Harvest Feast

En rolig sak med barnens nya dagis är att det ordnas olika aktiviteter. En tråkig sak är att jag är lite trög i vändningarna. Till en början.

Ikväll har vi varit på Harvest Feast. Det innebar bland annat att man skulle klä ut sig. Det här har jag vetat ända sedan augusti, men tror du jag har lyft ett finger för att göra något åt min kostym? Icke.

I morse låg jag i sängen och mosades långsamt till liv av mina små strutsar som krupit ner under mitt täcke någon gång på småtimmarna. Eftersom jag inte kunde sova låg jag istället och funderade på vad jag skulle klä ut mig till. Efter att jag konstaterat att indian vore ett möjligt alternativ slog det mig att kunde innebära ett politiskt klavertramp på något vis, men slutligen kom jag fram till att det nog måste vara okej. Men då var det dags att stiga upp och börja jobba.

När jag  jobbat några timmar med mitt vanliga jobb fick jag eld i baken. Jag grävde fram ett gammalt velourtyg som jag köpt för länge sedan, ett mönster som jag ritat utgående från en favoritt-shirt  för länge sedan samt en klänning av lämplig längd. Jag hittade också en rulle snedremsa som jag köpt på loppis för länge sedan. Med hjälp av dessa element klippte jag (inte särskilt trådrakt och noga, men tydligen tillräckligt) och gasade på maskinerna så mycket jag hann. Klippte lite fransar här och var och zickzackade fast lite snedremsor på lämpliga ställlen. Och jag klarade det! Jag klarade av att göra en indiandräkt, jag tror inte det tog mer än en timme sammanlagt. Kanske lite mer. Men absolut inte mer än en och en halv. Så jag är jättestolt. Caj råkade dessutom hitta en fjäder som Henni tappat, och den passade klänningens färg precis, så den hade jag i håret (fjädern alltså, inte klänningen. Förstås.)


Lovis och Idun ville vara prinsessor som vanligt. Caj klädde ut sig till en hippiesjörövare. Och jag var indian.

Festen var lyckad. Vi hade hjälpts åt att dekorera salen igår och alla bidrog med något. På slutet städade vi gemensamt bort allting och det var fantastiskt att se hur snabbt det går när man är många.
 Och jag kan bara konstatera att det inte egentligen är så viktigt att vara ute i god tid. Man kan hinna ändå.

Här poserar jag. Om ni undrar.

Paret Klingenberg. En sjörövare och en indian.

Lovis och Idun byltade på sig allt prinsessigt de hittade.