#döden

Det är sällan jag inte hinner läsa, men just nu är jag faktiskt inne i en sån period. Om kvällarna är jag för trött och den övriga tiden har jag för bråttom (jobb, renovering, volontärarbete, familj). I alla fall trotsade jag min ständiga tidsbrist och började läsa Sara Jungerstens bok #döden för några dagar sedan. Det går långsamt eftersom jag aldrig hinner läsa långa stunder i taget, men redan nu kan jag rekommendera den å det varmaste. 

Jag har redan fått läsa delar av den innan den kom ut (ja, jag skryter helt ogenerat här över att jag förärats den ynnesten), och det är fantastiskt att se hur den är som färdig. Men min förtjusning har egentligen inte särskilt mycket med att jag känner mig känslomässigt knuten till boken på grund av vårt förflutna, utan snarare på grund av detta:

1) Sara skriver SÅ bra. Så exakt, så snyggt och så medryckande. Hon formulerar sig som en prins.

2) Boken är rolig. Jätterolig. Alltså inte så att den är skriven som en humorbok, men det finns en massa situationer som får mig att dra på munnen av igenkänning/fasa.

3) Igår skulle jag bara läsa lite av boken högt för Caj, men det slutade med att jag läste över två sidor fast vi hade bråttom och skulle iväg. Även han, som trots allt är en ganska krävande läsare, tyckte det var mycket underhållande (inte så där skratt-underhållande, som en clownshow, utan snarare så att han gärna lyssnade.)

Och nu, fast jag egentligen inte ens brukar recensera halvlästa böcker, blev jag så inspirerad av mitt brandtal att jag måste gå och lägga mig bums, så jag hinner läsa lite innan jag somnar.

Dagens boktips, alltså: #döden av Jungerstens Sara.

Over and out.