Den stora hårdagen

Jag har gjort något som har potential att bli en stor flopp: jag har bokat frissatid i morgon mellan 12.30 och 14.30. Jag ska både klippa och färga håret. Det som gör att detta eventuellt är ett dumt tilltag är att jag är ensam med Edda. Jag har emellertid planerat att hon ska sova då (utanför frissans skyltfönster), det brukar hon göra precis den här tiden (hemma, dock). Hoppas alltså på en extremt vanlig dag, så där beträffande Eddas dagssömn. I övrigt hoppas jag förstås på att det ska bli spektakulärt.

Sist jag var till samma frissa såg jag ut så här efteråt:

bild från Saxofönens facebookfeed

Frissan testade en ny locktång på mig som jag flera gånger efteråt har varit frestad att investera i, men jag har låtit bli, dels för att den är så dyr, dels för att jag har på känn att den inte skulle sälla sig till den här listan. ("Mamma, varför har du ALLTID knåka", brukar mina äldre barn fråga, ofta.)

Det här är länge sedan. Nästan ett halvt år. Och så här ser mitt hår ut nu. Långt (det är över ett år sedan jag klippte det, senast färgade jag det bara) och jätteslitet i topparna. Många olika nyanser på grund av utväxt och nästan ingen färg kvar i resten av håret heller. Det kan inte bli så mycket sämre.

Jag har tänkt klippa bort allt som är nött och färga det riktigt rött. I övrigt fortsätter jag väl som förr, bara att knåkan är lite rödare.