Fel riktning

Jag hade ju ett förskräckligt flyt här i februari och mars när jag skrev. Men sen hände något. Skrivandet blev segt som gamla inälvor (hm, ännu en analogi jag inte är helt säker på), fast jag bet ihop och fortsatte kämpa, tänkte att mitt flow bara gått över.

I lördags läste jag (igen) noga igenom ungefär hälften av det jag har skrivit och nu har jag tänkt om. Jag tror nämligen att min ovilja och mitt segande har att göra med att berättelsen i något skede har halkat in på ett spår som inte alls fungerar. Jag har inte kommit fram till det stället i min läsning ännu, men jag förbereder mig mentalt på att radera flera kapitel när jag kommer dit. Jag måste hitta en annan stig att styra in berättelsen på. En metod för att hitta den här nya inriktningen är att putsa och slipa och klippa och skriva till på det jag gillar, tänker jag. Då kan plötsligt nya möjligheter uppenbara sig, har jag märkt. Någon detalj som ger en vink om något som ska hända, eller en person som plötsligt blir viktigare än jag tänkt från början, och så vidare.

Och det jag putsar och slipar på just nu älskar jag fortfarande. Det är ett väldigt roligt projekt att skriva på, det här. (Jag hoppas verkligen att någon ska tycka om att läsa det också, sen när det nån gång blir klart.)