Barnen. Vill. Inte. Städa.
Vi har inte världens bästa förvaring här (gammalt hus) och det blir fort kaotiskt. Vilket betyder att det nästan jämt är kaotiskt, tyvärr, vi är inte så jättenoga även om jag blir stressad av att alltför mycket saker ligger framme. Att de dessutom har tillgång till alla sina leksaker hela tiden gör att det är väldigt mycket som kommer fram så fort de sätter igång. Men en gång om dagen, eller varannan dag, skulle det vara önskvärt att få bort deras leksaker från resten av huset och helst på rätt plats i deras rum.
Jag säger bara: Dockor, dockkläder, plastmat, saxar, tejp, oändliga mängder papper, pärlor, pärlor, pärlor, band, leksakskastruller, garn, stickor, mjukisdjur, pussel, böcker, böcker, utklädningskläder, vattenfärger, penslar, stämplar av olika slag, muminhus, plastpåsar, sönderklippta emballage, snäckor, kottar de hittade förra året, tejp, (tejp!!! argh), klistermärken, kritor, paljetter och så vidare. ÖVER HELA HUSET. Nästan varje dag.
Det är viktigt att de får leka tycker jag. Jag vill inte begränsa dem genom att bara låta dem leka med en sorts leksaker åt gången, för det är ofta i de där knäppa kombinationerna den bästa typen av kreativitet föds. De är verkligen suveräna på att leka. Men lika roligt som de tycker att det är att leka, lika hemskt tycker de att det är att städa.
Till en början, när de var yngre, gick det bra att skapa karnevalstämning kring städandet, allt var roligt och gick som en dans, vi hjälptes åt. Men numera är de smartare och går inte på sådana lumpna trick.
Vi har hjälpt dem. De har måst städa själva. De har fått städa i fred, med dörren stängd. Vi har bett dem göra det på tid. Vi har dragit in lördagsgodiset om de inte städar. Inget fungerar i längden.
Vi har dock inte belönat dem så att de får någon grej (bevare mig väl, det är ju bara att skaffa ännu fler saker att bråka om) eller pengar, för min filosofi är att man skall vilja sköta om sina saker, annars har man för många.
Till slut, i torsdags, meddelade vi att om de inte städar NU (efter fyra dagars ihållande irritation och gräl) tömmer vi deras rum på saker. De valde att inte städa. Och en stund senare bar Caj och jag med gemensamma krafter ut alla deras saker.
Nu är alla deras leksaker i mitt arbetsrum. Utom böckerna.
Efter den initiala vreden saknar de inte sakerna det minsta. De vräker soffkuddarna i golvet istället. Flyttar om möblerna, plockar ut de tomma lådorna ur skrivbordet och bygger om dem till ett bibliotek. Har hur kul som helst.
Nu vill de helst att vi gör så i fortsättningen att vi låter dem leka med några saker åt gången och att deras rum är tomt jämt. (Det var ju inte SÅ vi tänkt att det skulle gå). Mitt arbetsrum blir i så fall en leksakscenral. Oh no.
 |
| Leksakscentralen |
Detta är småsaker, absolut. Men fy vad jobbigt det är att vara förälder ibland. Det är helt omöjligt att veta hur man skall göra.
(Och när barnens rum för en gångs skull är tomt tog vi tag i saken och tänkte att vi gör om i deras rum lite, Caj flyttade in deras gamla sängar från skjulet i matrummet, den enas färg hade börjat flaga och jag började skrapa den ena sängen och nu blev matrummet fullt av målarfärgsflagor och damm och sängdelar så nu är det råddigt där i alla fall, trots att det inte är leksaker den här gången. Jag får lust att sälja allt vi äger och har på Huuto bara för att få lite lugn och ro i ögonen.)
 |
| En trave sängar i delar |
 |
| Och efter en stund såg det ut så här |
Nu låter det så bekant att jag måste kommentera; vi tampas (tampades) med precis samma saker här dagligen. Exakt samma. Och jag har tutat ut exakt samma filosofi om att man ska klara av att hålla reda på sina egna saker, annars har man för mycket. Precis med dessa ord! Har inget annat svar än att två loftsängar med indelning i leksaker tillhörande barn nr. 1 och leksaker tillhörande barn nr.2 osv till barn nr. n hjälpte oss så himla mycket att jag vill rekommendera det. Plötsligt blev de mer villiga att hålla reda på sina saker då de var deras egna, på deras eget område. Förut gnällde de ju bara på varandra att den andra inte städar, varför ska jag? Dessutom har vi fått skaffat en massa små lådor och korgar som de kan kasta allt krafs i, och jag har godkänt att så länge krafset inte ligger på golvet är vi alla nöjda. Det faktum, att krafset är helt hullerombuller i lådorna orkar jag inte längre befatta mig med. När de söker något specifikt krafs säger jag bara kolugnt att de får lov att städa lite noggrannare nästa gång. Ha. Bollen är nu i deras händer. Om jag tvingas städa tynger jag bara allt in i någon låda eller korg, helt på måfå. Jag, den neurotiska jungfrun. Det handlar om överlevnad.
SvaraRaderaNämen vad skönt att höra att någon annan är utsatt för samma utmaningar. Men vi verkar ha hittat en lösning (även om den inte är långsiktig). De får bara ha fram lite, lite leksaker åt gången. Allt annat är introttat i mitt arbetsrum för tillfället, men nu när de har så här lite blir det faktiskt inget bråk om att de skall städa upp dem, de städar ganska snällt, och frågar inte ens efter flera leksaker.
SvaraRaderaJag tror det blir enklare sedan när de har varsitt rum, men det är ganska länge tills dess. Som det är nu delar de till och med säng, men det ändrar vi på inom några dagar, så då kanske man kunde satsa på något system där leksakerna är i lådor under sängen, eller så.
Tack för uppmuntran i alla fall, det kanske löser sig!
Nämen vad skönt att höra att någon annan är utsatt för samma utmaningar. Men vi verkar ha hittat en lösning (även om den inte är långsiktig). De får bara ha fram lite, lite leksaker åt gången. Allt annat är introttat i mitt arbetsrum för tillfället, men nu när de har så här lite blir det faktiskt inget bråk om att de skall städa upp dem, de städar ganska snällt, och frågar inte ens efter flera leksaker.
SvaraRaderaJag tror det blir enklare sedan när de har varsitt rum, men det är ganska länge tills dess. Som det är nu delar de till och med säng, men det ändrar vi på inom några dagar, så då kanske man kunde satsa på något system där leksakerna är i lådor under sängen, eller så.
Tack för uppmuntran i alla fall, det kanske löser sig!
Intressant läsning! I vår fyrapersonersfamilj finns ingen så stor vän av ordning att det skulle göra nån större skillnad, men vi flyttade ju för nästan två månader. Av två gigantiska leksakslådor är en ännu ouppackad, och barnen tycks inte vara medvetna om att en hel del av deras saker ännu saknas. Först tänkte vi vänta med lådan tills deras rum är målat, men nu börjar jag tvivla på att de alls ska få tillbaka sakerna. En endaste grej har vi tagit ur lådan, som E frågade efter. Resten då? Inte ens jag minns vad som finns där... I vilket fall som helst kommer jag inte att ge dem hela lådan med ett glatt "tadaa!", istället går jag nog igenom sakerna med mitt mamma-veto först.
SvaraRadera/grym förälder