Tiden mellan ljuvliga 1,5 år och tvåårstrotsens inträde var försvinnande kort.
Exempel 1: Edda vägrar ofta i något skede av måltiden att sitta på sin stol och äta som man ska, hon äter hellre UNDER matbordet. I dag försvann hon plötsligt (igen) och när jag kikade ner under bordet satt hon där och åt gurka och äpple.
Exempel 2: När hon inte får som hon vill kastar hon sig raklång på mage på golvet och skriker "neeeeej".
Exempel 3: Om jag försöker trösta henne när hon inte har lust att bli tröstad slingrar hon sig iväg som en ål och vrålar "sluuuuuuta Mamma".
Exempel 4: Om jag föreslår något hon inte har lust med, svarar hon bara sakligt "nej", som om hennes åsikt i frågan om huruvida hon t.ex. ska ha ytterkläder på när hon går ut verkligen är lika avgörande som min.
Exempel 5: Hon grälar på mig när jag inte gör som hon vill. I förrgår, när jag försökte läsa för stora flickorna och Edda inte hade lust att lyssna befallde hon mig först att sluta, och när jag inte gjorde som hon sa höjde hon ett pekfinger, vickade på det förmanande och sa "nåå, nåå". (Så gör ju inte ens vi.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar