En sak som jag har blivit riktigt dålig på de senaste åtta åren är att sova länge på morgnarna. Som nu till exempel: jag hade ställt klockan att ringa på 08.15 men vaknade redan före halv sju och kan inte somna om. Helt omöjligt.
När vi var i Karibien för nästan tre (!) år sedan sov jag ut riktigt ordentligt. Under två månader följde jag min egen instinktiva dygnsrytm och kom till att min kropp helst sover mellan 22 och 06 (jag vaknar av mig själv). Men det är sällan jag kommer mig i säng ren tio på vardagskvällar.
Jag önskar ibland att jag var en kvällsmänniska. Dels verkar det härligt med kreativt flow nattetid (minns ännu hur mysigt det var i Edda & Didrik när Filips mamma stod och färgade tyger i köket mitt i natten, sån ville jag också bli! Men jag vill ju bara sova istället) men framförallt är det omöjligt för mig att skriva om kvällarna fast det skulle vara ypperligt med tanke på att barnen sover då.
(Jag kommer SÅ att vara den där pensionären som sitter och väntar på att morgontidningen kommer 04.15.)
Känns igen... Efter åren med små barn vaknar jag alltid tidigt... Även fast DE numera kan sova länge...
SvaraRaderaJag gissar att jag får ta min egentid på morgnarna sen när barnen är tonåringar...
RaderaEbba o Didrik hette dom väl ändå? ;-)
SvaraRaderaHahaha, JA, förstås ska det stå Ebba och Didrik. Men det blev så lustigt nu att jag låter Edda stå kvar!
RaderaMen var glad att du kan lägga dig tidigt och vakna tidigt, så är ju samhället funtat. Jag som absolut inte är lagd åt det hållet har ständigt problem och går omkring trött hela tiden, med eller utan babyvak. Min naturliga dygnsrytm är sån att jag helst skulle somna klockan 02 och sova till 10. Då har jag ett effektivt skov mitt på dagen och ett till mellan 21 och 00. Men det funkar inte så, man ska till jobbetdagismöte som börjar klockan 8-9, på min quirky redaktion har vi ett veckomöte måndagar klockan 10 men om ett par år ska jag kuska min förstfödda till skolan som börjar 08. Och jag avskyr det, för jag känner mig inte alls kreativ och effektiv utan trött. För fast jag tvingar mig att stiga upp typ mitt i natten, kan jag ändå itne somna tidigt på kvällen, utan piggnar till ungefär kl 22 och vakar alltsomoftast minst till midnatt. Helt hopplöst. :-/
SvaraRaderaHaha, vad tvär jag lät där :) det kanske inte är alldeles så synd om mig som jag får det att låta som. Bara nästan!
SvaraRaderaFniss, alla har vi det värst... Nä på många sätt vet jag att det är tacksamt att vara kvällstrött. Men pga mitt skrivande och min familjesituation skulle det vara absolut smidigast att vara skärpt på kvällen.
RaderaMin egen dygnsrytm låter precis som Puvas, är gärna uppe sent och sover länge. Men egentligen är jag inte så påverkad av sömnen och brist på den, klarar mig rätt länge på lite sömn och sover gärna när tillfälle ges. Börjar jag jobba kl 7 så är jag effektiv i jobbet (sjukskötare), men är jag hemma förmiddagen så blir det inte mycket gjort före 11 även om jag är vaken. / Anette
SvaraRaderaJag önskar att jag bara behövde sex timmar sömn per natt. Tänk vad mycket mer jag skulle hinna läsa då. Till exempel!
RaderaPå ett sätt har jag nog vant mig vid denna ständiga sömnbrist, och det är ju lite hemskt. Hoppas jag snart börjar sova bättre.