världens bästa och mysigaste skolbibliotek |
 |
| Alla böckerna i serien (hittills) |
Tusen tack till alla som kom! Det var nästan perfekt (helt perfekt hade det varit om Joanna, som illustrerat böckerna, och Pia, som gjort ombrytningen, och Jonna, vår redaktör, också hade haft möjlighet att komma. Nästa gång!)
21 april 2015
Kyrkan + Gud = sant
Senast idag såg jag en tråd på Facebook där nån efterlyste en doppräst som inte pratar så mycket om Gud och Jesus. Jag har varit med om det i andra sammanhang också, t.ex. på församlingens sångstund, där en bekant efteråt uttryckte sin lättad över att programmet inte var så religiöst.
Det här tycker jag är riktigt skrattretande. Kyrkans uppgift är att prata om Gud och Jesus, det tror jag nog de flesta kan hålla med om. Det är smått förmätet att vilja ta del av kyrkans program och samtidigt hoppas på att prästen ska anpassa sig så mycket efter sina besökare att hen plockar bort orsaken till att kyrkan finns.
Visst kan man ha önskemål på innehållet i till exempel ett doptal, där tror jag nog att prästerna gärna diskuterar och försöker göra det så bra som möjligt. Men om man kräver att Gud och Jesus inte får nämnas tycker jag faktiskt att man har gått för långt. (Ungefär som att gå in i ett slakteri och vara sur för att de inte har något vegetariskt.) Om man inte vill ha med Gud på dopet kanske det är smartare att hålla en namngivningsfest istället?
Slut på dagens tant-rant.
Det här tycker jag är riktigt skrattretande. Kyrkans uppgift är att prata om Gud och Jesus, det tror jag nog de flesta kan hålla med om. Det är smått förmätet att vilja ta del av kyrkans program och samtidigt hoppas på att prästen ska anpassa sig så mycket efter sina besökare att hen plockar bort orsaken till att kyrkan finns.
Visst kan man ha önskemål på innehållet i till exempel ett doptal, där tror jag nog att prästerna gärna diskuterar och försöker göra det så bra som möjligt. Men om man kräver att Gud och Jesus inte får nämnas tycker jag faktiskt att man har gått för långt. (Ungefär som att gå in i ett slakteri och vara sur för att de inte har något vegetariskt.) Om man inte vill ha med Gud på dopet kanske det är smartare att hålla en namngivningsfest istället?
Slut på dagens tant-rant.
20 april 2015
Allt måste inte löna sig
Att sannfinländarna är Finlands näst största parti gör mig orolig och rädd. Jag drar paralleller till Tyskland på trettiotalet, hur liknande tankegångar smög sig in och vad det ledde till. Hur nazisterna använde sig av massornas passivitet, eller tystnad, och senare rädsla, för att nå resultat. När man märkte vad som höll på att ske var det alldeles för sent.
Av förekommen anledning har vi diskuterat rasism och främlingsfientlighet rätt mycket här hos oss på sista tiden. Debatterna i tidningen och vissa riksdagskandidaters otroligt plumpa och rasistiska uttalanden är skrämmande. Oroväckande är också hur låg tröskeln har blivit för att svartmåla invandrare och helt offentligt uttala sig kränkande och nedlåtande, fördomsfullt och föraktfullt. Som om rasism var någon form av allmän sanning.
Caj sa, klok som vanligt: det är underligt att alla, både ja- och nejsidan, när det handlar om att ta emot flyktingar, alltid argumenterar utgående från vad som lönar sig. De som är emot att ta emot flyktingar eller öka invandringen säger att det är för dyrt, att det blir otryggt och farligt, att våldtäkterna ökar och att det på alla plan är ett minus. De som säger ja framhåller att det i förlängningen innebär mer skattepengar samt eventuella kulturella vinster. Men. Det finns fortfarande ingen som säger: nej, vi vet inte exakt hur det kommer att gå, ja, många finländare kommer känna sig otrygga inför det okända i att få in en annan kultur på hemmaplan, ja, det kostar samhället pengar, men vi tar emot dem ändå, för det blir bättre för dem. För att vi alla är medmänniskor och för att det är humant att hjälpa dem som har det sämre. Vi har råd med det.
För det är ju verkligen så. Att även om det skulle kosta oss något att ta emot dem som behöver det är vår eventuella förlust så väldigt, väldigt liten i förhållande till hur stor deras vinst i allmänhet är. Och det borde räcka.
Av förekommen anledning har vi diskuterat rasism och främlingsfientlighet rätt mycket här hos oss på sista tiden. Debatterna i tidningen och vissa riksdagskandidaters otroligt plumpa och rasistiska uttalanden är skrämmande. Oroväckande är också hur låg tröskeln har blivit för att svartmåla invandrare och helt offentligt uttala sig kränkande och nedlåtande, fördomsfullt och föraktfullt. Som om rasism var någon form av allmän sanning.
Caj sa, klok som vanligt: det är underligt att alla, både ja- och nejsidan, när det handlar om att ta emot flyktingar, alltid argumenterar utgående från vad som lönar sig. De som är emot att ta emot flyktingar eller öka invandringen säger att det är för dyrt, att det blir otryggt och farligt, att våldtäkterna ökar och att det på alla plan är ett minus. De som säger ja framhåller att det i förlängningen innebär mer skattepengar samt eventuella kulturella vinster. Men. Det finns fortfarande ingen som säger: nej, vi vet inte exakt hur det kommer att gå, ja, många finländare kommer känna sig otrygga inför det okända i att få in en annan kultur på hemmaplan, ja, det kostar samhället pengar, men vi tar emot dem ändå, för det blir bättre för dem. För att vi alla är medmänniskor och för att det är humant att hjälpa dem som har det sämre. Vi har råd med det.
För det är ju verkligen så. Att även om det skulle kosta oss något att ta emot dem som behöver det är vår eventuella förlust så väldigt, väldigt liten i förhållande till hur stor deras vinst i allmänhet är. Och det borde räcka.
17 april 2015
Min hjärna har tagit helg
Jag kommer inte på en enda rätt som går snabbt och lätt att laga (och som jag framförallt är sugen på). Vad äter ni till middag idag? Kanske jag kan få nån bra idé?
14 april 2015
Världens roligaste fråga
Maria söker sig in i sin skrivbubbla medan jag går i motsatt riktning, men med samma resultat: jag är nästan inte alls på internet just nu.
Jag turnerar den här veckan, jag träffar elever från sju olika skolor, de flesta eleverna går i trean eller fyran. Tio gånger drar jag min presentation sammanlagt, 45 minuter i taget. Nu är jag halvvägs.
Än har jag inte tröttnat, eleverna är så olika i alla klasser, inget tillfälle är det andra likt. Och eleverna är både härliga och roliga, har smarta kommentarer och funderingar och ofta kommer de överraskande väl ihåg detaljer från mina böcker.
Till ett av dagens besök fick jag tre A4:or, fulla med frågor. Många frågor var sådana jag ofta får: "var hittar du inspiration?", "vilken av dina böcker tycker du bäst om?", eller "hur länge tar det att skriva en bok?" Men också idag fick jag några överraskande guldkorn. T.ex. "Känner du nån pensionär?" och (min personliga favorit:) "Kan du inte skriva en bok som heter 'Här har jag varit förr'?"
11 april 2015
Tvivelaktiga källor
Bland annat det här hittade jag på nätet när jag försökte ta reda på vad det kan tänkas kosta att köpa en vild björn:
There is a wide variety of bears on the market today. In the last several years bears have become increasingly affordable to the average consumer. You first need to ask yourself what kind of bear you are looking to buy. You can choose from the black bear, the brown bear, the kodiak bear, the sun bear or the ever popular polar bear. If you are considering buying a more endangered species like the polar or the kodiak bear then you are going to need to look more into the black market, and that could cost you. For example, when i bought my kodiak bear back in 02 i had to deal with some sketchy characters that ended up (for lack of a better term) screwed me. I ended up paying 57,000 USD. This ended up being a big mistake because i could have gotten a female (the more preferable of the genders) for only 51,500 USD. More recently, I have just made a fantastic purchase of a female brown bear for 25,000 USD that i play with on a nearly daily basis. When buying a bear you have to know that it is NOT just the original cost of the bear, but the other things you need to buy. Like food for example, you need to have at least fifty pounds of beets on hand at all times because bear do in fact eat beets. All of these costs add up and you need to have the funds to support it.
But in the end, if you have to ask how much a bear costs, you cant afford it.
Livet som författare är väldigt varierande och intressant.
There is a wide variety of bears on the market today. In the last several years bears have become increasingly affordable to the average consumer. You first need to ask yourself what kind of bear you are looking to buy. You can choose from the black bear, the brown bear, the kodiak bear, the sun bear or the ever popular polar bear. If you are considering buying a more endangered species like the polar or the kodiak bear then you are going to need to look more into the black market, and that could cost you. For example, when i bought my kodiak bear back in 02 i had to deal with some sketchy characters that ended up (for lack of a better term) screwed me. I ended up paying 57,000 USD. This ended up being a big mistake because i could have gotten a female (the more preferable of the genders) for only 51,500 USD. More recently, I have just made a fantastic purchase of a female brown bear for 25,000 USD that i play with on a nearly daily basis. When buying a bear you have to know that it is NOT just the original cost of the bear, but the other things you need to buy. Like food for example, you need to have at least fifty pounds of beets on hand at all times because bear do in fact eat beets. All of these costs add up and you need to have the funds to support it.
But in the end, if you have to ask how much a bear costs, you cant afford it.
Livet som författare är väldigt varierande och intressant.
Under bordet
Tiden mellan ljuvliga 1,5 år och tvåårstrotsens inträde var försvinnande kort.
Exempel 1: Edda vägrar ofta i något skede av måltiden att sitta på sin stol och äta som man ska, hon äter hellre UNDER matbordet. I dag försvann hon plötsligt (igen) och när jag kikade ner under bordet satt hon där och åt gurka och äpple.
Exempel 2: När hon inte får som hon vill kastar hon sig raklång på mage på golvet och skriker "neeeeej".
Exempel 3: Om jag försöker trösta henne när hon inte har lust att bli tröstad slingrar hon sig iväg som en ål och vrålar "sluuuuuuta Mamma".
Exempel 4: Om jag föreslår något hon inte har lust med, svarar hon bara sakligt "nej", som om hennes åsikt i frågan om huruvida hon t.ex. ska ha ytterkläder på när hon går ut verkligen är lika avgörande som min.
Exempel 5: Hon grälar på mig när jag inte gör som hon vill. I förrgår, när jag försökte läsa för stora flickorna och Edda inte hade lust att lyssna befallde hon mig först att sluta, och när jag inte gjorde som hon sa höjde hon ett pekfinger, vickade på det förmanande och sa "nåå, nåå". (Så gör ju inte ens vi.)
Exempel 1: Edda vägrar ofta i något skede av måltiden att sitta på sin stol och äta som man ska, hon äter hellre UNDER matbordet. I dag försvann hon plötsligt (igen) och när jag kikade ner under bordet satt hon där och åt gurka och äpple.
Exempel 2: När hon inte får som hon vill kastar hon sig raklång på mage på golvet och skriker "neeeeej".
Exempel 3: Om jag försöker trösta henne när hon inte har lust att bli tröstad slingrar hon sig iväg som en ål och vrålar "sluuuuuuta Mamma".
Exempel 4: Om jag föreslår något hon inte har lust med, svarar hon bara sakligt "nej", som om hennes åsikt i frågan om huruvida hon t.ex. ska ha ytterkläder på när hon går ut verkligen är lika avgörande som min.
Exempel 5: Hon grälar på mig när jag inte gör som hon vill. I förrgår, när jag försökte läsa för stora flickorna och Edda inte hade lust att lyssna befallde hon mig först att sluta, och när jag inte gjorde som hon sa höjde hon ett pekfinger, vickade på det förmanande och sa "nåå, nåå". (Så gör ju inte ens vi.)
9 april 2015
Dagens citat
"Alltså internet får mig att må psykiskt dåligt. Det tar ju aldrig slut."
Ja, det kan tyckas konstigt att jag väljer att citera mig själv här på bloggen, särskilt som bloggen finns på internet och den redan handlar om mig alldeles tillräckligt utan att jag behöver och citera mig, till råga på allt. Men. Exakt det här sa jag just till Caj och jag kände samtidigt jag uttalade orden hur sant det är, så sant att jag måste skriva upp det här. Lite som med rymden, nästan.
Å ena sidan erbjuder Internet hur mycket användbart som helst, å andra sidan är det ett svart hål som äter upp mig tills timmarna bara rinner ut mellan tangenterna och det bultar bakom pannbenet och det enda jag har sett är vad hundratals människor har delat med sig av för länkar (t.ex. en hund som såg sin husse. Det var hemskt sött.) Internet är som en konstig drog eller nåt. Varje kväll sitter jag och känner hur jag hela tiden är på väg bort från datorn, jag ska bara kolla det ena och det andra, och så är klockan plötsligt halv elva, halv tolv eller något ännu värre (fast det händer sällan) och jag vet att jag kommer vara trött i morgon. Också. Det är stressigt och obehagligt och jag vet inte när det blev så här, att jag inte riktigt vill sitta här men ändå dras till skärmen som ett gem till en neodymmagnet.
8 april 2015
Så här gick det med fastan
Jag har ju hållit på och fastat här i fyrtio dagar eller så. Ingen facebook när barnen är vakna, inget godis och inga bullar och andra sötsaker. Nu tänkte jag avlägga rapport.
Det har gått ganska bra. Svårast var faktiskt att avstå från Facebook. Det som underlättade mycket var att jag tog bort appen från telefonen, i måndags installerade jag den på nytt, men redan på kvällen tog jag bort den igen. För det mesta har jag klarat av att hålla mig borta från att kolla mitt flöde, men några svackor har jag haft, kanske två dagar, totalt.
Enligt den kristna traditionen brukar man ha paus i fastan på söndagar, och det har jag haft (inte alla söndagar, men många), och jag har märkt att det lägger ytterligare en dimension till fastandet. Jag har mycket lättare för att vara konsekvent om jag inte får provsmaka (bokstavligen) på mitt vanliga liv med jämna mellanrum. Jag har varit utan godis hela fastan (också på söndagar), det gick galant. Lite kakor och bullar har jag ätit, men bara en dag i veckan, på pausdagen oftast (en gång flyttade jag pausdagen, det var lite fusk kanske, men man får ju göra som man vill), och jag var också mycket mer sugen på bakverk de måndagar efter att jag hade ätit nåt gott på söndag.
Få se vad jag hittar på nästa år. Det är nyttigt att ge avkall på saker under en längre period, jag är ganska säker på att jag inte är den enda människan i världen som mår bra av att välja bort något som slukar hennes tid eller energi eller hälsa.
Det har gått ganska bra. Svårast var faktiskt att avstå från Facebook. Det som underlättade mycket var att jag tog bort appen från telefonen, i måndags installerade jag den på nytt, men redan på kvällen tog jag bort den igen. För det mesta har jag klarat av att hålla mig borta från att kolla mitt flöde, men några svackor har jag haft, kanske två dagar, totalt.
Enligt den kristna traditionen brukar man ha paus i fastan på söndagar, och det har jag haft (inte alla söndagar, men många), och jag har märkt att det lägger ytterligare en dimension till fastandet. Jag har mycket lättare för att vara konsekvent om jag inte får provsmaka (bokstavligen) på mitt vanliga liv med jämna mellanrum. Jag har varit utan godis hela fastan (också på söndagar), det gick galant. Lite kakor och bullar har jag ätit, men bara en dag i veckan, på pausdagen oftast (en gång flyttade jag pausdagen, det var lite fusk kanske, men man får ju göra som man vill), och jag var också mycket mer sugen på bakverk de måndagar efter att jag hade ätit nåt gott på söndag.
Få se vad jag hittar på nästa år. Det är nyttigt att ge avkall på saker under en längre period, jag är ganska säker på att jag inte är den enda människan i världen som mår bra av att välja bort något som slukar hennes tid eller energi eller hälsa.
7 april 2015
Den falska Bernice
"Bi-Keps är så förgrymmad att han gnisslar tänder. Sedan flera månader tillbaka sitter han och hans skurkar inlåsta i fängelset. Och allt är pensionärsmaktens fel! Men så uppenbarar sig en möjlighet till hämnd. Mästerskurken Holly Moms, specialist på kemi, hypnos och spagat, ska släppas ut från fängelset. När det visar sig att hon sedan tidigare har en del otalt med pensionärsmaktens ledare, Bengta-Louise af Pärlemor, hamnar pensionärsmakten i verklig fara."
Kan ni gissa vad jag hittade i postlådan i morse? Jo, Den falska Bernice! Äntligen, äntligen, äntligen! Bok tre i serien om Patrik och Pensionärsmakten är här, den fjärde boken jag har skrivit (hittills). Min trogna vapendragare Joanna Vikström Eklöv står för illustrationerna och begåvade Pia Lehtinen har gjort layouten.
Susanna på Schildts & Söderströms meddelar att samtliga böcker i serien går att köpa till kampanjpris (det rekommenderade priset -35%), för 11,70€/styck, i förlagets webbshop. Genom att skriva in kampanjkoden "Bernice" aktiveras rabatten. Easy peasy.
(Genom att klicka på titlarna kommer ni vidare till respektive bok i serien.)
Patrik och Pensionärsmakten
Irene och sedelsugen
Den falska Bernice
3 april 2015
Skärtorsdagen som gjorde skäl för sitt namn
Del ett:
(Jonas, Saija, Lone och jag i köket.)
Lone: Idag fick pappa ett sår. Han började gråta.
Jag: Oj, vad säger du. Är det sant Jonas?
Jonas: Nästan, jag skar mig i fingret och Lone blev så förskräckt att hon blev jätteledsen. Det var ju du som grät, minns du Lone?
Jag: Får jag se?
(Jonas visar fram sin tumme som saknar en stor bit på ändan.)
Jonas, halvt skamset skrattande: det var när jag hackade lök till pizzasåsen. Och jag hittade aldrig biten.
Jag: Neej! Usch! Och jag som dessutom är vegetarian nuförtiden, haha. Tänk om jag äter upp den.
Jonas: absurt att gå från vegetarian till kannibal!
Del två, en stund senare. Caj (som inte var med om diskussionen ovan), Saija, Jonas och jag i köket.
Jonas: hämtar du två skedar så smakar vi av såsen Caj.
(Caj hämtar skedar som de doppar i såsen och smakar.)
Jag: Hur är det?
Caj: Gott. Men starkt på något sätt.
Jonas, Saija och jag, i olika varianter: Det är säkert tummen, haha.
Caj: Tummen?
Vi hjälps åt att berätta om incidenten.
Caj: vänta lite (spottar ut något). Den här?
När vi tittar noga har Caj faktiskt råkat få Jonas borttappade tumbit i munnen. Det finns ungefär 1,5 liter sås och mängden Caj fått upp är ungefär ett kryddmått. På den pyttelilla skinnbiten ser vi till och med en del av fingeravtrycket. Hur osannolikt är det inte att skinnbiten har hamnat i den mikroskopiska mängd tomatsås som Caj fick på sin sked? Svar: helt sjukt osannolikt. Vi skrattar oss halvt till döds och äter pizza utan att behöva vara rädda för att få i oss av min brorsas tumme (fler gånger).
(Jonas, Saija, Lone och jag i köket.)
Lone: Idag fick pappa ett sår. Han började gråta.
Jag: Oj, vad säger du. Är det sant Jonas?
Jonas: Nästan, jag skar mig i fingret och Lone blev så förskräckt att hon blev jätteledsen. Det var ju du som grät, minns du Lone?
Jag: Får jag se?
(Jonas visar fram sin tumme som saknar en stor bit på ändan.)
Jonas, halvt skamset skrattande: det var när jag hackade lök till pizzasåsen. Och jag hittade aldrig biten.
Jag: Neej! Usch! Och jag som dessutom är vegetarian nuförtiden, haha. Tänk om jag äter upp den.
Jonas: absurt att gå från vegetarian till kannibal!
Del två, en stund senare. Caj (som inte var med om diskussionen ovan), Saija, Jonas och jag i köket.
Jonas: hämtar du två skedar så smakar vi av såsen Caj.
(Caj hämtar skedar som de doppar i såsen och smakar.)
Jag: Hur är det?
Caj: Gott. Men starkt på något sätt.
Jonas, Saija och jag, i olika varianter: Det är säkert tummen, haha.
Caj: Tummen?
Vi hjälps åt att berätta om incidenten.
Caj: vänta lite (spottar ut något). Den här?
När vi tittar noga har Caj faktiskt råkat få Jonas borttappade tumbit i munnen. Det finns ungefär 1,5 liter sås och mängden Caj fått upp är ungefär ett kryddmått. På den pyttelilla skinnbiten ser vi till och med en del av fingeravtrycket. Hur osannolikt är det inte att skinnbiten har hamnat i den mikroskopiska mängd tomatsås som Caj fick på sin sked? Svar: helt sjukt osannolikt. Vi skrattar oss halvt till döds och äter pizza utan att behöva vara rädda för att få i oss av min brorsas tumme (fler gånger).
Påsklov
Vi är i Vasa hos Jonas och Saija. I går var en helt fantastisk dag på många sätt.
1. Vi åkte hela familjen och hälsade på hos Jungerstens. Sara och Marcus alltså. Vi pratade om höns och hur man vill leva, fick äta en delikat kladdkaka och jag var alldeles proppfull av energi efteråt, så där som jag blir av att träffa trevliga människor.
2. Jag lyckades speedshoppa tråkiga nödvändigheter. Barnen behövde en massa saker: underbyxor, gummistövlar, strumpbyxor, utebyxor, påskpysselmaterial och chokladkaniner, jag handlade allt på en kvart vid Halpa-Halli, hittade till och med stövlarna jag sökte i snygg färg i exakt rätt storlek nedsatta till fem euro. Flax.
3. Vi var med om en otroligt underlig incident som fick oss att skratta oss halvt fördärvade. Jag ska berätta om den i nästa inlägg. Skärtorsdagen gjorde skäl för sitt namn, kan man säga.
4. Hanna och Vicci kom hit på middag i går, vårt vanliga gäng var alltså samlat igen. Vi dök direkt in på en massa tunga och intressanta och privata ämnen och satt och pratade till närmare två på natten medan vi ät delikat, hemlagad pizza. Nog är jag tacksam över att få fortsätta dela livet med människor som har känt mig sen vi föddes, det är så lätt att prata om saker och förstå dem i ett sammanhang när man känner till en människas bakgrund.
Slutsats: fortsätter påsken i den här stilen kommer den att bli en högtid i särklass. Dessutom hade jag sovmorgon i morse. Fruktansvärt behagligt.
*****
Bonus: Edda och Lone leker bättre tillsammans än nånsin. I morse hördes gapskratt med jämna mellanrum från övre våningen. Jag gick upp och frågade vad de gör.
Edda: Katta (skrattar)
Lone: Vi vill ifed (Vi vill vara ifred)
Så oerhört mysigt.
1. Vi åkte hela familjen och hälsade på hos Jungerstens. Sara och Marcus alltså. Vi pratade om höns och hur man vill leva, fick äta en delikat kladdkaka och jag var alldeles proppfull av energi efteråt, så där som jag blir av att träffa trevliga människor.
 |
| Sara och Elvina |
2. Jag lyckades speedshoppa tråkiga nödvändigheter. Barnen behövde en massa saker: underbyxor, gummistövlar, strumpbyxor, utebyxor, påskpysselmaterial och chokladkaniner, jag handlade allt på en kvart vid Halpa-Halli, hittade till och med stövlarna jag sökte i snygg färg i exakt rätt storlek nedsatta till fem euro. Flax.
3. Vi var med om en otroligt underlig incident som fick oss att skratta oss halvt fördärvade. Jag ska berätta om den i nästa inlägg. Skärtorsdagen gjorde skäl för sitt namn, kan man säga.
4. Hanna och Vicci kom hit på middag i går, vårt vanliga gäng var alltså samlat igen. Vi dök direkt in på en massa tunga och intressanta och privata ämnen och satt och pratade till närmare två på natten medan vi ät delikat, hemlagad pizza. Nog är jag tacksam över att få fortsätta dela livet med människor som har känt mig sen vi föddes, det är så lätt att prata om saker och förstå dem i ett sammanhang när man känner till en människas bakgrund.
Slutsats: fortsätter påsken i den här stilen kommer den att bli en högtid i särklass. Dessutom hade jag sovmorgon i morse. Fruktansvärt behagligt.
*****
Bonus: Edda och Lone leker bättre tillsammans än nånsin. I morse hördes gapskratt med jämna mellanrum från övre våningen. Jag gick upp och frågade vad de gör.
Edda: Katta (skrattar)
Lone: Vi vill ifed (Vi vill vara ifred)
 |
| (Foto: Saija) |
Så oerhört mysigt.
1 april 2015
Vilken dag!
När jag stod och vek (vikte?) tvätt i sovrummet i morse plingade det till i telefonen. Det var fem* mail från kulturfonden, fyra av mina ansökningar fick avslag men en, den jag hoppats nästan allra mest på, hade godkänts! Jag fick ett ettårigt arbetsstipendium och kan fortsätta skriva så fingertopparna glöder.
Och inte nog med det, i dag har man offentliggjort vilka verk som har nominerats till Nordiska rådets barn-och ungdomslitteraturpris och Åland har nominerat Alberta Ensten och uppfinnarkungen! Gissa om jag är glad! Det är en sån ofantlig ära att för en stund få ingå i samma sammanhang som Maria Turtschaninoff, Jakob Wegelius och Frida Nilsson (deras böcker finns också bland de nominerade).
*att alla fem mailen kom på samma gång är en grov lögn men vad gör man inte för att förtäta ett textavsnitt. Jag tränar där jag kan.
April, april
Barnen (de äldsta, alltså) har längtat ihjäl sig efter första april. När man får luras.
Hittills, bland annat:
- Tejp på osthyvelns öppning (jag blev själv tvungen att byta sida på den för att det skulle fungera, men det gjorde liksom inte så mycket, så länge jag var förvånad när det inte gick att skära i osten)
- Tejp på vattenkranen (de påpekade att jag nog borde tvätta händerna genast, så där annars bara, dessutom höll de på att testa hur det fungerade när jag kom in, så jag blev inte jätteförvånad.)
- "Mamma, om man har sånt där svart skräp under ögonen så är det ögonloppor". Det hade de lärt sig i skolan.
- Och mitt aprilskämt: "tyvärr så är all vår mat slut, så ni får flingor och vatten till frukost." "NEEEJ!" (undrar vad det säger om vår familj att de trodde på det, hahaha.)