Bilen betedde sig underligt. Eftersom både min man och vår diskmaskin har kollapsat de senaste dagarna tog jag inte de knakande ljuden riktigt på allvar, inget hände ju, men när ratten började glappa och styrningen kändes annorlunda än vanligt körde jag bilen till verkstan raka vägen från dagis.
Det var tur.
Staget som förenar ratten med hjulet hade nämligen gått ur led. Gängorna var helt slut och om jag hade kört några hundra meter till (om ens så långt) kunde jag ha förlorat kontrollen över styrningen, kört över på fel sida av vägen, varit med om en hemsk bilolycka. Både reparatören och mannen i receptionen vid Wetteri såg lätt skakade ut och berättade gång på gång hur illa det kunde ha gått. Vilken tur vi hade.
Jag är så tacksam över att inget hände. Och tacksam över att min snälla kollega Nicken kunde komma och hämta oss nästan direkt där vi stod strandade utanför verkstaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar